Fem år har gått
Om någon skulle fråga mig vem jag var för fem år sedan och vad jag gjorde hade jag inte velat svara. Den som lärt känna mig nyligen skulle antagligen inte känna igen mig, trots att mina åsikter står fast och läppstiftet är detsamma, bara något noggrannare lagt.Senare delen av 2003 var en förändringens tid och jag hade helst av allt raderat året helt ur min historia (ändå minns jag att det var den 22 september man lade om busstrafiken i Luleå). Jag var femton (på väg mot sexton) år med stadigt fläsk vilket saknade bristningar, hade en dåligt hemmasydd svart väska i långhårig fuskpäls, vristband och tight knutna fjortonhålskängor. Jag lyssnade huvudsakligen på industriell musik och goth som senare skulle övergå i en fräsig 80-talsperiod och old school-hiphop. Jag skrev dikter, hade ett massivt antal dagboksbevakare på Lunarstorm och drömde om att bli författare. Jag började och slutade mitt första år på IV i den ljusblå byggnaden i gymnasiebyn som nu är riven och fungerar som parkeringsplats. Jag skrev raptexter och cheers, skapade hysteriskt roliga alter egon, gick ur ett fasansfullt skrattretande förhållande och blev förälskad på nytt och på riktigt. Jag skar mig fortfarande regelbundet, började gå upp i vikt och fick bristningar, men viktigast av allt under detta år: Jag fick en katt!
Idag är det fem år sedan du, Daisy (Margaretha), föddes (samma datum som Frälsningsarmén bildades 1865 - grattis på er med!) och det har varit en glädje att få se dig växa ikapp dina öron. Ditt namn kunde inte vara mer 2003 då det är taget ur min dåvarande favoritfilm Girl Interrupted, och får alltid fungera som ett minne av det förgångna. När jag glömmer vem jag är och hur jag bör hantera saker i stället för att göra det destruktivt, påminner du mig. Du har hjälpt mig mer än Vårdcentralen, PBU, Sunderby sjukhus, Ätstörningsenheten eller Psykosenheten någonsin gjort (jösses, de gjorde ju verkligen ingenting). Jag älskar dig så mycket, trots att allt man säger dig går in genom ena örat och ut genom det andra (om det alls går in från början, vill säga) så vi säger inte mycket men tänker desto mer. Vår relation är inte alltid den bästa, men vi har en förståelse för varandra. Du kom som en utsänd ängel vid precis rätt tidpunkt och räddade mig från att gå under, och det är med stor sorg jag kommer att missa här den dagen om tre år då det är dags att ge dig ditt första mål seniorfoder.
Huga, jag blir så rörd.
När Kleva flyttade in till oss så var hon fyra veckor gammal, nu fyllde hon nyligen fyra år... Tiden går så snabbt och jag önskar att jag också kunde säga att jag blivit en annan person, eller i alla fall utvecklats lite, under de åren som gått. :(
För fem år sedan hade jag precis flyttat hemifrån, levde på grönsakssoppa på burk från ICA som jag spädde ut, hade även precis påbörjat mina universitetsstudier, jobbade extra på ett boende för schizofrena där jag även åt mig fördärvad då jag oftast inte hade pengar till mat (förutom nämnda grönsaksoppa), skaffade min första lilla kisse (och slösade alla matpengar på henne) och hade en knäpp rumskamrat som hette Henrik och som nästan fjuttade på mitt kök då och då med sitt jäkla popcorsgörade på fyllan men som var hur rolig som helst. Sjukt att tänka tillbaka, det känns som ett annat liv.
Du borde bli författare!
Eyemou: Tiden går extremt snabbt. Självklart är det inte så att jag genomgått några radikala förändringar. Jag är ju samma bittra hagga som jag alltid varit. Jag bor fortfarande hemma, har fortfarande ett fattigt socialt liv och har ännu inte tragglat mig genom gymnasiet (att jag inte vill säga vad jag gjorde för fem år sedan är just av den anledningen; för att min situation fortfarande är likadan), vilket är sådant vissa skulle mena gör att jag inte förändrats ett dugg, men det finns alltid små saker som spelar in och det är just de små sakerna man sällan märker själv som räknas: I ens inre pågår en ständig utveckling oavsett om man gjort samma sak varje dag i fyra år eller rest världen runt två gånger på den tiden. Jag märker väl från det att du var en liten artonåring att du vuxit i dig själv! En annan person blir man bokstavligen nog inte såvida man inte legat i koma och vaknar upp med transient amnesi.
