Det vore så skönt att bli rejält påverkad och totalt ohämmad nu. Jag vill bege mig ut och dricka hejdlöst tills jag spyr på trottoarkanten och däckar på toalettgolvet, men kan liksom förut inte visa mig offentligt i dagsläget och får nära på hjärtklappning av att stiga på bussen; en klubb var man alltid är fetast i lokalen är otänkbart. Jag hatar tanken på att äckla folk med min närvaro, att av misstag ha omkull saker med min stora hydda. Jag har till och med börjat oroa mig för vad en egen bostad skall ge utslag i. Anledningen till att jag bodde kvar hemma från första början i stället för att söka bostadsbidrag var min uppriktiga rädsla över att jag skulle börja leva självdestruktivt igen, att jag skulle släppa alla måsten och söka mig till destruktiva tillflyktsorter (hade personalen på Hertsön inte sagt åt mig att ställa mig i kö hade jag aldrig gjort det). För det är sådant jag gör när saker vänds upp och ner, det är så jag fungerar och måste därför hålla pli på mig. Kanske är det numera en obefogad rädsla som kommer att hindra mig från att göra det eftersom jag dels har blivit äldre och dels vet riskerna? Kanske har jag all anledning att vara rädd? Ovissheten är en ambivalents sämsta vän, men man måste våga för att vinna. Klichéen om att livet är ett spel stämmer; deltar man inte kan man inte göra annat än förlora. Problemet är att merparten väljer att spela falskt, och tyvärr påverkar alltid detta andra mer än vad det påverkar dem.

Mycket nu påminner mig om hur livet såg ut för tre år sedan: Ett helvete på jorden. Sakta började saker förändras och det kändes helt overkligt. För två år sedan var saker i min vardag helt OK, för ett år sedan stod jag ut. Nu är jag tillbaka, och kan bara hoppas att saker skall ta samma vändning som de tidigare gjort, för går det utför efter detta vet jag inte vad jag gör av mig själv. Jag har nått botten flertalet gånger och jag har överlevt, men behöver inte utsättas för fler prövningar. Det har alltid funnits något litet att se tillbaka på, men inte längre.

I morgon har det gått en vecka sedan jag blev sviken och lägenheten ligger återigen ute på Lulebos hemsida. Boka den om du vill ha bedårande samojedvalpar under dig inom kort, vrålapor över dig och efternamn att göra lustiga associationer till mitt emot. Jag har nyss varit och tittat på en lägenhet 500 meter bort. Står sjua i kön varför jag inte kommer få den, men behöver veta om jag skall ta bort den från min lista eller tacka ja, ty när man gjort det sista kan man nämligen inte boka fler i väntan på den. Hade det inte varit för att väggarna var täckta i pluggar och sängkammaren har inbyggd garderob längs hela kortsidan hade jag fastnat för den, men som sagt blir den ändå inte min då den lär vara en av de fräschare lägenheterna på området och tämligen eftertraktad. - Egentligen borde jag överväga att göra det enkelt för mig precis som du och lista de möbler jag skall ha (var det minsta du kan göra efter detta är att gå med på det) här, då det eftersom jag aldrig mer vill se dig blir svårt för mig att behöva träffa dig, men jag är inte så egoistisk att jag skulle göra en sådan sak. Inte ens mot någon det inte finns en chans till försoning med.