Genrepet var skönt nog utan publik och gick överlag bra. Läraren fick ett utbrott han sedan kände sig tvingad att ursäkta sig för, jag var för snabb utom i bytena då jag i stället var för långsam och hade glömt kvar rekvisita nere i logen, men i övrigt; visst. Det är skönt att ha det bortgjort. Nervositeten hann jag inte tänka på utan låter den i stället återkomma någon gång i morgon eftermiddag. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att missa övriga inriktningars slutproduktioner då jag är mer intresserad av att se dessa än att medverka i den egna men skall försöka att gå på åtminstone en. För de intresserade av vår spelas samtliga föreställningar i Lärkans aula, och då det är en bra historia är det värt att missa ett avsnitt av Sanningens ögonblick/Postkodmiljonären, eller att strunta i en dags menlös sovmorgon. Faktum är att det är rentav skamligt att prioritera något sådant före en såpass välskriven pjäs som "Road" är. Betydligt bättre än "Stjärna" vilken hela staden verkade älska. Antagligen därför att man lät den utspela sig i Luleå vilket ju också var det bästa med hela pjäsen, lokalpatriot som man är. Litet medryckande sångnummer är ju heller aldrig fel, men vi har både Sex Pistols, Otis Redding, Eva Eastwood och Vera Lynn - något för alla smaker med andra ord (för att inte tala om all den fylla och svärta vi älskar så).