När jag säger att ingenting kan muntra upp mig (se föregående inlägg) så menar jag oftast det. Det finns få men säkra undantag, och ett två veckorslopp med dokumentärer om "Historiens värsta gangsters" på TV4 Fakta är ett sådant. Liksom ovädret håller i sig gör faktumet att efter solsken kommer alltid ett regn - givetvis sänds dessa 15:00 vilket betyder att jag utöver det jag idag redan missat (om Capone) kommer att missa ytterligare två stycken. Jag ser dock detta som ett av de tecken jag ibland talar om, som är för bra och kommer alldeles för passande för att vara ren slump, för så intelligent är inte slumpen. Att man visar nio timlånga dokumentärer i mitt favoritämne under de dagar jag högst motvilligt och utan drivkraft inleder min utbildning är som en skänk från ovan för att lätta mitt sinne. Tack för att ett uns av hopp fortfarande kan behållas inom mig, som om det inte redan vore nog så tungt att bära hela min kroppsliga tyngd i sina armar. I morgon: Psykologi 12:50-14:40, skynda sig hem till TV:n, missa första delen av del 2 om Bugsy Siegel och längta till morgondagen med än mer dokumentär och då jag har onsdag-söndag på mig att hinna tillfriskna inför nästa veckas introduktioner och arbeten. Som jag skrev är det för jävligt att Luleås vuxenutbildning har den inriktning den har. På Karlstads komvux är utbildningarna mer samhällsinkriktade och hade passat mig betydligt bättre. Nu måste jag ta kurser jag inte vet ett dyft om (helt perfekta för någon som misslyckades med matte A och dessutom lider av en lättare men fortfarande påtaglig dyskalkyli) och vantrivas något så förfärligt bara för att samla ihop de föraktansvärda men behövliga poängen. Nåväl, jag har ju mina historiska dokumentärer att se tillbaka på när att se framåt är det sista jag vill...