Igår var jag hos frisören (jag har en hatkärlek till frisörsalonger eftersom jag älskar dem och önskar att jag själv kunde arbeta på en, men får ångest av att det är alldeles för sent påtänkt nu - under sitt tjugoförsta levnadsår är samtliga redan färdigutbildade och har i de flesta fall hunnit jobba något år). Jag var övertygad om att jag skulle få kapa halva håret, men tydligen är jag bara inbilsk då det inte alls var speciellt slitet enligt frisören, som inte tog mer än några få centimeter (kanske t.o.m. för få). I stället tyckte hon att jag hade en bra och rolig kvalitet på håret: "Det är som bomull." - Och det känns allt för väl när jag står där med tången och snyftar som en liten flicka som inte kan få sina prinsesslockar. Hon erbjöd sig generöst att ta fram mina naturliga, men eftersom det är som det är med det var de bortblåsta när jag stod hemma i hallen 420 kronor fattigare, och allt som återstod var en lukt av väldoftande stylingprodukter från Kerastasé.

Innan jag åkte tillbaka till stan för att gå på marknad med M (var det enda som över huvud taget finns är stånd som konkurrerar om att sälja Foppatofflor billigast - att folk faktiskt köper dem och använder till vardags är utom mitt förstånd) var jag och hämtade mitt paket från Ellos, men jag gillade inte alls vad jag såg så allt skickades tillbaka. Det var inte värt sina 600 kronor på långa vägar.
Jag fick även antagningsbeskedet från komvux, och stressen stiger för varje gång jag ser pappret. Jag vet inte hur jag skall klara av att läsa flera timmar om dagen, varje dag, i tio månader. Jag vill inte göra det - allt i min kropp säger emot - men det är något jag måste om jag någonsin vill ha ett jobb som annat än skoputsare, eller komma in på en intressant folkhögskola och få den plats inom betydelsernas värld jag förtjänar. Jag önskar att även jag hade tagit studenten nu och bekymmerslöst kunde ägna ett år åt ströjobb/ingenting som så många pratar om att göra, utan att det skulle ha negativ inverkan på min framtid. För det är bara att inse att det inte alls är länge kvar till antirynkkrämerna. Faktum är att jag skulle behöva dem redan nu.

Inne på Lindex ringde S och frågade om jag ville följa med henne och äta sushi innan jobbet. Det gjorde jag inte, men sällskapade motvilligt, och efter någon timmes vandring fram och tillbaka längs Storgatan gick jag och M till Kupan för att se om vi kunde göra några fynd till vår framtida lägenhet. Tänka sig, att det gjorde vi! Bland möblerna stod en rejäl tresitssoffa i mossgrön sammetsimitation och väntade, med så bekväma armstöd att kudde ej behövs (varför kallas det egentligen armstöd, när enda gångerna man använder dem är då man ligger ner och lutar huvudet mot dem, alternativt halvligger och lutar halva sin lekamen?), och dynor identiska på bägge sidor varför man enkelt kan vända dem vid eventuellt spill.


Min första köpta vuxenmöbel.
Grönt är en favorit som passar till allt, och speciellt till vårt eleganta tema med den än ej införskaffade kristallkronan. Pris: 400 kronor. 200 var för en soffa är banne mig inte illa pinkat när man tänkt att det inköpet kommer bli dyrast av allt p.g.a. ens goda smak.
(Rymlig väska, Wedins fyndlåda, någonstans kring 200 kronor. Blivande sambo, Piteå, gratis efter tillräckligt mycket tjat.)


Beviset på att slutet är nära!
Förutom ångesten över att vuxenlivet nu är alldeles för nära och att jag omöjligt kan fortsätta vara ett barn var känslan över att tejpa fast denna lapp minst sagt exalterad. Såpass att jag tappade förmågan att tala ordentligt. Och som ni kan jämföra i föregående inlägg; min handstil har inte ändrats ett dugg sedan nio års ålder. Genant? Måttligt.


Firandet.
Soffköpet eller bara det att ingenting ätits under dagen firades med Waldorf, vars "starka" schezuansås var en ren och skär besvikelse. Näsan rann inte, jag hatar ananas i mat och det var inte ens mättande. Två tummar ner, varav den ena tummen berodde på att vi satt utomhus.

Här avrundades dagen och jag åkte hem och kastade mat åt igelkotten för andra kvällen i rad, som tycks ha funnit ett hem i vår brudspirea, vilket blir komplicerat då det officiellt är min katts tillhåll. Litet senare mailade M att han fått tag på den klassiska helkroppsspegeln med guldram som varit åh så eftertraktad så länge! 600 kronor, nypris 1195.



I denna skall det givetvis tas spexiga och kanske misslyckat sexiga outfitbilder att lägga upp i bloggen. Till skillnad från modebloggarna svettas vi dock inte abnormt mycket från allt shoppande och behöver därför inte iklä oss allt nytt exakt varje dag, varför uppdateringar kan dröja. Ha överseende med det, gott folk.