Vaknade två efter att ha gått och lagt mig åtta, så det blev ingen städning i lägenheten som tänkt. I stället åkte jag in till stan vid fyra och kom varken hem med diskställ, necessär eller kökslampa, men med desto mer skoskav och en konservburk böngroddar. Så här på ålderns höst överväger jag att prioritera komfort framför stil och investera i ett par platta tygskor, trots att det inte finns mycket fulare än dvärgbenta valrossar i kjol och klackfritt. En dvärgbent valross i högklackat som inte kan gå längre sträckor p.g.a. söndermosade trampdynor är å andra sidan ingen höjdare heller. Dagens i-landsproblem för egen del. Kanske kan man rentav göra som folk och variera sig? Att jag inte ens tänkte på det! Jag vill ju trots allt inte sluta upp som Lill-Babs.

Till helgen är det dags och det skall bli skönt att komma bort från Örnäset - trots att jag älskar området gillar jag inte minnena som skapats här eller tanken på att bo kvar här med 200 meters avstånd till barndomshemmet. Jag påbörjar något nytt och lämnar åtminstone delar av det gamla livet bakom mig. Min situation kommer att förändras i viss mån (komvux är en annan sak än gymnasiet/ingen skola alls, att bo med en kamrat en annan än att vara inneboende hos sina föräldrar man grälat med dagligen sedan sex års ålder) och jag tror att jag behöver det. Jag är inte sprudlande lycklig över att flytta så långt från centrum till en trea som kunde ha varit bra mycket fräschare, men glad över att komma till ett nytt ställe var man inte behöver vara rädd för att stöta på grannar eller gamla skolkamrater (som då får bekräftat att man blir fulare för varje år) vid varje promenad i de snart investerade skorna. I stället blir det hängande tonårsslödder, men jag är ju vuxen nu - inte sexton och livrädd att gå förbi COOP om lördagkvällarna. De är inte jämnåriga, de tillhör inte ens min generation. Således behöver jag inte vara rädd för dem. Tänk litet logiskt nu, C. Om du provade att göra det någon gång emellanåt skulle "Lilla handboken till en frökens känsloliv" inte vara nödvändig att skriva, och jag hoppas att jag slipper nu när fantasin är som torrast.

Och på tal om torr fantasi, är det det minsta man kan säga att de tonåringar som under en timme (ja, en timme - vad försöker de bevisa?) hade offentligt förspel mitt på gågatan utanför Strand Galleria har. Byxorna lär däremot ha varit desto blötare. - Trots förbipasserande truckar och turister hade de inte vett/respekt att slita sig från varandra i sann exhibitionistisk anda. M och jag satt på en bänk ett tiotal meter bort och kunde i vår tur inte slita oss från den, då vi äcklade spekulerade över deras motiv samt ville se hur det skulle sluta: "Vems käke hamnar ur led först?" S och C kom gående efter ett bra tags sittande och stannade även de upp för att ta del av denna styggelse. Tråkigt nog började sittsåren närma sig och jag tror karln i sällskapet gjorde det med (deras, inte mitt), så det slutade med att vi gick innan de kom. Kanske var det bäst för alla; åsynen av dem var mer än mina allergiröda ögon klarade av.

Igår var jag på Storheden och gjorde ännu ett misslyckat försök till att hitta ett diskställ och en pedalhink. Säg mig, var sjutton finns de? Det enda jag kom hem med var ett rivjärn, tre plastbunkar, en antirynkkräm från Lumene och en fulsöt ljusblå bricka att servera mina cupcakes på (inte för finfrämmande förstås, då är det kristall som gäller) eller om jag vill överraska min sambo med kaffe och kaka på sängen i sann hemmafruanda. Väldigt kitschig, men man måste älska den för vad den är.


Nu skall jag gå och ställa fram hink och skurmedel, så att jag snabbt kan roffa åt mig det i morgon bitti då det blivande hemmet skall rengöras på förmiddagen. Egentligen borde vi även medtaga vit färg till den vedervärdiga skåpdekorationen och fönsterblecken, men det får bli en annan dag. God natt.