Som alla andra som gått med i Din Skos DinClub innan 9 mars (ni som inte gjort det än; vad väntar ni på?) fick jag 20% rabatt. Utbudet är så där - de få modeller man bryr sig om finns sällan att tillgå på ens ort och att de snart öppnar webbutik gör ingen större skillnad då skor är sådant man vill prova på golvet då storlekarna skiljer sig enormt mellan deras modeller - men jag lyckades hitta ett par bekväma vårboots värde 449:-.  På Kappahl köpte jag en svart kjol samt ett par väl behövliga handskar och på H&M en väst i samma färg, för att sedan avsluta med en sovmask och strumpbyxor på Lindex. Ingenting går upp mot en basgarderobsshoppingrunda, och inget får en att känna sig så tråkig. Jag avundas de som matchar omatchande plagg och vågar låta sig passa i flera stilar. Jag sitter kvar i enfärgsträsket och känner mig mer som den 70-åring som stampade takt till Rix FM i bussen än en platinablond 20-åring (platinablond 20-åring - hör ni hur levnadsglatt det låter? vad skall jag göra för att ta mig dit?). Ibland känner man för att "förnya sig" rejält, och just nu känner jag för att anlita någon som kan ge mig personlig rådgivning vad gäller såväl smink som kläder. Jag är mig trött på känna mig osäker så fort jag tar på mig något som officiellt inte är "jag" och "tråkig" då jag är mig själv. Om man bara levde som man lärde skulle allt vara litet enklare. Men innan dess tänker jag dricka en kopp choklad, bläddra igenom ett historiemagasin och slötitta på min favoritfamilj i Springfield. Vilken fartfylld lördag! Att det inte finns vettigare aktiviteter på självaste kvinnodagen får mig att skämmas, men det enda jag vet anordnats här är en spelning av UV och ett gäng queerfeminister, så; tack men nej tack. Senare blir det till att plocka bland kläder och avgöra vilka som gott kan säljas (men eftersom jag inte har en kamera som kan  göra plaggen rättvisa är det egentligen bara att skänka bort) och fortsätta skärmshoppingen.