Timmarna passerar hastigt förbi. Jag hinner inte med någonting. Kanske för att jag inte gör någonting, för att jag inte inser hur fort tiden går när jag väl sitter och plöjer igenom maskeradbutiker fastän jag inte ens har någonstans att gå. Jag vet inte om jag är här under Halloween, men kommer med nog med största sannolikhet att vara med tanke på 1) vad jag har att ta itu med 2) att jag hellre går på klubb utspökad här än i en främmande stad. Vi ses ju till jul ändå; har de inte råd att komma upp åker jag ner. Här har jag ingen att tillbringa den med, och jag skulle gärna ha någon att fira min födelsedag med för omväxlings skull, när både 18- och 20-årsdagen (som i mångas ögon är speciella år, inte i mina dock då alla år ser likadana ut) spenderades i ensamhet med rinnande ögon.

Jag åt onyttigt idag. Suget var för starkt varför jag köpte bär och Oatlys vaniljvisp efter att ha proppat i mig kroppkakor. Dåligt, men jag höll mig borta från godiset (inte ens choklad med hög kakaohalt köpte jag), och det trots att mina föräldrar just nu ligger och prasslar högljutt med en stor påse nere i sängkammaren. Igår var något bättre: Köpte en smoothie för 28 kronor (dum som jag var tog jag för givet att de kostade lika mycket på hälsokostbutiken som på Coop - tji fick jag, men också en förpackning Rosenrot som skall hjälpa mig mot tröttheten) och tog bort småföretagande (som ersatt rättskunskapen då läraren gått in i väggen) i stället för samhällskunskap, som jag dock har strukits från (kursen var borta från plattformen då jag loggade in idag) varpå jag fick gå till kansliet för att registrera mig på nytt efter att ha blivit underkänd på psykologiprovet p.g.a. "kunskapsluckor" (nu måste jag läsa inför samma fyrakapitelsprov en gång till) samt fått onda blickar från matematikläraren då jag ligger efter med veckor och hade flertalet fel på första inlämningsuppgiften. Allt kommer på en gång och det gör mig så ofantligt ledsen. Hade jag vetat att de skulle ta bort mig p.g.a. försenade inlämningar hade jag haft kvar småföretagande och börjat om på nytt med kursen i vår. Det klokaste är förstås att försöka göra bort de obligatoriska ämnena nu, men jag har lika mycket kvar oavsett i vilken ände jag börjar, och det enda det känns som att jag kommer godkännas i är engelska och svenska. Målet är förstås att bli det i allt, men det är omöjligt att säga. Fortsätter jag så här blir jag inte det, det är en sak jag kan skriva upp i femämnesblocket (även i det råder total oreda).


I morgon eftermiddag skall jag titta på en lägenhet på Björkskatan. Jag är glad att jag vågade ringa efter en dryg halvtimmes velande. Personen lät åtminstone positivt inställd då de som ringt innan varit par eller haft husdjur. Hyran är skyhög vilket lämnar 0,00:- kvar för sparande, lägenheten liten och till viss del möblerad (tror dock detta är öppet för diskussion), men kan troligtvis hyras ut i närmare ett år och området är lugnt. Det enda jag oroar mig över är att hon skall ändra inställning då hon väl får se mig, precis som alla andra gör.

Björkskatan är ett par kilometer extra från stan, men ett bra läge för mig då bussen går förbi skolan vilket sparar mig 1,5 kilometers promenad i kommande snöoväder. Referenser krävs, men några sådana har jag ju inte eftersom jag inte hunnit bo hemifrån någon tid som räknas. Dock har jag deltidsanställning och en tusenlapp i månaden från CSN (läs: kommer få då jag masar mig dit, vilket jag inte gjort). Jag avskyr att behöva säga att man läser på komvux eftersom det ger utomstående en bild av lata människor och visst stämmer det i fåtalet fall, men faktum är ju att vuxenutbildningens tempo är betydligt högre än vilken folkhögskolas som helst. Det personliga ansvaret är enormt och de flesta som läser annat än SFI har specifika mål till skillnad från merparten folkhögskolestuderande. Jag är en av få som inte har planer att söka in på universitet inom en snar framtid (det skulle vara till skådespelarutbildningen 2011, men då för skojs skull, för med så få platser vet jag att det inte är någon idé). På frågan vad jag "studerade till" svarade jag att jag "läste upp ett par betyg". Det är delvis sant; jag läser olästa kurser för att få ett betyg i ämnena över huvud taget.

Nu kan jag bara hoppas innerligt (men inte för mycket, ty man vet alltför väl hur det känns att bli besviken) att jag får tillgång till lägenheten oavsett hur tapeterna än må se ut för att jag behöver och förtjänar ett hem så mycket, sedan titta på South Park och tvätta håret om jag inte hinner somna, vilket jag lär göra och ångra när jag vaknar med nackspärr.

Sämst just nu utöver självklara faktorer: Jag har en alldeles fantastisk nyhet (i mina vinda stalkerögon sett) som normalt hade fått mig att hoppa högt av förtjusning, men numera ingen som det berör att berätta den för.