Idag vaknade jag så sent som klockan tre och har sedan dess inte lyft många fingrar, utom då jag skar upp litet mat åt den igelkott som spatserade i busken utanför. Daisy såg detta och blev minst sagt upprörd, varpå hon rusade in till sin egen matskål och satte igång en högljudd klagovisa. Min unge är sin adoptivmoder (d.v.s. mig) upp i dagen - hungrig och sjukligt svartsjuk.
Nu är jag i full gång med att städa datarummet/förrådet men distraheras av min egen storhet (inte bokstavligen, för en gångs skull) och förmåga att skriva gripande noveller redan i lågstadiet:



Fick även syn ett brev till mig själv(!) skrivet av mitt 13-åriga ungdomsjag. Jag önskar att jag hade tagit mig tid att skriva litet mer än så. Det sorgliga är att det inte känns fullt så avlägset att läsa som jag trodde det skulle göra.


Jag älskar att hitta gamla dokument man trodde var bortslängda för många år sedan. Ibland lönar det sig att vara en spara, även om ettårsprincipen jag försöker att gå efter i mitt städande har sina fördelar: Har man inte använt något på ett år - släng/skänk bort det! Det beror förvisso kanske också på vad man talar om. Noppriga gamla H&M-linnen införskaffade för 49 kronor och krympta i tvätten, som inte ens duger att dammtorka byrån man städar med, tillhör definitivt den kategorin.

Nej, dags att fortsätta stöket! I morgon är en ny dag, som inleds om mindre än tio minuter, och jag vill gärna ha hunnit fylla ytterligare en kasse innan dess. Förstår ni söderifrån förresten över huvud taget vad som menas med uttalet kasche om ni hör någon säga det? Jag har frågat ett par stycken tidigare om de inte kunnat hämta en kasche, vilket de trots sammanhanget inte förstod vad det var (men å andra sidan har de inte vetat mycket om något här i världen heller). Motsvarigheten påsche om "påse" finns tyvärr inte, men jag hade inte velat gå miste om att se kärleken sättas på prov när man uppmanar någon att gå och hämta en sportbil och det PRONTO!