Den direktsända fotbollen skjuter som vanligt upp på något intressantare att skåda i rutan om kvällarna. Nu tycker jag inte ens om Scrubs utan finner tvärtom merparten karaktärer oerhört löjliga med undantag för Jordan och Dr. Cox (vilket radarpar! ett sådant förhållande önskar jag mig; jag behöver det eviga gnabbet som buddhismen behöver det eviga lidandet), men precis som med alla andra serier man lyckligtvis aldrig började följa (exempelvis Vänner som jag aldrig sett ett helt avsnitt av då två minuter får mig att vilja vända mig om och ta en tupplur tills eftertexterna rullat) behöver man efter att ha lärt känna personerna, miljöerna och intrigerna sin regelbundna dos.

Blogg har flyttat och jag hatar det. Det finns inte ord för hur ilsken jag är på deras påhitt. Ja, designen är ful men det är det minsta problemet: permalänkarna har ändrats i efterhand varför det numera inte går att söka i bloggen då "sidorna inte finns", man loggar inte längre in från en portal varför nyckelorden och listorna är borttagna (hur är det tänkt att hitta andra bloggar och själv få sin hittad?), det krävs flera uppdateringar av sidan för att ens ändringar skall synas, och jag undrar om det är medvetet de låtit försämra kvalitén på de uppladdade bilderna (såklart att det är, och perfektionist som jag är har jag hellre inga bilder alls än pixliga sådana). Onödiga förändringar är något som plågar mig och känslan för att blogga har redan minskats fatalt. Jag vänjer mig väl slutligen som man måste vänja sig vid allt annat, men vill fortfarande ha gamla hederliga blogg.se tillbaka, inte ett smutsblått, amatörliknande och buggfyllt publishme.se. Vad är det egentligen med populära siter och dålig smak som går så bra ihop?

Valborgsmässoafton gav mig ingen grillukt i kläderna men ett desto större illamående. Det var fem personer från estetiska (det skulle ha kommit fler, som uteblev) hos Emma med man för en rätt trevlig förfest. Jag drack en flaska fruktvin och drinkblandning ur en ursköljd Naturdiet Soup-förpackning, men dum som jag är hade jag inte vett att dricka tillräckligt med vatten vilket resulterade i att jag kände mig OK ända fram till att vi tagit bussen in till stan, försökt tuta vett i ett gäng vakter som har som yrke att inte ta andra på allvar och betalat 80 eller 90 kronor i inträde på Grace. Därefter tillbringades resten av tiden inne på toaletten då även Moa fått i sig för mycket för fort. I ett försök att må bättre kräktes jag vad som kändes som självaste syndafloden medan E höll upp mitt sedan igår eftermiddag gråfärgade hår som ser förfärligt ut (det var inte alls meningen att det skulle sluta upp i cementgrå och kritvita partier framtill medan tinningarna och topparna har kvar den platinablonda färgen), men piggare blev jag dessvärre ej. Dansgolvet hann inte ens uppsökas (m.a.o. inget svängande av de lurviga till Lil Jon vilket var min ambition och plan sedan förra veckan, som jag såg fram emot det!), och jag och M skjutsades hem innan klockan hunnit slå tjugo över elva. När bilen stannat på uppfarten hade jag tydliga problem att hålla balansen då jag trillade ut ur den, och ännu en gång på hallgolvet efter ha blivit hjälpt till soffan men gått upp igen och sedan somnat på toalettgolvet. Den som gapar efter mycket och tvingar i sig de sista decilitrarna utanför lokalen trots att man inte kan bli gladare utan bara sjukare, mister ofta hela stycket, för att inte tala om värdigheten. Pinsamt, C.