Inga goda grannar
En sak är säker: Det blir inget presenterande för goda grannar och kaffelånande emellan i den nya bostaden. Efter en snabb titt på Eniro i kombination med Birthday står det klart att flertalet inneboende består av 17-åriga mansvalpar, resten är i +30-årsåldern (den enda som över huvud taget har åldern närmare död än födelse är den finskbrytande karln i gräsliga fritidskläder och en stirrande son mitt emot). Det här fick mig att vilja bryta ihop och att kunna tänka mig vilken annan lägenhet med delfiner på kaklet som helst. Det finns en gräns för hur mycket manligt sällskap jag klarar av utan att känna mig malplacerad och illa till mods, och att ha beslutat mig för att dela hem med en karl vilket kommer hämma mig pinsamt mycket i min vardag (dessutom tvinga mig att bära underlag 24/7 då jag inte klarar att visa mig utan det - så mycket för att försöka förbättra hyn) är nog så mycket för mig.
Jag som önskat äldre grannar att kunna hälsa på i trapphuset och få en trevlig sämja med, kanske någon som rentav skulle vara intresserad av att komma över och dricka det kaffe som lånats av dem och skåda vår interiör, inte ett gäng finniga 90-talister jag vet att jag kommer dra mig från att gå ut på grund av, som kommer tortera en med usel musik och ljudet av knullande barn. Hade jag velat åt dem hade jag bara kunnat betala 500 kronor per kurs att läsa och stanna kvar ett till år på gymnasiet - det hade kostat mig mindre än en månadshyra. Jag försöker tänka positivt; de tillhör inte generationen som ringer störningsjouren, men vad gör det när jag ändå inte kommer våga ge ifrån mig ett ljud eller ens har anledning att göra när jag kommer sitta med skolböcker åtta helvetiska timmar om dagen? Är det någon som kommer bli störd(are) så är det jag. Tre ord gånger tre: Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte!
Nu tänker jag gå och slå sönder mig själv. Det blir första gången på ett tag men det är det värt, för jag vill inte göra detta längre. Jag tänkte åka till Rusta och handla dyra stylingprodukter till lågt pris idag, men det känns helt poänglöst att göra nu.
Uppdatering 23:40: Det kanske märks att jag är en villaunge, som vantrivs vansinnigt i lägenhet och inte är van vid att leva ovanpå och under sina grannar, eller att behöva tänka på ljudnivån och rädas att passera dem för att slänga soporna, utan att ha dem på en gårds och och ett stakets avstånd. Jag hade kunnat behöva en mjukstart, men det är väl bara att uthärda och bita ihop de minimala getliknande tänderna. Förhoppningsvis är de inte hemma de timmar jag läser, sover då jag inte kan och låter som mest de timmar jag är så trött att jag somnar om så solen lyser rakt in i ögonen på mig, TV:n står på maximal volym och en mås tagit sig in genom fönstret och skiter i mitt ansikte samtidigt som någon dansar jitterbugg en meter ifrån det.
Oj, vad du drar alla över samma kam... ;o Jag är 17, och mig skulle du aldrig ens märka..
Daniel: Att jag mår dåligt av tonåringar är ett faktum. Nu vet ju ni dock inte huruvida jag känner till dessa människor sedan tidigare eller ej. :P
:/
Men ropa inte "varg" ännu (ska jag säga iofs).
Jenny: Nej, man kan ju förvisso tänka så här: Hade 17-åringarna varit tjejer hade jag varit ännu mer rädd eftersom jag då till 100% hade jämfört mig med dem och automatiskt drabbats av enorma mindervärdskomplex. :/
usch jag får tårar i ögonen ibland när jag läser din blogg. jag vill mest bara ta dig i handen och sätta dig på en picknickfilt under världens finaste träd och bara låta dej veta hur fin du är (nu känner inte jag dej, men jag är en ganska bra människokännare, jag kan läsa om en person är for real eller inte, och det tror jag banne mig du är!)
du förtjänar inte att ha all den där ångesten inombords. det känns som att ingen någonsin sagt till dej hur värd du är och det gör mig arg också.
att flytta hemifrån ska ju vara den bästa tiden i ens liv, när du slipper övervakande ögon och får vara dig själv, fullt ut.
nu verkar du ju kanske få det iaf, iom sambo, men vet du.. jag tror inte han flyttar inte ihop med dej för att du har fin hy. nej, jag tror snarare att han gillar dej precis så som DU är. och vill dela vardag med dig, precis så som du ÄR.
babbelbabbel, men jag vill bara säga det. hade du bott närmre, hade jag varit stolt att få vara vän med dej! sådetså.
:*
Själv vill jag ha yngre grannar, har bla en 95 åring här i huset. Man hör när hon kollar på tv. Sen har jag en yngre granne mittemot mig som spelar trummor i sin lägenhet, ibland vill man ge honom ett nackskott. Trummor i en lyhörd lägenhet? Smart kiddo. Jag är iallafall näst yngst här i huset.
Jag har hört någonstans att det faktiskt finns skötsamma små sjuttonåringar men tråkigt nog brukar de flesta gå under kategorin "Jag har just flyttat hemifrån så nu djävlar skall det festas!". Däremot hoppas jag att det är artiga små herrar som bor runt dig och som har bättre musiksmak än de grannar jag hade.
En gång när jag hade arbetat upp tillräckligt mycket mod och ilska för att ringa på och skälla ut den tidigare grannen så öppnade inte snorvalpen.
Dagens ungdom, jag ska köra över dem med rullatorn när den dagen kommer.
Du får gärna låna mina grannar!! De är jätterara och kommer och fikar, tar till och med kaffe utan att man behöver säga varsågod.
Säg bara till så skickar jag dem med expressbud.
Erika: Vad fint sagt. Jag uppskattar det verkligen. :)
Alv: Tyvärr tillhör inte denna skara skötsamma människor. Tydligen är det en stökig trappuppgång. Jag är relativt tålig då det skriks för jämnan här på gatan, men jag tänker inte vara sen med att haffa telefonen och ringa störningsjouren om det blir för livat, alternativt banka i taket. Bor man i ett hyreshus skall man banne mig kunna respektera andras behov med.
Linda: Tack, det gör jag så gärna!
Du är fyra på min lista över "Best blogs ever", checka beskrivningen ;)
Jag trodde att jag var den enda som fruktade tonåringar! Jag är också på språng att söka mig till en ny bostad och tänker ungefär som du; livrädd för en massa osnutna mansvalpar som kommer peka ut mig som det där `äckliga skabbmiffot´ och som kommer få mig att knappt ens våga ta mig till tvättstugan i rädsla för att stöta på någon grabb och hans unga dömande och äcklade blick. Men inte heller är att bo tillsammans med unga tjejer något eftersträvansvärt, för som du skrev så är det där mindervärdeskomplexen kommer in.
Ändå så är jag inte alls in the mood för gamlingar, ty med tanke på att jag dagligen dunkar på rejält med musik och är den dåligaste grannen ever så skulle vi inte funka ihop särskilt bra.
Medelålders människor, utan en massa skrikiga ungar, och som inte utgör något hot ( gärna knarkare och alkisar) är däremot helt ultimat.
BTW så brukar jag inte snabbt falla för bloggar men jag tycker att din blogg är helt fantastisk, intressant och helt galet välskriven.
