Kryddfri kryddstark mat
När jag köper fyrakronorsnudlar tillverkade för ett svenskt märke har jag inga höga förväntningar, men när en smak kallas "kryddstark" vill jag gärna också att den skall vara det. Jag är inte mycket tåligare än någon annan blond och blåögd viking uppvuxen på pulvermos som drabbas av magproblem så fort denne besökt en thairestaurang (nåväl, detta har jag lyckligtvis sluppit), men däremot älskar jag när det bränner i munnen och jag tvingas skölja ned maten med två extra glas vatten för att inte få en hostattack. Då har jag ingenting emot att näsa såväl som ögon börjar rinna. Det kallas kulinarisk njutning, och är en upplevelse få kan utdela. Så glad jag är över att ha en affär i närheten var man finner den rejäla varan med dubbla kryddpåsar i nudelförpackningen.

Påträngande butiksbiträden
Jag har två gånger tidigare besökt Lush, och båda har varit hemska upplevelser p.g.a. biträdena som inte låter en vara i fred. När jag idag efter säkert ett års frånvaro tog mig modet att gå in för att se om tiderna förändrats attackeras jag inte bara av en utan två kvinnor, varav den yngre börjar att följa mig runt i den minimala lokalen och uppmana mig att testa produkterna på handen. Att man endast är där för att se sig omkring verkar de inte kunna ta in. Jag ser min chans att fly då de två börjar prata med varandra om sitt största intresse (d.v.s. butikens egna produkter) och när jag närmar mig dörren hör jag den äldre hojta till och fråga ifall jag har deras tidning. Jag tar emot den, trycker ned den i väskan och säger att jag föredrar att läsa om produkterna i fred, varpå hon menar att man ju mycket hellre vill testa och lukta på dem i butiken (vill man?). Nej tack, jag vill inte på beordran sniffa på varenda tvål jag passerar och jag har inte ens ett badkar, så varför skall jag intressera mig för era väldoftande bubbelgumsrosa badbomber? (Jag känner ändå ingen skillnad då de hundratals lukterna vuxit sig samman till en enda och stanken från er butik ger människor kväljningar tio meter ut på Storgatan.)

Bubbelgumsrosa
Jag har ingenting emot vare sig bajsbrunt eller blodrött, men när blev bubbelgumsrosa en officiell benämning på alla rosa nyanser i Sverige? Är merparten av våra bubbelgum ens rosa? Säger man ens bubbelgum om tuggummi idag? Sist jag hörde någon kalla det så var det Annika i Pippi Långstrump som gjorde det (som jag avundades deras VIP-besök i den minst sagt mysiga godisaffären, men jag är glad att det är självbetjäning vad gäller lösvikt idag då jag skulle få skämmas ögonen ur mig av att be om 12 jordnötsbitar och 17 jordgubbsbumlingar). Jag beskyller internet för detta, som jag hoppas är en döende spyfluga bland postorderföretagen och modebloggarna, och tycker bara att det är vansinnigt löjligt då vuxna människor seriöst börjat omnämna saker som bubbelgumsrosa: Vad det egentligen är verkar det dessutom råda delade meningar om just p.g.a. att det inte finns någon specifik tuggummifärg.