Det sägs ju att drömmar utgör bearbetningar av vad vi varit med om den senaste tiden, och jag finner det oerhört fascinerande: Drömmar kan skapa vansinnigt härliga, skrämmande och inspirerande kombinationer - jag vet inte hur många upplägg till amatörkortfilmer jag fått via dem! - men vad har man egentligen varit med om då man ligger tillsammans med en 13-åring med pottfrilla à Nick Carter på ett risigt vandrarhem inrett i mörkt ruttet trä från golv till tak, och vid påståendet att jag "väl inte är äldre än 14" inte får fram annat än ett "eh...nä" till svar? Är det dags att oroa sig, och framför allt; vad skulle Freud säga?

Jag har tittat i mina papper från komvux och tydligen kommer psykologi och samhällskunskap att läsas på plats och inte på egen hand. Jag känner att det blir väldigt jobbigt att åka dit för så korta besök, men å andra sidan är jag van vid det från gymnasiet då jag knappt läste någonting alls (vilket jag är mäkta besviken att de inte uppmuntrade mig att göra, utan i stället sade åt mig att "ta det lugnt" när jag ville lägga till kurser - som om jag kunde ha tagit det lugnare än vad jag gjorde), och jag vet att det är bra för mig att komma ut så mycket som möjligt så att jag inte går och isolerar mig igen, vilket är den ultimata motivations- och utseendedödaren: Man ger upp allt man tror på och orkar inte bry sig om någonting när man inte får känna att man har en plats någonstans.
Jag har dock ingenting emot att få läsa ovanstående ämnen, inte heller rättskunskapen eller svenska B känner jag nämnvärd ångest inför (än). Däremot råder inga tvivel om att matematiken, engelskan och till viss del naturkunskapen (vars bok jag redan fått tag på för 90:- inkl. frakt) kommer att lyckas förstöra mitt ändå inte överdrivet goda hösthumör. Jag har inte skrivit/talat engelska eller gjort en simpel uppställning på åratal och det enda som skiljer mig från en dyskalkylektiker är att jag råkar kunna klockan och vet att 20% inte är mycket till rea. Siffror får mig att gå upp i taket och hyperventilera av frustration, vilket är ganska ironiskt då alla/de få jag någonsin intresserat mig för varit mattegenier. Vad säger Freud om det? Kanske får jag veta mer om det på psykologin!

Klockan är 17:10 och jag har inte lyft ett finger idag heller, utom då jag åt de där dubbla havrekakorna med choklad som folk åker iväg och köper när de får oväntat besök och inte har något att bjuda på, och som jag inte ens tycker om. Jag känner nästan att det skall bli skönt att få en vardag att återgå till, trots stressen. Som jag sagt tidigare har jag hellre ångest över att ha mycket att göra än över att göra ingenting, för trots min lata sida har jag en rutinälskande varelse i mig som behöver regelbunden sysselsättning.

(För övrigt vill jag tacka Elin så mycket som lät mig stå med på hennes lista över de fem bästa bloggarna: Tack så mycket!)