De söker helgpersonal till två butiker i höst samt casinopersonal. Croupierlivet vore fantastiskt för en donna som jag - tänk 30-tal och Las Vegas! Dessvärre betvivlar jag att de drängfulla spelarna på Cleo och Olivers Inn (var jag inte ser fram emot att befinna mig på after work om fem år) delar min drömbild, och trots att jag klär ypperligt i skjorta och väst faller allt på den huvudräkning som skall behärskas. Jag sätter trots sämre lön än idag hoppet till de första alternativen då det är något jag vill göra, men har ju då ingen butikserfarenhet. Eftersom båda ställena jag praktiserade på i högstadiet dock gått i konkurs och är igenklappade sedan många år (obs! inte p.g.a. mig) går det inte att kontrollera huruvida jag knappat på deras apparater eller inte. Gudarna skall veta att ingen stämmer in på samtliga krav (utom det, vill säga) så mycket som jag: Jag är både munter och utåtriktad vid behov, social kompetent, lättlärd, ansvarsfull och serviceinriktad. Dessutom älskar jag skor - vad kan vara bättre? Jag bryter ihop av tanken på att det enda av livet som nu återstår är livet i vuxenvärlden, och för att klara det behöver jag erfarenher.
Skall krafsa ihop ett brev som skall överlämnas personligen så snart som möjligt, men tyvärr känns det redan nu skrämmande då man i butik fungerar som ansikte utåt, och samma negativa tankar som alltid förstör för mig: "Ingen lär vilja anställa eller köpa något av detta ansikte och jag skulle inte klara av känslan att ha blivit nekad arbete p.g.a. det. Tilldelas jag inte platsen vet jag mycket väl varför." Ändå är det dessa jobb jag mest kan tänka mig då jag mitt i all avsaknad av självförtroende vill synas. Det är det värsta men samtidigt bästa jag vet. Jag vill inte vara personlig assistent. Jag skulle aldrig klara av att arbeta i ett kök eller lager längre än en vecka, men tyvärr är det ju så att man måste taga vad man får. Förhoppningsvis får jag något annat, men jag är inte den som ropar hej innan jag trillat ner i bäcken och skapat ett enormt splash som blöter ner alla i närheten. - Det är vid sådana här tillfällen man önskar att man tillhörde en av de lyckligt lottade som har kontakter att utnyttja och/eller släktingars karriärer att glida på.

Idag drömde jag att jag glömt en bränd skiva i bussens spelare (att de gått med på att spela den förstod jag inte) efter att de kört iväg från mig vilket upprörde mig fasligt och till och med fick mig att ge mig ut på jakt efter rätt buss, springa de där hundra meterna för att hinna ifatt den och få skivan tillbaka. Jag var livrädd för att förlora den och att de unga privatskoleeleverna mitt emot mig skulle höra vilken låt som kom på nästa spår, vilket de ändock hann göra. Väl framme på bussen låg den i sitt omslag trots ny chaufför. Jag skämdes men fick min skiva tillbaka, vilket var huvudsaken. Därefter låg jag medvetande men ej vaken och stirrade i det vita rummet med en sex år gammal knivskuren barbieaffisch på väggen i tjugo minuter innan jag hörde en skränig, ångestframkallande röst närma sig och väcka mig till liv utan anledning. Vad har denna dags återstående 7,5 timmar att erbjuda? Som om jag ens behöver ställa den frågan.