Som jag letat, och letat, och letat, men prisa envisheten och skam åt den som ger sig. Äntligen har jag funnit den engelska versionen av min älskade "Lejonbruden". Bättre sent än aldrig. Ännu en bit har lagts på plats till livspusslet (vilket jag inte ens trodde var ett korrekt ord då det lät litet väl kvasipoetiskt, men fick då jag googlade över 13 000 träffar). Tack Adalbert von Chamisso, detta är sannerligen lycka för mig. Mitt nästa projekt blir att hitta originaltexten, för att sedan lära mig tyska och kunna traggla mig igenom den (som dock låter annorlunda än skillingtrycket). Finns en vackrare visa utöver Amanda och Herman? Jag tror inte det. (Att båda framförts i Emil i Lönneberga är en ren slump, eller ett tecken på att hon hade god smak den där lindgrenskan. Det räcker det med att lyssna på "Fattig Bonddräng" för att förstå. Jag känner med stackars Lina som aldrig får sin Alfred.)