Jag har börjat "twittra", som det så busigt svengelskt kallas. Ibland räcker 140 tecken gott för att tala om vad som sker när blogginlägg känns överflödiga. Klicka på den förskräckta fågeln ovan för att komma till min sida.
(Eftersom jag är ett år efter min tid och helt ny i Twitter-världen följer jag inte någon än, så jag tar gärna del av era statusuppdateringar med. Ni som också använder er av detta fenomen får gärna lämna er länk.)