O, så mysigt det kändes igår att traska i en och en halv decimeter slask mot bussen för att åka till skolan och få reda på att man har prov i något man inte vet ett skvatt om och bli klar sist, men inte för att anteckningarna varit många. Idag är resten av ungdomarna hurtiga på friluftsdag medan teatern är ambitiös och stannar kvar i byggnaden och repeterar sina fiaskon. Jag hör inte dit utan nöjer mig med att åka in en kort stund efter tolv för syns skull. Har inte tränat på min monolog sedan innan jul och för den som undrar om jag kommer att improvisera under föreställningarna är svaret ja. Jag ger inte ett piss för detta då det ändå är för sent att få ett högre betyg än G. Varför skulle jag ens försöka? Jag kan inte prestera när jag måste göra något jag hatar. Det enda jag måste tänka på nu är att göra min ansökan till den allmäna linjen så att jag kan fortsätta pinas och åldras i skolbänken utan vänner medan andra gör sådant studenter gör helst. Håhåjaja, att leva utan livslust är det bästa jag vet! Det firar vi genom att skåla i ett glas Fun Light Wild Berries.

Uppdatering 10:00: "Jag köper inte mer än vad jag behöver, och äter inte för annat än hunger".
Det var ett år sedan jag hade denna dröm och jag tänker på den än. Aldrig kommer man till så stora insikter som under sömntimmarna och i samma veva kommer jag att tänka på att hur mycket jag saknar 2007. Mest för att framtiden skrämmer mig och jag fortfarande hade tonåren kvar, men också de vakna nätterna med Eminem (även om ni inte gillar honom kan ni omöjligt ogilla "Till I Collapse" - flowet, beatet, refrängen... det är himmelskt! ) och min systemkamera som tog bilder som såg ut för något. Jag låter hellre bli att fotografera helt än med dålig färgåtergivning, som min nuvarande ger. Dock har jag varit för lat för att kontakta Canon och fråga hur jag skall gå till väga för att få hjälp, så jag har bara mig själv att skylla som lägger ned lika mycket pengar på en ny kompaktkamera som det hade kostat med ett nytt objektiv.


Mars 2007 i bild. (Om sista: "Fenomenet Hyacinth Bouquet är vad jag har att vänta om 40 år framöver, vilket måhända inte kommer att störa mig speciellt mycket, men min omgivning desto mer." )