08.12.26
Jag är så trött på att vara ensam och blir ännu tröttare då jag tänker på att den klänning och hatt från staterna som jag redan fick betala 200 för i frakt kostade mig 300 kronor i tullavgift (aldrig att jag chansar fler gånger för att få ett halvdant plagg från staterna). Nu blir den hängande i garderoben liksom alla andra festkläder jag har men aldrig får tillfälle att använda, vilket bland annat innefattar två Viktor & Rolf-klänningar jag sett blivit sålda på Tradera för 1000 kronor styck. Jag skulle säkert kunna få mer för dem då mina är i storlek 44 och mer svåråtkomliga än 38:orna, men jag behåller dem hellre själv än att sälja dem vidare till någon som inte förtjänar så vackra kläder på grund av att jag är ett oönskat sällskap och inte har någonstans att gå.
Jag känner mig så obetydlig och ser ingen mening i att ens försöka. Dan före dopparedan grät jag så att grannarna hörde och det att jag gråter är en utlösande faktor till ännu fler tårar; tanken på att någon måste sitta ensam och bli röd av gråt snarare än av tomteluvor i jultider är så sorglig, även om det är en själv det handlar om. Jag självömkar inte, jag känner empati med mig själv. Jag blir så ledsen av de stackare som måste känna ensamhet under en högtid som skall främja gemenskap, och att jag råkar tillhöra skaran hör egentligen inte alls dit.
Så det här med att "försöka ha en god jul" blev det inget av. Jag har inte ens haft tänt granen jag klädde sista november mer än en sammanlagd timme då jag tittade på dubbla avsnitt av South Park och ville ha ljus så att jag såg att äta av yoghurten. Men nu är det över. Julen är utdansad och bortglömd. Det enda folk tänker på nu är de fester som återstår innan det nya året kommer igång. Jag tänker dock inte eftersom mina nyårsplaner gick helt i stöpet då mitt sällskap valt att bege sig till förhatliga Skåne, men vid det här laget är jag van att allt man gör är till besvikelse. Jag skulle gå på Annandagsfesten, men efter att ha varit ute igår orkar jag inte betala inträde för att vara fulast på ett ställe som är fullsmockat av okända ansikten, alla snyggare än en själv.
Gårkvällen var tråkig och musiken usel men OK för att vara en utgång då jag 1) kom in gratis och sparade 100 kronor 2) stötte ihop med några f d skolkamrater (efter omständigheterna är det nu med blandade känslor jag ser tillbaka på den tiden, men bortser man från de få man inte skulle bry sig ett dyft ifall de fick hälsenorna kapade och ögonen utstuckna - vilket man gör - kan man komma undan smärtfritt) men inte mer än så. Ingenting blir nånsin mer än "helt OK", och då tar jag ändå i för att jag inte orkar bli personlig och dra upp min historia (när någon sedan frågar varför det "bara" är OK vill jag slå till dem, skulle OK vara något dåligt i deras liv har de det jävligt gott ställt). Jag hatar dyra drinkar (P2 måste för övrigt vara en av de absolut mest överskattade drinkarna - så dålig! vad är det folk gillar med den som gjort den så populär?), att bita ihop och vara trevlig mot folk man skulle vilja sucka rakt upp i ansiktet och skulle ljuga om jag sade att jag går ut för att få en rolig stund. Att gå på krogen är inte roligt. Jag går ut för att bli full och göra något annat än att sitta ensam hemma, men i 9 av 10 fall inser man att det kanske hade varit bättre att stanna i bostaden ändå. Inte minst då arrangörerna är fotogalna och tror att någon uppskattar att hitta en bild av sig själv i en vidrig rörelse. Den främsta anledningen till att inte gå ut är för att man inte har möjligheten att göra sig snygg och därmed måste spendera kvällen med ryggen mot väggen för att undvika att hamna på bild till varje pris. Tyvärr kommer man ändå inte undan, vilket är en perfekt anledning till att hålla sig gömd till det att nya bilder läggs upp och de gamla faller i glömska.
Usch, jag blir så ledsen när du skriver om ditt liv just nu. Vill ju för katten bara röva bort dig och ta med dig hem till mig. Du kunde få sitta i en av våra röda sammetsfåtöljer och prata ut med mina systrar som är bäst i världen på att tala med folk. Därefter skulle du erbjudas allt vad en liten spis kan tillverka utav min kära moder som precis som min vithåriga mormor älskar att ta hand om folk. Efter ett välbehövligt näringsintag (känsloprat tar på krafterna!) bäddar jag ner dig under ett duntäcke framför en härlig rulle vi alla varmt kan rekommendera för att sedan klia dig lite skönt i håret innan du somnar med en katt på magen.
Hoppas du inte blev alltför avskräckt och rädd nu, det jag vill ha sagt är att jag bryr mig om dig och hoppas det snart vänder mot det bättre i ditt liv.
Kram!
Jag är likadan. Jag går ut för att bli full och för att försöka mig på något slags socialt liv, men det slutar alltid med att jag tänker "Varför fan stannade jag inte hemma?" och inser att jag är lika ensam om jag är ute på krogen och spenderar pengar, som jag hade varit hemma i min lägenhet.
Så därför har jag istället börjat dricka vin hemma, ensam, på helgerna. Det är avkopplande och jag känner mig lite mindre ensam. Vinet blir ens kompis (om inte detta är en sann alkoholists sätt att tala, vilket är då det?). Hursomhelst - du kan åtminstone roa dig med att tänka att det finns en annan tjockis som är lika ensam, hela tiden :)
ok, jag fattar att du mår dåligt. Du gör ju ett förträfflig försök att få oss att fatta det.Men jag har en fråga, som du nog inte ens kommer lägga upp här. Blir du inte trött på att vara så jävla negativ??
Jag tar upp en citat som den förträffliga Dr. House har sagt en gång. Om du tror att allt är ditt fel, så innebär det att hela världen kretsar kring dig. Alltså är du allsmäktig. Om du tror att om du går in i ett rum och alla blickar dras till dig på grund av din imbillade "fulhet" och du upptar allas tankar och allt folk har tid är att göra är att fokusera på dig... bara att du har denna blogg säger mycket om din önskan av uppmärksamhet.
Sen säger du att du inte har några vänner, men hur lätt är det att ha vänner när allt du gör är att försöka få varenda grej att handla om dig? Och allt andra människor känner och tänker är icke intressant och dem kan lika gärna radera sin existens utan att du skulle bry dig ett jävla skit? Och att din moraliska höga hästar gör dig bättre än alla andra?
Snälla du, skit i vad jag säger men jag har ett litet gott råd till dig. Stig ner från dina höga hästar, inse att alla vi gör fel, att vi alla säger dumma saker, och att vi alla har ett skitliv ibland. Tro mig livet är så mycket enklare så och en jävligt massa roligare. Ps. En sista mening.. Ta hand om dig, jag önskar dig all lycka i livet. Och att du ska en dag inse att livet kan erbjuda dig mer än du vill erkänna.. Ok, lite mer än en mening :)
Anonym: Ja, jag är trött. Både på att "vara så jävla negativ" och på kommentarer som dina.
Negativitet är knappast ett tillstånd man väljer. Om du nu läst min blogg, vilket du uppenbarligen gjort eftersom du så friskt kan gå på och anklaga mig för att rida omkring på höga hästar och tro mig vara bättre än andra skulle du även veta att det ligger jävligt långt från sanningen. Du skulle också veta att jag gör upprepade försök för att ändra tankebanorna gällande de negativa känslorna, men precis som du själv bekräftar så "har alla ett skitliv ibland". Stör det dig att jag liksom tusentals andra skriver om mitt skitliv? Det heter inte vardagsbloggar för inte.
Vad du menar med att jag försöker "få varenda grej att handla om mig" kan ju diskuteras. Det är ju för fan min blogg där jag skriver av mig om sådant som rör mig. Precis som alla andra som för dagbok kretsar deras personliga upplevelser kring dem. Eller vore det mer tillfredsställande ifall jag skrev om dig? Tyvärr har jag inte den blekaste om vem du är, så det kan bli tämligen problematiskt. Jag är verkligen inget undantag vad gäller blogginnehåll och det är ett patetiskt försök till tillrättavisning att påstå att jag skulle tro det, så jag hoppas för guds skull att detta är ett av dina tusentals spam, då varenda bloggare i din mening borde känna en sjuklig uppmärksamhetstörst, vilket inte riktigt går ihop med tanke på antalet bloggande idag. Var och varannan människa i landet har en.
Jag vet inte vem du är att påstå att jag skulle vara ignorant gentemot andra människors tankar och känslor, för det är rent ut sagt skitsnack som tyder på att du inte vet mycket om mig. Och varför skulle du? Jag fläker inte ut hela mitt liv i bloggen utan skriver om det jag känner den stund jag loggat in på blogg.se, så även där misstar du dig.
Hejhej hittade den här sidan för ett par dagar sedan & måste bara skriva ang detta inlägg, att jag känner igen mej så fruktansvärt mkt.Man FÅR må dåligt, jag tror de enda som stör sig på att andra mår dåligt är de själva, för de känner igen sina egna svagheter.
Hoppas det känns bättre snart, löjlig kommentar men ändå..
Pah! Underbart med folk som kommer in och skäller ut ägaren till bloggen för att sedan inte ens ha mod nog att skriva ut sitt namn eller någon sorts hänvisning till vem man är. Kan man inte stå för det man tycker kan man lika gärna svälja ner sin galla och behålla den för sig själv.
Jag skriver oftast när jag är upprörd på ett eller annat vilket betyder att man är väldigt negativ, arg, besviken eller liknande. När jag är riktigt glad så glömmer jag bort att skriva vilket slutar i att man har en samling av domedagstexter med sitt namn på. Därför tar jag inte speciellt illa vid mig att läsa sådant här utan jag skulle hellre hoppas på (nu är det ju inte säkert att du är som mig och inte skriver alls vid bra humör men det är det jag nog går på omedvetet) att du inte skulle skriva något alls för jag skulle önska att det betyder att du har haft ett underbar dag utan några besvikelser någonstans.
