Jag har inte något mobilabonnemang till min lånade mobil, men däremot har jag förätit mig på Marabou Daim och insatt att det inte är så gott med ljus chokladkaka, samt ett hemnummer (förmodligen ett av världens enklaste). Kan det bli vuxnare än så? Nu är det bara att vänta på försäljare att ringa och störa mig i den ensamma vardagen.

Jag hatar mitt liv och vill som den postpubertala kvinna jag är dö oftare än du fantiserar om pumpande nakna kroppar, och jag tänker att två rum är alldeles för stort och dyrt och onödigt eftersom jag inte ens varit inne i det andra (än). Jag tänker att ett gigantiskt rum med liten kokvrå skulle passa mig ypperligt eftersom jag både äter vid datorbordet och tittar på film i sängen en och en halv meter bort, men nu handlar det om att ta saker för vad det är och försöka finna sig i dem:

Jag får inte ha rökelser i mitt hem och får inte på några som helst villkor röka i det eftersom ägaren har astma och jag gillar inte att stå på balkongen eftersom den vätter mot innergården och ett tiotal köksfönster, men jag har ett hem och det är en hörnlägenhet högst upp precis som jag önskade. Jag är inte ekonomiskt oberende och kan inte göra några stora utsvävningar, men jag har precis så att jag kan betala mat, busskort och räkningar. Jag har en urusel relation till mina föräldrar och hatar min mor men har en far som ställer upp med skjuts när jag har ärenden att göra. Jag har inga vänner och kan inte komma på något "men" där eftersom sociala behov existerar även bland eremiter. Jag är förtappad enligt Carola Häggkvist, men kommer enligt mig själv att ha en plats där uppe när slutet är kommet (frågan är om jag verkligen vill tillbringa evigheten med hennes skrål och ögontjäneri inför "the big G"). Jag är fet, men jag kan banta. Jag är ful, men kommer att ta mina besparingar och göra en operation eller upprepade besök hos hudterapeut när jag gått ner nog mycket i vikt för att anse att det skulle göra någon skillnad för min uppenbarelse. Jag kommer aldrig att träffa någon och lyckas i karriären, men fortsätter drömma.

Haggans fredag:

00.50: Borsta tänderna och urinera, dock inte samtidigt
00:55: Lyssna på en låt
01.00: Skriva på svenskuppgift
01.30: Titta på Simpsons och somna med datorn på (eftersom värden lovat att betala första elräkningen, givetvis utnyttjar jag detta och njuter av teknikens under till fullo då det ändå tas ut nära en tusenlapp mer än vad hyran egentligen kostar)
07.30: Skriva på svenskuppgift efter att ha slängt på mig omatchande trasor (vem klär upp sig för komvux?)
08.30: Gå med raska tjockissteg till bussen
08.41: Sitta på bussen och hoppas att ingen kontrollant kommer och tvingar mig att betala 600 kronor
09.00: Matematik A
10.00: Svenska B
11.30: Gå till GT och lämna igen en topp
12.00: Gå till CSN en gång för alla (efter tre månader - hur är det möjligt att skjuta upp något så viktigt så länge?)
12.30: Gå till Nordea och fråga hur jag skall gå till väga för att förnya mitt VISA-kort
13.00: Gå till Kupan och se om de har något jag saknar till hemmet
14.00: Åka till Örnäset, jobba och skriva en ny lista
16.00: Åka till Björx, komma ihåg att ta med en gitarr eftersom jag trots total tondövhet håller på med en egen cover
16.30: Skicka ut information till folk jag sålt saker till, betala sådant jag inte hunnit betala, posta det jag sålt men tyvärr inte hunnit med att posta p.g.a. skola, flytt och levnadsångest
17.00: Äta en middag som inte innehåller mer än 50.000 kcal (bara nästan)

Yep, allt kommer självklart att ske på exakt utsatt klockslag med. Egentligen har jag två prov som väntar på fredagens provtid, men jag får ta dem nästa samt nästnästa vecka i stället.

Uppdatering 02:30: Det här med exakta klockslag kan vi diskutera. En timme senare än planerat gjorde jag färdigt första uppgiften av tre. Hade jag varit den som hållit mig till schemat hade de varit färdiga för tre respektive sju veckor sedan. Jag har även tappat bort kvittot för toppen varför jag antingen får hitta det hos föräldrarna i morgon eller sälja på nätet. Jag är nämligen för tjock och måste komma igen och byta upp mig, precis som coolingarna på Comhem. Nu är jag dock för trött för att kunna somna (det finns ingen egentlig logik till övertrötthet, ändå är det något som drabbar så många) och överväger att gå och äta något i stället för att lägga mig ner. Ett par satsumas, kanske?

Uppdatering 07:05: Det här med exakta klockslag kan vi diskutera. En timme senare än planerat vaknade jag varför det inte blir någon matte idag heller. Det blir bara värre. Helvete!