Det känns onödigt att försöka sova, men bara för att jag inte har något att stiga upp till behöver jag inte låta bli det. Det sätter mig ur balans och stjälper enbart. Idag är början på en ny vecka och passar utmärkt att vara den dag jag inleder min nya livsstil med riktig mat (vilket jag fasar - är det verkligen så konstigt att man går upp sex kilo på två månader när allt som är förknippat med matlagning är lika med ångest? kanske det, men kan man inte äta normalt är det sådant som händer) och upphörande av "vad är poängen med att ta på sig strumpor när de ändå åker av en vecka senare?"-mentaliteten. Visst har man hört det alldeles för många gånger förr, men är det inte det som är meningen, att resa sig de gånger man trillar?

Nu skall jag ta mig en cigarett bland myggen och sedan titta på den brittiska dokumentären För ful för att bli älskad jag precis upptäckte går i repris om en kvart, eller hade gjort om det inte varit för att folk hellre tittar på program om David Beckhams lösa skruvar. Har bara sett första delen, så det skall bli intressant (tack DagensTv.com). Efter det skall jag intala mig att det är lämpligt att äta en stadig frukost bestående av en deciliter havre, två deciliter vatten och en deciliter mjölk hälld över eländet. Gröt kallas det också och smakar i vissas munnar bra, kanske även i min när jag väl lärt mig, vilket jag aldrig gör då jag alltid ger upp frukost efter ett tag.