En medelålders hälsning från norr
Ni som känner mig litet vet att ögonblicksfilmer av låg kvalitet är något som ligger mig varmt om hjärtat, som att filma min köttslige far vid förarsätet. Heartsick Productions presenterar: Pimp My Dad - En medelålders hälsning från norr.
Jag har mått illa och skall nu klippa mina tånaglar, sedan gå och tvätta håret. Detta kommer inte att dokumenteras.
En strålande debut!
Haggan sällar sig till det vinnande laget och visar hur mycket djup, känsla och innehåll en videoblogg kan förmedla till omvärlden på bara en minut, hur viktiga de är för vårt samhälle idag och vilken förebild jag väljer att vara för unga.
Synd att jag inte ens kunde bemöda mig att göra något åt håret när jag skall vara med och skriva historia, men utöver det är det 100% Förberedd_CCHjärtaPussmun som gäller. Se och njut, ty det gör jag i fulla drag.
Min katt har börjat videoblogga
Det borde jag också göra. Ord i all ära, men den rörliga bilden är onekligen roligare att svänga sig med - och att titta på (möjligen inte för ens besökare, men det får stå för dem), men så är det något med mig och ljudfilm som jag inte riktigt tycker om (damn you, Jazzsinger!). Jag avvaktar och gör mitt bästa för att hosta upp något gult så länge och fundera över hur dessa rynkor kan ha uppstått (ja, ni läser rätt, på mindre än två veckor har jag fått rynkor i pannan som aldrig funnits där förut, och då jag inte varit ovanligt bekymrad misstänker jag i stället den serie från Neutrogena jag köpte för ungefär så länge sedan, den torkar nämligen ut min hud helt trots att fettet fortsätter drypa och mitt desperata letande fortskrider). På lördag borde luktsinne och smak vara tillbaka, och jag i skick nog att börja använda min stegräknare som jag nu väntat på att få ställa in alldeles för länge.
Lämlar & blå laguner
Tummen upp för de käcka tumvantarna och det utkletade sminket!
Det är bara att konstatera att blaskig Fruktsoda inte är ett gott sätt att inleda kvällen på, och då får drinken vara hur grann den vill. Skall börja göra mig i ordning innan kvällens galenskaper tar vid. Något festhumör är jag inte på då jag är relativt nyvaken, men desto gladare åt att få åka isrutschkana då natten nått sitt slut. Jajjemen, jag är barnslig så det förslår.
På med bekväma kläder, partylåtarna och in i dimman. Jag tillhör de få som inte klär upp extra sig inför krogbesök och det förstår jag inte; det är både mörkt och svettigt och man syns aldrig så litet som där, och skulle man mot förmodan göra det är det lyckligtvis ingen som minns en dagen efter då folk idag har för vana att dricka tills minnet slås ur dem.
Uppdatering 03:00: Nej, jag ger inte mycket för Magma och deras besökare. Efter en och en halv timme gick vi till stadsparken och avrundade där, med goda resultat från en kamera. Nu är jag enbart hungrig och skall avsluta natten med potatissallad. Ingenting smakar så ljuvt som det efter ett visst alkoholintag (som i sin tur smakar pest)
Gun Crazy
1991 v/s 2007.
I will survive
Inte nog med att vi bar exakt likadan utstyrsel och frisyr; vi fortsätter år efter år nynna lika ljuvt på samma sång. Hur skulle jag kunna göra annat än gråta av lycka över att ha dig i mina armar, min AA-batteridrivna gnagare! Som jag väntat på det goda som för en gångs skull äntligen kom. Nu vet jag att hoppet är något värt att hålla fast vid in i det sista, precis som att tålamod är en fiskares bästa vän. Det är ett av många svaga tecken på att jag klarar mig.
