Forgive me, for I have sinned
- It's been seven days without no muffins.
Erkännande: Jag har bakat en halv sats à åtta stycken chokladmuffins nattligen en vecka i sträck och ätit efter varandra.
Efteråt mår jag pyton och vet inte vad jag skall ta mig till: Jag har tänjt ut min magsäck likt qruisermedlemmar tänjt ut sina kroppsöppningar; allt får plats. Jag känner mig som Homer Simpson med skillnaden att jag inte njuter av händelsen utan mår dåligt samtidigt som jag gör det och överväger att besöka ett OA-möte (Anonyma Överätare). Jag går runt om nätterna och känner hur kroppen skriker efter något onyttigt. Jag tänker att det går över om jag tar en smörgås, men jag ger alltid efter och i stället för det onyttiga har jag ätit det onyttiga plus en, två, tre eller fyra smörgåsar innan det. Jag har gått tillbaka till då jag gick upp 30 kilo på litet drygt ett år. Det får inte hända igen. Det får inte. Jag har redan passerat den gräns jag sade att jag aldrig skulle passera igen. Jag orkar knappt röra mig. - Jag kommer att gå och cykla efter att detta postats, men orkar ändå inte med mer än en mil innan jag tänker "nej, nu går jag och duschar", som om jag i förväg bestämt att jag inte skall klara mer än så och det kommer att bli likadant idag. Jag kan inte heller med att promenera då jag hatar att gå ut eftersom jag är livrädd för att stöta ihop med folk jag känner till då samtliga rörelsevänliga kläder ser ut som skräp och jag i min tur som tunnan som förvarar det.
Jag känner hur jag är på väg att falla tillbaka in i sjukdomarnas värld och den är inte trevlig. Tillståndet har försämrats på samtliga punkter och jag känner hur jag börjat ge upp. Jag har noll lust till att göra någonting. Jag skulle normalt aldrig säga nej till fest eller shopping, för sådant har varit det som givit mig tillfällig glädje, men nu har båda sakerna tappat det sista av sin betalda charm. Jag vill inte behöva visa mig för någon som kan tänkas tänka något negativt om mig.
Jag känner igen mig i det där med överätandet och hut kroppen skriker efter onyttigheter.
Nu vill jag inte låta som en moralkärring, men en mil om dagen är mer än nog, oavsett om du cyklar, går eller springer.
Visst är det jobbigt, och svårt att ta sig ur.
Angående cyklandet är det alltså en motionscykel jag använder. :) En mil med en sådan tar inte ens en kvart, och man skall ju egentligen ha minst en halvtimmes motion dagligen.
Tråkigt att det känns kämpigt, hoppas du du hittar något som ger dig motivation. Men det brukar ju vara svårt det där.. Förresten så har jag glömt o berätta att jag hittade de där fina blusarna med rosettknytnignen vid halsen, från ellos du vet.. på en sida www.catalog.se Fanns blå, svart o grå kvar när jag tittade.
/Maria
om nom nom
blev verkligen helt genomrörd av detta inlägg..dels så naket skrivet..dels igenkännande, dels fantastiskt skrivet..dels så..så..åh..kramar i mängder
finns här om du vill bolla tankar eller så.
kram
Jag känner så igen mig..
Alla dessa gånger jag bestämt mig för att sluta äta onyttigt, börja träna och gå ner i vikt..Och så många gånger jag misslyckats..
Det viktigaste är inte att aldrig falla utan att resa sig efter varje fall. Du har fallit och du ligger ner men försöker resa dig och du kommer att lyckats, precis som du lyckats förr när du fallit. Just sötsaksberoende (och alla andra beroenden) ligger det vad jag förstått inte bara psykologiska utan fysiska faktorer bakom också (så är det i alalfall i mitt fall) och jag kan rekommendera "sockerbomben" som läsning, det var en aha-upplevelse för mig. Du verkar vara både stark och klok och du kommer igen, kanske behöver du hjälp utifrån, men du kommer att klara det.
Egentligen gick jag in här bara för att tipsa om en grej jag hittade på tradera, vet inte varför, men jag fick känslan av att du skulle vilja ha den som prydnad elelr nåt, av någon anledning tyckte jag att den passade dig, så här är tipset: Dockhuvud-auktion-67312050" rel="nofollow">http://www.tradera.com/GammaltDockhuvud-auktion-67312050
för övrigt tyckte jag att Homer-klippet var otroligt roligt och känner tyvärr igen mig i den känsla han förmedlar allt för väl, har funderat på att börja benämna mig själv som matsexuell, men älskar min man mer än mat så hetero får väl duga ändå :D : D : D
