I morse; kom jag på att jag faktiskt hade en billig foundationpensel någonstans i necessären, och jag har aldrig blivit så nöjd med mina lika billiga svampar. Med denna var det enkelt att applicera krämen som täckte bättre än någonsin. Härmed förklarar haggan svampens dagar förbi.
I förmiddags; ännu en onödig skolvistelse utan lektion samt en aning betygsprat (VG i samtliga teaterämnen, med tillsägelser om än även uppskattning från läraren som menar att jag på två år gått från att bara vara "en liten skugga" till något tornadoliknande jag inte minns vad det kallades, och att detta är positivt förutsatt jag lär mig använda det rätt, samt att jag landat och tycks bli "mer normal" för varje dag).
I eftermiddags; kort visit hos min "kära" mormor som firar 70 år med sina jämnåriga medelklassvänner, inte för hennes skull ty hon har inte ens tid att hälsa utan för att jag tycker om att berömmas för mina baktalanger (och nu menar jag inte att skaka rumpa, ingen har någonsin berömt mig för mina stela dallrande moves i total otakt).
Nu; återvänder jag till 70-årig "kär" mormoder med 2500-kronorsörhängen vars kvitto morfadern knycklade ihop och slängde bort så fort hon tagit på sig dem (denna blygsamma gåva är vad min syster tjänat ihop till efter 3 veckors otacksamt arbete, eller en månadshyra för min stackars farmor), för att fylla jackfickan med exklusiv, mörk chokladtryffel att äta medan jag sitter på motionscykeln.
Sedan; gå hem för att titta på MTV. Jag har under landning och förvandling till en normal människa lärt mig uppskatta de förhatliga program som sänds om kvällarna, var jeansshortsklädda tonåringar i magtröja går på blinddates, biffiga 23-åringar tävlar om att få bli 18-åriga cheerleaders gullgossar och utspökade alternativa ungar skyltar med sina inte litet orealistiska drömmar om att gå från utstötta panelhönor till balens drottningar och tjejtjusare på sex veckor. Som jag skulle älska att medverka i en sådan show! Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vad vore världen utan USA?