Jag stötte av en slump under natten på samma låt tre gånger i olika sammanhang. Ännu en härlig uttjatad 90-talsklassiker folk skall försöka sig på att göra egen godkänd version av men aldrig lyckas med.

So if you're mad, get mad. Dont hold it all inside,
Come on and talk to me now. Hey, what you got to hide?
I get angry too. Well I'm a lot like you,
When you're standing at the crossroads,
And don't know which path to choose,
Let me come along, cause even if youre wrong,
I'll stand by you.

Blöder för tillfället näsblod för första gången på åratal. Jag kan inte minnas då det hände sist (däremot att jag gjorde det ofta som yngre), men inte heller då jag inte kunde sova på fem nätter för att de tillbringades vakna konstant hostandes förgäves i hopp om att få upp litet av de litervis med slem som är inneboende hos mig nu. Den sömn som blivit av under eftermiddagstid har varit högst ytlig och avbruten och när jag fram emot fyratiden på morgonen väl börjar känna av sömnigheten är det ingen idé att ens lägga sig ned eftersom två timmars vila är sämre än ingen för en redan trött människa.

Idag: Vansinnig svartsjukekänsla rätt ut i luften, garderobs-/viktångest, blod rinnandes ur höger näsborre, buss, kort meningslös lektion, buss, hinna vara hemma ~20 minuter, buss tillbaka, kort meningslös lektion, kort visit i två butiker, buss hem, sömn, mat jag önskar att jag fortfarande inte kände smaken från. Jag måste bli frisk snarast så att jag kan börja motionera. Jag har inte rört så mycket som en bristning sedan jullovet inleddes.