Har tvättat risbusken och kommit på hur jag önskar klippa till den men vet inte var eller hur jag skall beskriva tanken, tuggat i mig ett äpple och gäspat kanske fyrtio gånger under tiden. Jag är så uttråkad. I morgon har det gått en vecka sedan jag fick uppgiften att tala om ett filmanslag vilket jag aldrig gjort förr (inte har jag sett någon film på evigheter heller), och senare i eftermiddag har jag tandläkartid som jag redan fått betala för två gånger för att ha missat.

Åh, vilket fruktansvärt tomt inlägg! Jag borde skaffa mig ett liv. Vad gör folk egentligen av sina?

Uppdatering 17:30: Man påminns om att ens tid är begränsad när ens tandläkare säger att man får sina visdomständer, men det är ändå sådant man vet skall komma. "Varde ljus" är inte lika väntat och som från ingenstans fylldes jag som var fast besluten om att detta var ta mig fan nog - idag skulle jag efter att ha gråtit två gånger under loppet av en halvtimme åka direkt hem, strunta i att jag inte längre skadar mig själv och göra det dubbelt - av litet men ändock ny energi. Bara en sådan minimal sak, just för att den var så oväntad, visar att det finns mening. Nej, jag är så uppenbart inte menad att vara lycklig här och nu, men någonstans någon gång, och det kommer att vara min begränsade tid. Att den dröjer betyder inte att den inte kommer. Det måste den göra, och i väntan på den går jag till COOP för att fira med chokladhavremjölk (smakar precis som havrebollar, bättre alternativ till dessa underbara sockerbomber finns väl knappast) och en lyxig måltid från frysdisken med pasta och grönsaker i "krämig sås" medan jag i min tur ser Homer äta upp sig desto mer i dagens avsnitt av Simpsons.