Ice Cube feat. Lil Jon & Snoop Dogg. Nattens underhållning.

Min så kallade musiksmak blir sämre för var dag. Jag börjar undra om detta är en fas eller ifall jag helt enkelt får acceptera förfallet och att jag inte längre har något behov av "bra" musik, utan att underhållande sådan i roliga, om än olika mig, människors sällskap räcker. Kort därefter frågar jag mig varför jag har dessa funderingar. Varför är det oacceptabelt att lyssna på detta men godkänt att slänga huvudet i takt till Timbuktus gräsliga skorrande eller Promoes ruttnande blonda dreadlocks? Det är den arroganta attityden bland pretentiösa musikfascister som över huvud taget skapar dessa spärrar och oron över att bli dumförklarad, och i stället för att stå upp för att man hellre finner glädje än gåtor i sin musik, skapas skamkänslor.

Visst, man får inte glömma att ifrågasätta ett flertal av dessa artisters beteenden, men att, säg, 70% handlar om image och att den i många fall inte ens är det minsta genomtänkt är knappast någon nyhet. Hur trista än resultaten kan se ut för dessa videos (och jag talar inte om lättklädda kvinnor, ty jag älskar de kläder som bärs upp så otroligt bra, och hade själv inte tvekat en halv millisekund att medverka i en sådan video - precis som mina tre andra närmaste radikala feministvänner - om jag hade haft en normalbyggd kropp, utan hur de ses som musikernas tillbehör à Paris väskvalpar) tänker jag som filmskadad endast på inspelningsprocessen och hur oglamourös denna är. Jag ifrågasätter, men jag klandrar inte mer än vad jag klandrar vilken undergroundrappare eller rockmusiker man än väljer att ta, för ja, jag lyssnar hellre till en man som visar sin låga kvinnosyn öppet, än någon som anses genialisk i dagsljus, för att sedan gå hem och tvinga sig på sin flickvän i mörkret. 

För övrigt har jag lyckats få en smärtsamt svidande finne under höger näsvinge. Det känns åh så trevligt att ta igen de missade tonårsinvasionerna vid 20 års ålder, även om jag nu har en medicin att skylla på. Något mer oroväckande är väl att jag skall redovisa en svenskuppgift muntligt om tolv timmar, utan att ha skrivit så mycket som ett ord på den, eller ens hämtat en mening fakta. Detta är inte heller något jag kan improvisera mig igenom. Jag antar att det blir en näve lepigen och x koppar motbjudande koffein som gäller i natt.

Her hair is Harlow gold
Her lips a sweet surprise
Her hands are never cold
She's got Bette Davis eyes

She'll turn her music on you
You won't have to think twice
She's pure as New York snow
She's got Bette Davis eyes

And she'll tease you
She'll unease you
all the better just to please you
She's precocious
and she knows just
what it takes to make a pro blush
She's got Greta Garbo's stand-off sighs
She's got Bette Davis eyes

She'll let you take her home
It whets her appetite
She'll lay you on her throne
She's got Bette Davis eyes

She'll take a tumble on you
Roll you like you were dice
Until you come up blue
She's got Bette Davis eyes

She'll expose you
When she snows you
Off your feet with the crumbs she throws you
She's ferocious
and she knows just what it takes
to make a pro blush
All the boys think she's a spy
She's got Bette Davis eyes

And she'll tease you
She'll unease you
all the better just to please you
She's precocious
and she knows just
what it takes to make a pro blush
All the boys think she's a spy
She's got Bette Davis eyes

Filmtips med omnämd kvinna, som i mitt tycke enbart blev vackrare med åren:

The Petrified Forest, 1936
Dark Victory, 1939
All About Eve, 1950
What Ever Happened to Baby Jane?, 1962