"Angels with dirty faces" (Panik i gangstervärlden på svenska, för den som inte förstod den fyndiga rubriken) visas på TCM i kväll. TCM, som jag inte har. Jag har inte lust att se en enda nedladdad film i dålig kvalitet till när jag kan göra det liggandes i soffan. Att se något sändas på TV kommer alltid att vara mer speciellt än det eftersom jag aldrig ser färdigt sådant jag har möjlighet att se när som helst, och jag tänker inte sluta älta över hur mycket en simpel tilläggskanal kostar. I stället får jag ta hem Trickys album med samma namn och minnas känslan jag hade en gång då hans röst fanns på repeat i mina hörlurar. Det kan nästan jämföras med det som kryper genom en vid påsättningen av en härlig pang-pangfilm (tvetydigheter undanbedes), men det enda som kryper nu är snoret, för att sedan fastna i bihålorna och göra mig ännu sämre, fyra apelsiner och en grapefrukt till trots. Ringde och avbokade min tandläkartid från början av december för tredje gången. Jag kan inte göra mer än absolut nödvändigt, det vill säga borsta tänderna men absolut inte få ett verktyg instucket i munnen. Det överlåter jag åt fröken äppelkäck i föregående inlägg.