Jag åt ingenting torsdag eller fredag, så i lördags var och "handlade", vilket alltid är ett helvete då jag inte kan tilllaga något vettigt. Jag känner mig handikappad och förstår inte hur man får ihop de diverse ingridienserna i konserverna till en ätbar middag, så en 200 grams mjölkchoklad om dagen blev helgens näringsintag. Och idag har jag druckit en vidrig smoothie gjord på jordgubbar (skulle ha hållit mig till hallon). Jag har knäckebröd och cottage cheese hemma som jag skulle kunna ta, men samtidigt som magen kurrar gör tanken på det mig illamående och trött (kanske är det därför jag låter allt gå och inte orkar studera, trots att jag bara har en ynklig månad på mig ifall jag vill behålla mina CSN-pengar). Dessutom vet jag att när jag väl börjar äta, så kommer jag bara att vilja ha mer!

I kväll är det kranmöte på något café i stan, men jag har varken tid eller ork att gå. Precis som jag varken har lust eller ork att träna. Mitt huvud är på bristningsgränsen och jag blir gråtfärdig av att tänka på att jag suttit vaken hela dagen, men inte lyft så mycket som en lillfingernagel. Jag hade lika gärna kunnat ligga kvar och varit utvilad nu, gått ut med soporna eller läst kapitlen i samhällskunskapen som jag har omprov i på fredag. Eller, för all del, skriva om det där Lissabonfördraget som jag inte kom någon vart med i helgen heller!

Att jag utöver detta skall ha gjort ett temaarbete(!), två nyhetsuppgifter samt läsa 100 poäng programhantering innan juni (samtidigt som spanskan och datorkunskapen) är i sig något som totalförlamar. Det här går inte bra.