Spärrade kort och stegrande kaloriintag
Det var en lättnadens suck jag drog när jag efter lektionen besökt Nordea, som tydligen gör i ordning korten en månad innan de går ut, och som i måndags hade skickat iväg mitt förnyade kort till min gamla adress. Vem som än kunnat få tag på det hade haft möjlighet att leva loppan med det ändå fram till sista november om jag inte gått dit, men nu är det spärrat och mitt eget klippt, och om en vecka får jag hem ett nytt med en ny kod. Jag som precis höll på att lära mig den gamla efter två år.
Idag har jag nog ätit mer än 50.000 kalorier. Jag är åtminstone övertygad om att det rör sig om närmare 10.000. Vad som ingick i dagens diet är jag för skamsen för att ens tala om, men jag har ont i magen från den och önskar att jag hade slutat efter halva påsen och ena tallriken. I stället för förändringar fortsätter det gå utför, och jag får knappt plats i sängen längre. Mitt ansikte bli bara rundare och rundare. Dessutom är jag dyr i drift: På två dygn har jag druckit två paket Bravo, det vill säga fyra liter juice värde 40 kronor. Nu är det bara att jag går och köper mig en tillbringare så jag kan börja blanda dubbelt så billig lättdryck igen. Jag är så trött på mitt beteende som inte bara gör mig fetare och fulare utan också illamående fysiskt såväl som psykiskt. Man mår inte bra av att överäta. Det är trevligt att få unna sig något någon gång och begränsar man det till en dag i veckan blir det dessutom något att se fram emot, men det jag sysslar med nu handlar om rent tvångsmässigt vräkande, och det kommer inget gott ur det. Känslan av att vara fullmatad är vidrig, och det värsta är att den håller i sig i många timmar efteråt. Viktökningen däremot, håller desto längre och är något man får lida för på sikt. Det är inte värt det. Jag måste sluta nu. Jag säger alltid att idag/i morgon är dagen, men nu måste jag hålla igen. Håller jag mig bara borta från affärer och alltid har tuggummi hemma kan jag inte göra så mycket annat eftersom jag inte vågar handla sådant själv. Det värsta är att skolan får lida ännu mer på grund av mina sug, eftersom det är det enda jag kan fokusera mig på då de sätter in. Jag skulle kunna tugga upp mina egna fingrar till knogarna om de bara haft sirap på sig.
Fick ett sug att se dålig asiatisk skräck i kväll och laddade ner Battle Royale, men insåg att jag var för gammal för att kunna se niondeklassare springa runt och kriga utan att drabbas av åldersångest, så jag tog i stället hem El Orfanato. Skall lägga mig i sängen och titta på den nu med fötterna högt ovanför marken. Sedan måste jag försöka sova så att jag tar mig upp i morgon. Mellan nio och tre är det öppet hus i kyrkan, och jag hade väl tänkt försöka våga mig förbi där innan jag fortsätter med ofrivilligt donande. Om inte annat behöver jag den där promenaden på, vad blir det, 400 meter. God natt.
Idag har jag nog ätit mer än 50.000 kalorier. Jag är åtminstone övertygad om att det rör sig om närmare 10.000. Vad som ingick i dagens diet är jag för skamsen för att ens tala om, men jag har ont i magen från den och önskar att jag hade slutat efter halva påsen och ena tallriken. I stället för förändringar fortsätter det gå utför, och jag får knappt plats i sängen längre. Mitt ansikte bli bara rundare och rundare. Dessutom är jag dyr i drift: På två dygn har jag druckit två paket Bravo, det vill säga fyra liter juice värde 40 kronor. Nu är det bara att jag går och köper mig en tillbringare så jag kan börja blanda dubbelt så billig lättdryck igen. Jag är så trött på mitt beteende som inte bara gör mig fetare och fulare utan också illamående fysiskt såväl som psykiskt. Man mår inte bra av att överäta. Det är trevligt att få unna sig något någon gång och begränsar man det till en dag i veckan blir det dessutom något att se fram emot, men det jag sysslar med nu handlar om rent tvångsmässigt vräkande, och det kommer inget gott ur det. Känslan av att vara fullmatad är vidrig, och det värsta är att den håller i sig i många timmar efteråt. Viktökningen däremot, håller desto längre och är något man får lida för på sikt. Det är inte värt det. Jag måste sluta nu. Jag säger alltid att idag/i morgon är dagen, men nu måste jag hålla igen. Håller jag mig bara borta från affärer och alltid har tuggummi hemma kan jag inte göra så mycket annat eftersom jag inte vågar handla sådant själv. Det värsta är att skolan får lida ännu mer på grund av mina sug, eftersom det är det enda jag kan fokusera mig på då de sätter in. Jag skulle kunna tugga upp mina egna fingrar till knogarna om de bara haft sirap på sig.
Fick ett sug att se dålig asiatisk skräck i kväll och laddade ner Battle Royale, men insåg att jag var för gammal för att kunna se niondeklassare springa runt och kriga utan att drabbas av åldersångest, så jag tog i stället hem El Orfanato. Skall lägga mig i sängen och titta på den nu med fötterna högt ovanför marken. Sedan måste jag försöka sova så att jag tar mig upp i morgon. Mellan nio och tre är det öppet hus i kyrkan, och jag hade väl tänkt försöka våga mig förbi där innan jag fortsätter med ofrivilligt donande. Om inte annat behöver jag den där promenaden på, vad blir det, 400 meter. God natt.
Kommentarer
Trackback