Jag har från början vetat att jag fiskat efter en art som inte existerar varför detta inte kom som en överraskning, men jag hatar att få ens misstankar, som tar död på det sista som dör hos en, bekräftade. Jag ljuger om jag säger att det inte känns som att jag ödslat onödigt mycket tid, men det är ett av alla tänk från min sida som gör mig rasande! Varför? Därför att...

...du hade ändå inte haft något bättre för dig, och detta har fått dig att känna tillfällig glädje. Det är det som har hjälpt dig att orka. Hur kan du vara så otacksam att du ser det som något dåligt? Jag önskar att du för en gångs skull kunde lyssna på dig själv och inte på illvilliga röster som inte har något bättre att komma med än ett "du visste ju ändå om det", med en överlägsen underton. Dessa fördömda as kan kyssa din breda bakdel, d.v.s. om du hade haft dem i närheten av dig. Jag är glad att du slipper.

Allt går inte som man önskar. Bara för att man burit på vissa drömmar litet längre än vad man borde betyder det inte att de varit onödiga. Ja, du har hanterat saker lika klumpigt som alltid och det gör dig mer och mer besviken, men detta har samtidigt utvecklat dig. Enormt, till och med! Jag vet inte varför du inte vill förstå det, men det räcker med att se tillbaka knappt två år i historien. Om där aldrig kom något (vad det än må gälla) som uppehöll en och kunde lyfta en från vardagsmisären, vad skulle man då leva för? Jag talar om simpla saker som ett enkelt skratt, och sådana har du fått uppleva i den. Jag tycker att det är dags att lyfta på hatten och tacka för den här tiden. Se det som ett kapitel i ditt liv som är på väg att avslutas. Det kan innebära en fruktansvärd tomhet men den är oundviklig och måste accepteras. Det betyder inte att den varar för evigt. Saker kan förändras, även för dig, även om det kommer att ta tid och du antagligen kommer att ha sett ditt första grå hår innan dess. Det är föga tröst, men så länge du andas för dig själv kommer du aldrig att gå ensam. Ta vara på dig, ty världen vore bra mycket färglösare och dummare utan dig, och det säger jag för att jag menar det, inte för att få dig att känna dig litet bättre för någon minut. Det skulle aldrig falla mig in.