Det roliga är inte över - det har precis börjat. Hets- och överätning har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag har alltid använt mat som ett sätt att fylla tomrummet i hjärtat, men inte längre. Att inte kunna ta hand om sig själv är enormt oattraktivt och frustrerande. Jag måste börja visa ett större ansvar (även om ett större ansvar för andra kan likställas med enormt hos mig), och att sluta livnära sin kropp på avfall den inte förtjänar är A och O - jag vet ju att jag kan. Däremot varken kan eller vill jag laga mat, men huvudsaken är att jag lever bättre än vad jag gjort förut. Jag kommer aldrig att må bra fysiskt om jag först och främst inte gör det psykiskt, och mår bra psykiskt gör jag genom att veta att jag tar hand om mig själv och är den jag vill vara, och man bör veta att jag har varit allt annat än den (och jag är ledsen för det).


När jag gick ned en större siffra i vikt senast (vilket nu är länge sedan) förde jag sträng matdagbok och det var också den som fick resultaten att synas. Då levde jag under åtta veckor på -1000 kalorier om dagen, men hade också avsatt två månader till att enbart fokusera mig på denna nedgång (gick inte ens ut). Jag orkar inte föra någon räkning denna gång, men jag är inte dum och kan som de flesta, bortsett deltagarna i "Du är vad du äter", förstå vad som är godkänt att föda sig med. Denna gång måste jag dock ägna mig åt annan träning än enbart kondition. Jag vill inte göra om misstaget att ge "sladdertacka" en ny innebörd - igen. Nej, jag behåller hellre fettet än att behöva använda eltejp för att hålla kroppen uppe. Träningstips mottages därför tacksamt, i synnerhet de som hjälper mig att göra något av överarmarna ingen har sett. /Cec.