Tala om snabb service. Jag fick idag hem avin i brevlådan och skall hämta ut mitt paket från Eleven i morgon eftermiddag. Två tummar upp för det! Minus att jag sade att jag skulle avsätta tid åt att plugga idag, men inte har gjort ett smack trots att jag steg upp 07:00 nästan exakt. Jag antar att det blir till att försöka göra något halvdant arbete till helgen och lämna in på måndag. ARL kommer jag tyvärr att underkännas i då jag missade sista omprovstillfället p.g.a. mitt besök hos komvux. Studievägledaren verkade bra och jag hoppas att jag först och främst får ha honom i fortsättningen. Själva besöket kändes dock jobbigt. På en sekund slungades jag in i vuxenvärlden när min kommande skolas skylt läser Vuxenutbildningen och huvudsakligen består av ickesvenskspråkiga och outbildade 35-åringar som man mycket väl vet inte har någon framtid, inte Kvarteret Lärkan.

Jag saknar 1230 poäng (numera 1250, med tanke på mitt kommande IG), och får då jag läst mina kärnämnen (engelska A, matematik A, naturkunskap A, samhällskunskap A, svenska B) 450 poäng. Lade till psykologi A och rättskunskap, och har efter det "bara" halva vägen kvar. Det känns fruktansvärt tungt, men inte omöjligt. Jag känner mig trots att jag sitter och skriver detta i stället för att göra skolarbete inte helt nedbruten. Att veta att när jag klarat detta är färdig med gymnasiet är motiverande, och läser jag snabbt kommer jag kanske att kunna vara färdig med mina sex valda ämnen innan årsskiftet. Då har jag vårterminen på mig att plöja genom kurser såsom datorkunskap med textbehandling för nybörjare (jag tackar inte nej till 100 gratispoäng), filosofi A, religion B, psykologi B och, tja, en hel massa kurser till för att hinna något. (Historia B ger 100 poäng, så det kanske vore något att tänka på?) Det enda jag verkligen fasar inför är matematiken som jag inte haft att göra med sedan 2001 (jag har inte den blekaste om vad geometri är eller ens hur uppställningar fungerar - det har alltid slutat med att jag med gråten i halsen kastat kollegieblocket i väggen), och till viss del engelskan. Inte för att jag inte förstår, utan för att det är ett fasligt jobbigt ämne och jag är extremt ringrostig.

Visst vet jag att jag tagit på mig för mycket för att egentligen hinna. Man skall akta sig för det sade han, men man skall också akta sig för att hamna två år efter sina jämnåriga. Som Gunde Svan/Pingstvännerna säger; ingenting är omöjligt/för den som tror. Nu är det bara att vänta tills i juni då de kontaktar mig för vidare information, och därefter till 20 augusti. En sak är säker och det är att mitt schema för hösten är fullsatt. Inte med ett dugg spännande men med nödvändiga ting. Jag önskar att jag kunde börja redan i sommar så att jag säkert är färdig om ett år, men tydligen skall de också ha sommarlov. Touché.

Jag är så stressad, men jag måste klara detta, med eller utan någons spark i den stora. Nu är det däremot dags för litet klassisk förnedrings-TV med "Sanningens ögonblick".