Hedvigs myshörna
Det råder inga tvivel om att livet inte har mycket att ge (så nej, pappa Baloo, jag tänker m a o inte kalla mig nöjd). Händelserika stunder får man leta med ljus och lykta efter. 2006 var OK fram till och med decemberslutet: Jag kände mig stabil, utvecklades och gjorde ett par framsteg, vilket är mer än vad man kan säga om 2007 då hopplösheten enbart vuxit. Hela året har varit en enda kaotisk sörja, varför jag lika gärna skulle kunna ta nutid för en kväll i januari. Inte för att det inte känns som om tiden gått - det gör den och det alldeles för fort vilket är just vad som gör mig ledsen - utan för att jag hela tiden stått och trampat på samma ställe med samma tankar. För att vrida tillbaka klockan cirka tolv månader och påtvinga mig en stunds nostalgi presenteras härmed stolt Hedvigs myshörna!
Del 1
Del 2
Detta är inte Skurt. Detta är inte inspirerat av Lugna Favoriters "Musik & Romantik". Det är radio då det är som bäst. 
Ja, det var sådant jag sysselsatte mig med om kvällarna. Länge leve oavslutade improvisationsradioshower med härligt kvävt väsande! Tyvärr är det fina bildmontage jag skapat ej möjligt att ladda upp på YouTube, varför ni i stället får nöja er med dessa eleganta ljudklipp med den bästa av musik (vad sägs om Zarah Leander och Johnny Cash?).
Blyga Alice
Bresar bäst som bresar mest
Det finns ett band som kallar sig själva Tokio Hotel. Det består av fyra pubertala tonåringar som får resten av västvärldens pubertala tonåringar på fall. Musiken skall jag inte gå in på, ty jag har aldrig haft för intresse att lyssna på den. Tokio Hotel uppger för Aftonbladet att de sparar alla gåvor fansen kastar åt dem, vilket inkluderar fjortonåriga tjejers använda trosor. Bandets sångare som på vart fotografi poserar med de mest emotionella miner helt tagna ur sitt sammanhang, givet för att dra blickarna från resten av medlemmarna, heter enligt säkra källor Bill följt av någonting tyskt och har ett stort problem - och det är inte hans frisyr. Det handlar inte heller om könstillhörigheten många spekulerar i. Det har dock mycket riktigt med de nedre regionerna att göra. Bilden ni ser talar inte för att jag skulle besitta någon perverterad fascination för skrev, utan Bills fascination för sitt eget. Förlåt, jag menar givetvis kompensationen för avsaknaden av något i det. Jag misstänker att alla är överens om att det inte kunde bli mer genomskinligt. Det är genant - och när vi väl är inne på tyska ungdomars underreden (utan att kunna sätta fingret på varför hoppas jag slippa återkomma), torde väl ändå detta vandrande övergestikulerande peniskomplex ha råd med ett nytt bälte? Jag röstar på svarsalternativ 1) Ja, det har han.
Se och tveka inte att låta er svepas med in under kjoltyget!
Haggan goes Miss Piggy
I min sketna skitgrå vintervärld
Det snöade idag. Snö är ett av de där oändliga antalen ting jag inte har så mycket som ett bra minne till. Stelnade ögonfransar, halkande på arslet med ett innerligt hopp om att glinen som står två meter bort tillhör Dövblind Ungdom, kläder man egentligen inte vill använda och måste betala extra för att få ta av sig vid krogbesök, snöbadande täckbyxbärande lågstadiemobbare som ger en fruktansvärda flashbacks, blöta fötter, blöta gångar i köpcentrum var man överallt hör svettiga människor klampa omkring inomhus i ullkappor och täckjackor de här inte kan betala extra för att hänga av sig pratandes om skoteråkning och superier i fjällen som om det vore något att inte skämmas över, för tillfället förlovade som värmer varandra genom att harkla upp en ljummen spottloska och köra ned i den andres hals och ingenstans att ta vägen. Det verkliga eländet som slår bara ben och mjukglasslickande turister med hästlängder har bara börjat. Att romantisera vintern för dess utseendes skull är så överskattat. Ja, åh ja, visst är det vackert när snön ligger kritvit (kritstrecksvit, om man råkar bo nära trafikerad väg alternativt det och SSAB) på de lutande taken och kommer att rasa rätt ned i tant Linnéas huvud under promenaden tidigt i morgon bitti då endast hon (än så länge) och ni är vaken, men när termometern visar 30 minusgrader och ni inte har möjlighet att befinna er i era uppvärmda stugor med en stor kopp het rykande jävla choklad med vispad grädde som ni med glädje betalar 40:- för på kondis bara för mysfaktorns skull, kan ni försöka lura i vem som helst om att det är något ni längtar till.TÄVLING: Gissa vem - vinn en goodie bag värde 10 SEK!
Fröken C var i desperat behov av en makeover då hon skrev till oss. "Jag har alltid drömt om att se ut som en stjärna men har aldrig lyckats på egen hand", medgav hon uppgivet. Vi på Stilakuten var inte sena med att rycka in och uppfylla hennes önskan. Vi tycker oss ha gjort ett bra jobb med såväl soldusch som extensionsisättning. Frågan är: Vem är hon? Vinnaren får välja mellan en Mars och Snickers, förpackad och förhoppningsvis osmält vid ankomst!
Fallet Tommy
Saker man undrar över men aldrig kommer att få reda på, del 1: Var Tommy också medlem i Livets Ord?
Hans inställning till Carola som han finner "helt okej" får mig att tvivla på att det är en hälsosamt kristlig pojke vi stött på. Å andra sidan är inställningen till det täcka könet överlag inte ens god på stereotypt vis (se: "fast du är tjej...") vilket plötsligt talar för eventuell bi-/homosexualitet varpå förståelsen för Carolas föräldrar, som inte var positiva till det som kunde utvecklas till en relation, ökar (de ville helt enkelt inte att hon skulle utnyttjas för sin röst såsom den förutspått kom att användas som bakgrundsmusik för hysteriskt dansgolvsjuckande män på landets hbt-klubbar).
Förmodligen handlade det om att Tommy tillhörde en liberalare församling, var ute sent om kvällarna och visslade för högt (därav "nonchalant") vilket fick Carola att störas i aftonbönerna, inledas i frestelse (vi vet hur farligt attraherande de där visslingarna kan vara - ja, jag är seriös) och dras ned ytterligare ett steg närmare helvetet, men det här är dock enbart mina egna lösa spekulationer: Tommy kan lika gärna ha varit en rebell på väg att bryta sig loss, en hycklare som valt att leva ett liv i synd och för enkelhetens skull ångra allt på dödsbädden, eller ännu värre; helt enkelt ute efter att driva med en ung och sårbar Carola som än inte sett mycket av världen. Alternativen är många och hur gärna jag än önskar att Tommy var den som skulle komma till hennes undsättning talar de gnistrande ögon, fyllda av förhoppningar, för att ett stort svek väntar. Tommy tycker måhända inte alls om henne utan har haft vadslagning med sina vänner om ett litet Prince, att han skulle vara den som får omkull Carola?
Visst skulle det också kunna vara så att Carola fick texten färdigtryckt på papper och uppmanades att brista ut i sång utan att analysera och kritisera innehåll då det är det hon gör bäst, men jag vill inte vara den som kastar sten i botoxbehandlade ansikten och riskerar att påverka ett lyckat resultat. I stället kommer jag att fortsätta vandra genom livets dal undrandes: Hur skulle Carolas karriär ha sett ut om hon slutade upp med den jag tänker mig iklädd för trång MC-jacka och haremsbyxa i stället för en norsk smilfink som om någon borde klippa sig och skaffa ett hederligt arbete som han kan vara stolt över? Skulle vi sluppit Carola, gayikon, i rutan och i stället lagt oss till rätta med öronproppar för att slippa höra hennes högljudda predikningar tillsammans med kringresande "Holy Rollers"?
Vad tror ni?
Andas ut
En gång var jag sorgsen, nu har jag köpts fri
Inte längre slav under minnets tyranni
Ännu smärtar såret från ödets spjut
men jag har ett hem nu där jag får andas ut
En gång var jag bunden, nu har jag köpts fri
Inte längre slav under världens tyranni
En gång var jag hunsad av maktens stora män
Nu är han min herre som dog för kärleken
Vart än vägarna bär, vart än drömmen tar slut
i hans nåd faller jag, där får jag andas ut
Mot otrohet hjälper inte höstens trender
Om höstens sminktrender, hämtat från SalongK.se:Så läpparna ska vara röda i höst?
- Läpparna ska garanterat ha färg i höst, i olika nyanser av röd eller rosa. Blanka eller matta färger spelar ingen roll.
Hur ser höstens makeup-trend ut överlag?
- Den största influensen är skådespelerskan Veronica Lake - röda läppar, svart eyeliner och långa ögonfransar.
Hur ska ögonen se ut i höst?
- Den så kallade cat-eye-looken har kommit tillbaka, det vill säga eyeliner som slutar i en vinge i ögonvrån. Sotiga ögon är också väldigt populärt, speciellt i gråa nyanser.
Vilken underlag är hetast?
- Matt hy, det är det absolut senaste.
Ögonbrynen då, ska de vara tjocka och oplockade eller välansade och smala?
- De får gärna vara lite mer tjocka och oplockade i höst. Ögonbryn som är lite mer markanta är det senaste, men se till att matcha med naturligt mejkade ögon.
Jag har ett iskallt intresse för trender, men när man vet att man råkar vara "helrätt" för säsongen känns det onekligen bra. Tala om att jag ha sitt på det torra ty det är inte alltid man får fungera som stilikon (vem vet, snart kanske det blir senaste flugan att förlänga bysten med en decimeter och korta av näsan med lika mycket!). Det där med matt hy är det sisådär med, puder är den flottige t-zonens bästa vän även om den snarare fnasar än mattar den och det sugits upp på tjugo minuter. Synd att jag hamnat i en förfärligt sportbetonad period då var jag inte alls klär mig som jag lär. Alltid skall det vara något fel med en. Jag får hålla vetskapen om att jag kunde ha varit "helrätt" (underbara ord) för mig själv.
Men efter solsken skall givetvis ett regn falla. På samma site påminns vi åter om att över 50% av befolkningen varit otrogna. Det är sådant som gör att man inte ens vill ingå ett förhållande då det ändå slutar upp på samma vis. Är det ens värt det när man vet att denne tre månader efter uppbrottet har någon ny i tankarna? Jesus! Tre månader senare är jag fortfarande inkapabel till att ha någon som helst kontakt med yttervärlden och kan lämna rummet enbart för att köpa sådant att tröstäta och knivar att hantera det med. Nu är det tack och lov historia, även om tanken på att vara oälskad till ens dödsdag inte är den trevligaste, men att gå omkring och tänka så gör en endast ännu sorgsnare. Bit ihop, le och låtsas som ingenting hänt, för det har det ju inte. Ingenting har hänt, och det är det som är det sorgliga: Jag har verkligen ingen anledning i världen till att vara glad.
Jag har inga framtidsutsikter, ingen familj, utöver bekantskaper jag inte knappt hälsar på inga riktiga vänner (och jag vet inte ens om jag vill ha några då jag behöver avståndet, men bara en sådan sak som att ha någon att nämna vad man sysslat med under dagen och ens smärtor i lillfingret för eller tala ut då man överväger att ta sitt liv med det morfin ens moder fått utskrivet saknas, de psykologer jag förut träffade användes snarare som jourhavande vänner jag hellre drog cyniska skämt för än tog upp tidigare nämnt eftersom det då alltid slutade upp med att jag mådde ännu sämre då jag lämnade än när jag anlände eftersom det inte gav någonting), ingen som uppskattar mig (ingen som känner mig), ingen trygghet vare sig i själen eller utifrån, inga realistiska drömmar alls. Vad jag har? Dvärgben, ångest, anskrämliga drag och en månad var jag officiellt kan räknas som "trendig". Ge mig ett skäl till att fortsätta.
Har du varit otrogen någon gång?
| Ja. |  (53%) 591 |
| Nej. | (47%) 525 |
Totalt antal röster: 1116
Den där sidan var riktigt intressant. Vi får även veta att nu också smink kan orsaka cancer: "Enligt nya forskarrön kan kosmetika och solskyddsprodukter som innehåller nanopartiklar vara cancerframkallande."
Orkar vi ens bry oss längre om vad som orsakar cancer då 90% av oss antagligen kommer att drabbas hur vi än lever, när till och med kostfascisten Skipper riskerar att insjukna?
I Love Lucy
Favorit i repris: Lilla etikettskolan
Grunden och det absolut viktigaste att känna till är att ett välvårdat yttre ligger högst på listan i alla ettiketsskolor världen över. Med dålig hållning och ett livstrött utseende är det inte lätt att tas seriöst, men för att motverka detta behöver man inte vara välbärgad. Ånej, det räcker med att vara så hel och ren som ekonomin tillåter då mycket hänger på utstrålningen som gör mer för oss än man kan ana. Att smörja in sin hy med en fuktgivande creme, fila naglarna med jämna mellanrum och tvätta bort den mystiska, såsliknande fläcken från kavajen eller rockuppslaget är inte mycket begärt. Åtminstone inte för varje etikettörstande dam och herre.
Detta är del ett i fröken C's skola för ettikett och god ton, som förhoppningsvis skall inspirera er till att skifta till ett mer tillmötesgående spår på livets banor, utan att för den saks skull agera stelt och konstlat. God ton är inte alls svårt att ta till sig! Tvärtom är det enkelt för de flesta om man bara ger det hela litet tålamod.
1. Ögonkontakt är viktigt i sociala sammanhang. Att inte se på den som man räcker något åt uppfattas som ohövligt.
2. Viska inte i sällskap! Visa hänsyn för andra och respektera deras närvaro.
1. Är ni som herre osäker på var ni skall göra av era händer vid offentliga sammanhang; prova fickorna, men kom ihåg att vidröra de nedre regionerna är inte acceptabelt om ni så är fem eller femtio fyllda!
2. Sitt inte ned om där saknas plats för en dam, så att hon måste stå upp. Var en god herre och ge henne er plats.
1. Vät ej era fingrar vid läsning. Ni kanske vill ge ifrån er ett intellektuellt intryck, men ses med största sannolikhet som en smutsig salivdrypande ohyra. Det är inte målet.
2. Om någon tappar något bör detta tas upp av första förbipasserande. Tacka artigt då ni blir räckta det ni tappat.
1. Gå ej genom dörren före en dam. Detta är ett mycket grovt etikettsbrott. Håll upp dörren för damer och äldre.
2. Alternativet att gå före henne finns om ni i stället håller upp dörren på det sätt bilden visar.
Och kom ihåg att ettikett ej dödar personligheten. Den förgyller den!
(Samtliga bilder är varsamt inscannade från Husmodern årgång 1938.)
En kort tillbakablick
Jag uppskattade men var aldrig fantast av Disneys långfilmer utan fann i stället kortfilmsklassikerna mer spännande, vilka man nu inser haft större betydelse för historien än "Lejonkungen" och "Bernard och Bianca i Australien". Ju längre tid som gått, desto kräsnare blir man vad gäller innehåll varför få anser att dåtidens film kan mäta sig med dagens: Man är van vid hög bildkvalitet och otalet effekter. Man skrattar försynt åt språkbruket och fanns där inget språk alls ses det som ett hinder för att kunna leva sig in i berättelsen. Som jag ser det var fantasi för tittarna något självklart innan man började ta det tidigare nämnda för givet. Idag önskar man få allt serverat på fat från Cervera, ens kreativa tänkande inkluderat.
Jag minns Silly Symphonies "The Skeleton Dance" från 1929 extra tydligt då min syster fick hålla för mina ögon för att undvika mardrömmar. Den tecknade filmen innehöll alltid humor och lyckliga slut, men var under handlingens gång flera gånger annat än sockersöt vilket "Hell's Bells" från samma år med både Liemannens, Satans och Helvetets demoners medverkan är ett exempel på. Onda v/s goda gäller än, men döden och svåra förhållanden var förståeligt återkommande ämnen under depressionen och WW2 och atmosfären kring det hela skiljer sig ordentigt från senare år trots samma tema. Filmerna skulle i flera fall ha ansetts som opassande, uttråkande barnkultur i våra dagar med bolibompaledare på speed, ty bakom de färglagda fåglar, gräshoppor och blommor som intagit huvudrollerna som allt från domare till soldater visades en helt vanlig film, som i otecknad version mycket väl skulle kunna ligga bland IMDB's 1930s-lista, klassificerad som romantisk dramakomedi krigsfilm eller rysare, vilket är en av anledningarna till att lika många vuxna som barn uppskattar dessa nästan 80 år gamla bitar, och inte enbart av nostalgiska skäl.
Do you remember the 90's?
Både låten, videon och Dolores O'Riordans röst är underbar och 90-talsnostalgi på hög nivå. Jag ryser och har gjort varje gång jag sett den sedan första gången som liten sjuåring. ("Zombie" från 1994 ut handlar om konflikten i Nordirland och i texten fördömer Cranberries IRA för deras bombattentat som lett till många oskyldigas död. Låten spelades dagligen och låg högt på listorna. Idag, 13 år senare, hade detta varit otänkbart: Bandet hade beskyllts för att vara "extremister" - ett ord jag inte förstår som media gärna svänger sig med. Den hade aldrig nått ut, men fick då många att öppna sina ögon. Det märks på ungdomen att medvetenheten ser annorlunda idag än vad den förut gjorde. Sångerskan var bara 23 år vid denna tidpunkt och jag har svårt att tro att Marie Serneholt eller Basshunter skulle ha åstadkommit något liknande om de så slog sina kloka ljushuvuden ihop).
Vännernas samfund
Kärnan i kväkardomen är tron på att Gud finns i varje människa, och att man därför kan söka Gud i sitt inre och i mötet med medmänniskan. Många kväkare kallar det av Gud i varje människa för Kristus och knyter Kristus till en historisk person, Jesus från Nasaret, som undervisade, dog och återuppstod från de döda för 2000 år sedan. Andra kväkare kämpar med dessa begrepp och ser hellre Jesus som ett föredöme att leva efter. Bland kväkare i Sverige, och världen över, finns en stor spännvidd i hur man uppfattar Kristus. Redan från samfundets början i 1600-talets England poängterade man mötet med det gudomliga som en direkt och omedelbar upplevelse och avstod gärna från teologiska diskussioner. En svensk kväkare, Greta Langenskjöld, uttryckte det såhär:
Försök ej tolka korsets hemlighet,
Det tolkas bäst av den som burit det.
Försök ej pressa Andens frihet in
I ramen av en tanke som är din.
Kväkarna företräder en egen speciell inriktning av kristendomen. Det som är viktigt är den inre kontakten med Gud som gör hela livet heligt. Det finns i samfundet en stor bredd i olika uppfattningar om Gud och Kristus och flera medlemmar i samfundet som inte är kristna. Kväkarna organiserades till ett fast samfund vid mitten av 1600-talet i England. För sin vägran att använda vapen, betala skatt till statskyrkan och lyfta på hatten för överhögheten utstod kväkarna blodiga förföljelser. Det går att vara kväkare utan att vara klar över sitt förhållande till pacifism. Däremot är det svårt om man anser att våld är en bra metod att lösa konflikter.
Det spelar ingen roll för kväkarna om människor är homosexuella eller inte, utan ser homosexuella parrelationer som lika värdefulla som heterosexuella. Detta innebär bland annat att människor av samma kön kan vigas inom Vännernas samfund.
Kväkarna har utan tvekan sin förankring i den kristna traditionen. För många kväkare är Jesus mycket viktig, och många kan sin Bibel och använder den som inspiration. Däremot har kväkarna aldrig varit särskilt intresserade av att spekulera kring teorier om Jesus. Det har varit viktigare att följa hans modell och uppleva hans fortsatta liv i våra liv.
Kväkarna tolkar inte Bibeln bokstavligt utan menar att det handlar om tolkning och kritisk läsning. Guds ord är skrivet i våra hjärtan först och främst. Bibeln kan användas som bekräftelse och inspiration. Det är inte brukligt för kväkare att mena att Jesus är den enda vägen till Gud. Vi tror att det finns många vägar. Andra kväkare, utan att förneka Jesus, känner att de inte vill kalla sig för kristna - ofta beror det på att de upplever att den kristna kyrkan har genom tiderna avvikit så pass mycket från det ursprungliga budskapet att de har svårt att identifiera sig med den. Det finns alltså en stor spridning i vårt samfund vad gäller förhållandet till Jesus, Bibeln och den kristna traditionen. Man kanske kan säga att kväkarna representerar en alternativ kristen syn. De förhåller sig till en kärleksfull, förvandlande Gud. Förhållandet till Gud är snarare ömsesidig kärlek och vördnad än fruktan.
"Guds rike är inom er" sade Jesus. Kväkarna har funnit att detta är sant, och under sina andakter "lyssnar man inåt".
Drick och skydda huvudet
Jag kan bara sucka åt de som låter sig hållas inne enbart för att bevara sin blekhet eller till och med använder blekmedel(!) på sin hy. När man går så långt att man låter en naturlig och hälsosam sak som solen, som här är påtaglig max fyra månader per år, påverka ens vardag har man problem. Idealet inom pretentiösa kretsar som påpekar att solbränna är något fult och lortigt känns väldigt passé. Ja, det är överklassfasoner rentav. Önskar ni vara antikt inspirerade, ge er ut och låt er brännas precis som de arbetande under denna tid gjorde. Ni är inga aktriser från 20-talet. Ni är inte Louise Brooks eller Clara Bow, inte Jean Harlow eller Marlene Dietrich som allesammans hölls ljustonade med en hel massa puder för sitt yrkes skull (tro inte att de föddes med ett vitlager i ansiktet) och ni kommer aldrig att bli som dem. Ni är vanliga dödliga och vanliga dödliga blev bruna då de inte hade privilegiet att sitta i skugga 24/7. Är man inte naturligt blek finns ingen anledning att vilja bevara det som vinterhalvåret givit då det sällan ser bra ut. Det påminner mig enbart om min mor, som trots sjukdomligt håravfall som snart gjort henne helt och hållet kal håller fast vid att låta de få strån hon har kvar växa och hänga fritt eftersom om hon klipper sig "inte kommer att få det tillbaka". Självklart får du inte det, och det är kanske bara till fördel för ditt utseende - vem har inte äcklats av flintskalliga män med meterlånga hästsvansar? Inte låter hon mig heller sätta upp annat än tillräckligt för att dölja flinten då jag stylar henne för att ha så mycket som möjligt utsläppt, vilket är en utmaning. Hon fortsätter att tona håret mörkbrunt trots att det framhäver hjässan och verkar inte förstå att det inte på något sätt ser bra ut.
Jag är inte ytlig eller fåfängare än genomsnittet (de omtalade är), men man måste kunna inse att vi tilldelats olika skapade kroppar och att vissa saker helt enkelt inte klär en det minsta - och då talar jag inte om att klä sig smalare, bredare, kortare eller längre, ty sådant känns betydligt mer irrelevant. Jag kan bara undra varför man inte väljer att göra det bästa av det man har och på så sätt bli snyggast i sin kategori? Det är min fulhet till trots mitt absolut bästa skönhetsknep som jag vill rekommendera alla utöver mina fiender (IKEA inkluderat). Jag tillhörde som pubertal idoldyrkare en av de som föredrog att hållas blek. Visst är det snyggt och gör sig bäst i strålkastarsken, ingen tvekan om saken. Men på grund av dålig hy har jag under senare år förstått att det inte är till min fördel då både rodnader och mörka porer framhävs. Jag har dock undvikit att gå ut och känner fortfarande litet oro inför det, men av helt andra anledningar. Jag tänker inte pressa vid varje soltillfälle för att förändra mig själv, men inte heller att undvika de få utomhusaktiviteter jag känner till (att promenera och fönstershoppa, t.ex., hela två saker där) för ett utseende som ändå aldrig kommer att bli godkänt.
Om någon månad är man som nordbo lika grå som vanligt och en lätt gyllene ton som smälter in på en i grunden ljus hud är perfekt och ger ett vackert intryck (man säger alltid till mig att "allt inte är svart eller vitt", men i det här fallet verkar de rätt konservativa själva). Att jag sedan föredrar att stanna inne då solen av okänd anledning påverkar mitt humör extremt negativt och gör mig ovanligt lättirriterad (med tanke på hur irriterad jag framstår som då jag inte ens är det är det rätt mycket sådan som uppkommer, ja) är en annan femma. Men ni som har möjligheten, ni som kan vara ute utan att drabbas av solexem, värmeslag, flagnad hud och depression; passa på då chansen ges, drick och skydda huvudet och kom över er själva (det är en uppmaning till mig med). Litet frisk luft gör er bara gott.
Med vänliga hälsningar,
Hurtig bulle uppstigen från Hades.
Final battle
Jag kan inte hjälpa det. Hur dålig filmen än är i det stora hela gör denna scen mig alldeles vimmelkantig. (Jag jämför den med Slam, en misslyckad b-rulle med många irritationsmoment, men som likt förbannat har något som gör den värd att ses, i detta fall Saul Williams och att få uppröras över att han väljer en kvinna som Sonja Sohn av alla varelser när staden kryllar av skärpta spoken word-poetissor - ingen s k "kärleksscen" gör mig så besviken som deras. En annan som bara måste ses är Petri Tårar från '95 med Izabella Scorupco och Carl-Einar Häckner. Får ni tag i denna raritet, tveka inte att lägga ut de 40 kronor den omöjligt kan kosta mer än, ni kommer förutom att äga Sveriges värsta kalkon någonsin att drabbas av x antal asgarv som sitter i och kommer få er att vilja spola tillbaka scenerna upprepade gånger. Det är ett under att den inte är märkt "komedi", för dråpligare film får man leta efter.) Slutet, slutet är så att jag kan brista ut i glädjetårar varje gång.
Fuck the beat, I go acapella. Fuck a Papa Doc, fuck a clock, fuck a trailer, fuck everybody. Fuck y'all if you doubt me. I'm a piece of fucking white trash, I say it proudly. And fuck this battle, I don't wanna win, I'm outtie. Here, tell these people something they dont know about me.
TCM v. 29
Sedan TCM så brutalt byttes ut mot Disney Channel i min bostad (det är något år sedan och gissa om jag gick bärsärkagång då denna upptäckt gjordes - i stället för att hinna med tre långfilmer per natt tvingas jag skåda Musse Piggs huvud i nio timmar, ty TCM visades här nämligen endast 21:00-06:00, det vill säga exakt den tid Disney Channel slutade sina sändningar för kvällen), kan jag tyvärr inte ta del av de klassiker man visar. I och med att priset för en enda kanal är hutlöst förblir det nedladdning vad gäller den gamla goda tidens mästerverk, vilket är tråkigt då det alltid inger en speciell känsla att se en film direkt på TV:n (för att inte tala om det faktum att många av mina favoriter tyvärr är av hemskt dålig ljudkvalité, varför undertext i vissa fall kan vara nödvändigt för att riktigt hänga med). Men, för er som är lyckligt lottade, kan jag rekommendera att ta en titt på följande filmer under vecka 29.
Måndag 16/7
06:00 Dolda känslor (Undercurrent)
Film noir från 1946 med Katharine Hepburn.
En gammalmodig ung fröken vill gifta sig med en välbärgad man, men när hon väl svarat ja till den rike flygplanstillverkaren upptäcker hon att han har en störande mörk sida. Hon är fast besluten på att ta reda på bakgrunden och tar kontakt med hans bror.
Tisdag 17/7
06:00 Det sjunde korset (The Seventh Cross)
Krigsfilm från 1944 med Spencer Tracy.
Heisler är en av sju fångar som flyr från ett nazistiskt koncentrationsläger under åren före andra världskriget. Lägerchefen beordrar att sju kors ska spikas upp på sju träd, ett för varje fånge, och vilka ska användas när de tas tillfånga igen. Snart är dock endast Heisler fortfarande fri och försöker ta sig till det neutrala Holland.
09:40 Du är mitt allt (Song of Love)
Drama från 1947 med Katharine Hepburn.
En tolkning av vänskapen mellan kompositören Robert Schumann, hans fru Clara och den unge moderne Johannes Brahms. Filmen koncentrerar sig på Claras kärlek till sin man medan han kämpar med mental sjukdom.
15:55 Den andra kvinnan (East Side, West Side)
Drama från 1949 med Barbara Stanwyck.
Ett sofistikerat par från New York blir inblandade i äktenskapliga komplikationer när frun inser att hennes man är involverad med en vacker servitris. Hon blir dock själv distraherad när honåterförenas med en barndomsväg som har blivit en polishjälte under ett party till hans ära. Ett erbjudande från hennes man att åka på semester och lappa ihop äktenskapet går i stöpet när hans flickvän hittas död.
21:00 I sista minuten (North By Northwest)
Drama från 1959 med Cary Grant.
Roger Thornhill är reklammannen som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt misstänkt för bilstöld, rattfylleri och dessutom mord. Han blir jagad kors och tvärs över USA, av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är en FBI-agent. Scenen i vilken hjälten jagas på en tom gata av ett plan som sprejar bekämpningsmedel är nu en filmlegend likaväl som ett minnesvärt klimax.
Onsdag 18/7
06:00 I vår tid (In Our Time)
Drama från 1944 med Ida Lupino.
Under en resa till Warszawa tillsammans med en god vän blir en engelska kär i en polsk greve och gifter sig med honom. De bosätter sig på hans familjs gård, men krig bryter ut och deras hem bränns ner till grundan av nazister.
15:50 Då lagen var maktlös (The Roaring Twenties)
Kriminaldrama från 1939 med Humphrey Bogart.
Klassisk gangsterfilm om en ung man som kommer hem efter första världskriget och upptäcker att han inte kan få tillbaka sitt gamla jobb och blir involverad i smuggling för att tjäna sitt uppehälle.
Torsdag 19/7
17:30 Pionjären (The Fountainhead)
Drama från 1949 med Gary Cooper.
En strålande men okompromissande ung arkitekt överger den kvinna han älskar för att kunna arbeta med ett uppdrag i New York. Hans planer för ett innovativt husprojekt ändras utan hans vetskap och han hamnar i rätten efter det att han spränger den ännu ej klara byggnaden.
03:30 Den goda jorden (The Good Earth)
Drama från 1937 med Paul Muni.
Wang Lung är en fattig kinesisik bonde. Av sin far får han den befriade slavinnan Olan. Wang gifter sej med Olan och dom kämpar med sin jord. Till slut lyckas dom till och med få mera mark att odla. Men då slår svälten till.
Fredag 20/7
15:35 Julius Caesar (Julius Caesar)
Drama från 1953 med Marlon Brando .
Mycket fin filmbearbetning av William Shakespears tragedi om politiska intriger och äror i antikens Rom och historien om dess mest inflytelserika man - kejsaren Julius Caesar!
03:45 Efter regn kommer solsken (Till The Clouds Roll By)
Dramadokumentär från 1946 med Frank Sinatra.
Om sångförfattaren Jerome Kern med en serie musikalnummer med stjärnorna från den tiden inklusive Frank Sinatra, Cyd Charisse och Judy Garland. Bland hitlåtarna finns "How D'Ya Like to Spoon with Me?" som framförs av Angela Lansbury.
Lördag 21/7
06:00 Mörk passage (Dark Passage)
Film noir från 1947 med Humphrey Bogart.
Vincent Parry rymmer från fängelset efter att han blivit dömd för mordet på hans fru. Han ändrar sitt ansikte med hjälp av plastikkirurgi och ger sedan ut på jakt efter den som satte dit honom.
01:30 Att ha och inte ha (To Have And Have Not)
Drama från 1944 med Lauren Bacall.
En skeppare i det nazistockuperade Martinique dras in i en konflikt av en motståndskämpe. För att hjälpa flickan att återvända till Amerika går han med på att göra en farlig resa.
04:40 Mördaren kommer på natten (Signpost to Murder)
Thriller från 1964 med Joanne Woodward.
När en dömd mördare flyr från ett dårhus gömmer han sig i ett avlägset kvarnhus som tillhör en olyckligt gift kvinna, vars man är på affärsresa. Under hans besök hittas en kropp i huset och det verkar som om polisen bara har en misstänkt.
Söndag 22/7
09:30 Casablanca (Casablanca)
Drama från 1942 med Ingrid Bergman.
Under andra världskriget vänds en ordkarg nattklubbsägares liv upp och ned när den kvinna han älskar kommer tillbaka in i hans liv med en man som är på flykt från nazisterna. En av de största Hollywoodfilmerna genom tiderna med en kombination av romans, melodrama, komedi och intrig, fint skildrat av en perfekt rollbesättning.
15:55 I detta vårt liv (In this our life)
Drama från 1942 med Bette Davis.
Spänt melodrama om en känslomässigt ostabil kvinna som förstör livet för alla de som hamnar under hennes själviska önskningar, men hennes planer tar en tragisk vändning och hon lämnas ensam utan någon att vända sig till.
Bra eller dåligt, det får stå för var och en, men samtliga är av en eller annan anledning sevärda. Amerikaner med bakåtlimmade ögon för att efterlikna kineser i The Good Earth är om inte annat en intressant del av filmhistorien.
Sunday morning
Man vet att det är dags att göra något åt sina vanor då man äter frukost 15:30.
I morgon: Marknad. Tänk så underhållande det kan vara att femton år i rad passera samma stånd med samma pensionärer som genom att lista sina varor på ett vitt A3 tror att någon skall köpa deras renkött och marmelad och det medelålders new age-anhängande par som inte ser ut att ha tagit en dusch på lika många år, som säljer stenar de köpt in för 6:-/hektot för 60:-/styck till vilsna ungdomar och kärlekskranka som söker lycka vid samma bord som flinande dödskallar fästa på nyckelringar tar upp plats.
På onsdag: Nattklubb bland falskleggande 17-åringar med partytoppar från Solgården och unga män i kortbyxor som tycker att Basshunter är en härlig kille. Ja, allt kan ske! Någon som känner sig manad att ansluta sig?
Och av allt att döma är mynta inte den bästa födelsedagspresent att ge sin katt. Inte nog med att hon tillbringade sin stora dag åt konstant ätande, blev rentav aggressiv och bet mig då jag inte gav henne mer mat - hon flippade ut värre än lille Jon och östsidans pojkar i sitt högsta esse, och det är väl inte exakt sådan jag föredrar henne. Hon kunde tveklöst kontrollera sitt intag bättre på den tid hon fortfarande fick plats i fatet, men det var väl innan livstristessen satte in. Jag känner i vilket fall att min är ohygglig.
After beach
Två kvinnor arresteras i Chicago, Illinois 1922 för att ha brytit mot lagen krävande proper badklädsel. I San Francisco, Kalifornien, ser det något annorlunda ut.
