Make me over
Absolut ingenting, älskar stilen på dina bilder! Blont hår och röda läppar, so fab.
Är det fel av mig att finna dig tilldragande mitt i din misär? Dina texter, ditt språk, din bitterhet skapar en underbar kombination. Du borde bli författare. Kanske inte några direkt tröstande ord men ärliga och uppgivna.
Du ser faktist ut som Tarrie B på din bild längst upp till höger, om det skulle vara någon tröst.
/harvest
Nä-äe, av bilderna att döma så tycker jag att du är jättesöt ! Ändra ingenting, för du ÄR fin.
Det här är väl inte vad du vill höra, men i mina ögon är du i alla fall snygg, söt, stilfull och elegant. Så det så!
men sluuta människa, du är vaaaacker!
Förstår inte riktigt poängen med detta inlägg.
Kaptenkrokben: Jag tycker jag är väldigt tydlig på den punkten. Jag ber om tips från de som eventuellt har några. Det är det som är poängen, och skulle man anse att någon saknas förstår jag inte vad problemet är - som om hälften av inläggen i min blogg ens har en sådan.
Nancy: Tack, men författare kommer jag aldrig att bli. Jag hade den drömmen en gång och jag kanske har språket, men definitivt inte fantasin. Den enda bok jag skulle kunna trycka en dag är samlade kåserier vilket ju givit en helt annan karriär än författare. Jag kan räkna de skönlitterära böcker jag läst i vuxen ålder på en hand och är trött på självbiografier skrivna av ungdomar i misär.
jag tycker att alla dina enligt dig "skavanker" (så som äppelkinder, små tänder, risig frisyr osv) låter vackert, när du pratar om det. för du är vacker!
ryck upp dig och sluta tyck så förbannat synd om dig själv, ser du dig själv på det där sättet kommer alla andra också göra det.
Doh: Wow, tack för informationen! Jag hade absolut ingen aning! Vad gäller att "tycka synd om sig själv" så är det ju uppenbart att du själv inte har några bekymmer med ditt utseende, och jag är så glad så för din skull, men sluta säg åt mig vad jag skall göra som om det vore lika enkelt som att hämta en ny tandborste efter att ha tappat den gamla i toalettstolen. Det är enbart förbannat respektlöst då du varken känner mig eller mina problem.
Skulle ju inte spela någon roll vad du än hade för kläder du skulle fortfarande vara ful. Att vara åtråvärd är inte lycka. Fan, livet går ut på att skapa minnen och få erfarenheter och du går runt och tycker du är ful. Vilket slöseri på livet. Börja lev och uppskatta, så kanske du blir lycklig? Eller jag vet inte, känner ju inte dig så bra. Kanske ett väldigt dumt svar, men du ger inte dina läsare någon annat val när du ställer dumma frågor :)
Anonym: Om man vantrivs man med sig själv och andra inte vill ha något med en att göra är det inte direkt bara att "börja leva och uppskatta", "skapa minnen och få erfarenheter" då utsikterna för att göra någotdera minskas kraftigt med ett ofördelaktigt yttre. Jag tycker att det är så roligt att människor påstår att detta inte spelar någon roll och att man kan vara lycklig fastän man är ful, men ändå väljer man att undvika de som är det för att de finner dessa utseenden alltför ointressanta. Hur kan man känna lycka när man vet att folk äcklas av en för något man inte kan rå för?
Blev chockad när jag läste det här inlägget. Vi gick ju på samma skola så jag och min syster brukade se dig i korridorerna och konstatera att du är skitsnygg. Det är inte bara någonting jag säger för att muntra upp dig, utan min ärliga åsikt; Du är skitsnygg, har värsta karisman och vi beundrar din stil. Men allt handlar ju i grund och botten om hur man ser sig själv, så jag hoppas att du kan se vad vi ser någon dag! Take care :)
Först tänkte jag, "men snälla du ryck upp dej, du som är så vacker". Sen kom jag på att jag tänker precis som du om mej själv. Och det är fan inte lätt att "rycka upp sej".
Jag försöker vänja mej vid att jag är fulare än alla andra och det är inte något att göra åt.
Jag tycker att du är otroligt vacker,andlöst vacker. Har precis ett sådant utseende jag tycker om att vila ögonen på, dessutom ser du inte ut som en klon och har egen klädstil, det uppskattar jag. Ibland kan jag tycka att du är blind som inte det det själv. Men som Vifsla konstaterar så spelar det ju ingen roll om hela världen tycker att du är vacker när du inte ser det själv. Allt handlar om vad man själv tycker och det är i slutändan du som måste leva med sig själv i resten av livet. Men jag kan inte låta bli att önska att du för en stund kunde få se dig själv med mina ögon, det skulle nog vara nyttigt.
