Åt helvete med detta

Jag vet att vad jag säger inte spelar någon som helst roll och att jag lika gärna kunde prata med en vägg istället, men jag hoppas att du någon gång kommer att ta till dig det om så bara på ett undermedvetet plan - jag skulle sakna dig om du dog och jag vet flera personer som också skulle göra det, och som tycker att du är oerhört rolig, stilig och inspirerande. Jag såg fram emot att träffa dig imorgon, men jag förstår att du inte orkar, vi kan ta det en annan gång. Om inte annat kanske vi ses på kvällen - jag blev medbjuden.

Hur som helst så tycker jag att ni är vacker!

"- vet flera personer som också skulle göra det"? Kan du nämna någon av dessa? För det kan inte jag. Man kan inte sakna någon man aldrig lärt känna.

Utan dig skulle jag inte:



- ta mod och spotta mina plågoandar rakt i deras fula ansikten.

- i framtiden (förhoppningsvis) flytta till ljusare dalar och leka skola.

- skratta som en fånig apa lika ofta.

- njuta av att se på världen med lite cynism när det faller mig in.



Du är en av de bästa (för mig) vare sig du vill eller inte. Ses imorrn!

Jag känner igen känslan.



Jag skulle hursomhelst sakna dina kloka, roliga, intressanta, cyniska och välskrivna texter. Det här låter smörigt och (kanske) stalker-aktigt, men you´re my type of gal.



Och jag vet att sådana här ord från främlingar inte har någon effekt, men nu fick jag det sagt i alla fall.

Sådant här gör mig så ledsen att läsa. Jag vill inte att någon skall behöva känna såhär. Och jag hade ingen aning om att du kände så heller, så det kom mer eller mindre som en chock.



Det är annars ett nöje att läsa din blogg, du är ärlig och rolig och samtidigt en fröjd för ögat. Jag skulle mer än gärna lära känna dig, för jag har en känsla av att du är en sådan där person som man behöver ha som vän. Vad fan menar jag? Undrar du säkert. Jag känner ju inte dig? Nej, men du har låtit mig ta del av lite av dina tankar ett tag nu. Och jag är helt enkelt förtjust i det jag läser. Vilket måste betyda någonting åtminstone?



Men jag är väl medveten om att det jag skriver inte spelar någon roll för dig egentligen. Men det är inte som att jag bara sitter och hittar på allt det här jag skriver.



Med vänliga hälsningar

Rebecka

Ibland är det så att människor kanske verkligen ärligt vill lära känna en, men man låter dem inte komma nära. Jag har ingen aning om hur du är eller vem du är i verkliga livet.



Om du innerst inne tror att ingen kommer att sakna dig om du inte finns mer - fine - men jag kan lova att det garanterat finns människor som skulle sakna dig, som faktiskt bryr sig - ibland är det lätt att inte se sånt, tro att hela världen är emot en och man sjunker bara djupare och djupare ner - tyvärr - det enda man kan göra är att ta tag i det och arbeta sig uppåt. Jag hoppas att du gör det - det är så onödigt att gå omkring och må dåligt!

Du är bland det mest fantastiska jag sett.

Hej!



Känner igen mig i de du skriver. Och jag vet att alla våra kommentarer inte hjälper så mycket när du mår dåligt.

Ta dig tid och må riktigt skit. Gråt ut, ta en promenad i skogen och låt tankarna bara fara. När du känner att de värsta gått över ringer du den vän du vet kan få dig på bättre humör och gör något skoj med henne/honom.

Jag tycker du verkar vara en riktigt fin tjej, Vacker och som vågar vara sig själv. Och så är du riktigt duktig på att skriva här i bloggen. Kanske vore ett blivande yrke? Journalist? Författare. :-)

Det finns inga gränser för vad du kan göra förutom dina egna.

Och tänk.. i morgon är en annan dag!! Vem vet vad som väntar bakom hörnet?? Kanske de bästa som kan hända dig?? De vill du väl inte missa??

Ta hand om dig nu..

Kram Mia

Men gumman,, jag blir ritkgit orolig. Jag vill inte att du ska känna så, att du ska må så dåligt och känna hopplöshet, även fast det är bland det lättaste att känna. Det är svårt att komma ifrån känslan men sålänge du kämpar så kommer det lösa sig. Du är en fantastisk person på många vis, även fast jag inte känner dig irl. Du är verkligen speciell och kan verkligen förgylla min dag med dina uppdateringar, videobloggar och kommentarer.

Dessutom är du vacker som en sommardag.



Kämpa på vännen! Vill du prata så finns jag.



Kramar!

Det suger att du mår dåligt, men sträva inte efter att må ännu sämre. Ut och gå, fundera, tänk, filosofera. Fortsätt, jag gillar allt du skriver...

Härlig blogg! :)

Vem vann presentkortet?

Lina: Presentkortet? Ni menar det hemliga paketet? Jag har tyvärr inte hunnit kora någon vinnare än. Har mått väldigt dåligt och varit väldigt seg på bloggfronten.

Pahlbergarn: Jag kan ärligt säga att du är något av det bästa som kommit ur min tid på Lärkan (utöver Hasselborgskan och Lill-Ann, som för övrigt är väldigt lika, men det måste du förstå), även fast jag någon gång mellan mina överdrivna kärleksförklaringar beter mig som om jag skulle tycka illa om dig. Det gör jag inte. Jag kommer aldrig att erkänna detta igen och jag vet mycket väl att "blame it on the borderline" inte är ett försvar, men enda anledningen till att jag beter mig så är att jag tycker jävligt bra om dig och är rädd för att "förlora" din bekantskap när jag blir alltför klängig. Jag hatar att vara "arg" på dig vilket jag blir (men egentligen är jag bara som den sårade hjorten Jesus ej försköt) då jag utan anledning känner mig åsidosatt, och får för mig att ignoration är det enda sättet att kompensera det med. Hur som helst, du har betytt mycket för mig. (Egentligen vill jag skriva att du betyder mycket, men då kommer jag att känna mig än mer efterhängsen.)



Jenny: Egentligen spelar det ingen roll om det spelar någon roll eller inte, för det är väldigt upplyftande att få höra. Jag känner inga stalkervibbar från er, men om ni är en sådan har vi något gemensamt. Jag stalkar nämligen också folk och finner det högst intressant! :)



Susie Kate Mela: Tack, det känns skönt att höra. Visst är det så att det är svårt att komma ifrån en känsla som finns där så ofta och i sådan hög grad, men du behöver inte vara orolig. Precis som du säger så tror jag också att så länge man kämpar aktivt mot hopplösheten, kan den inte komma åt en helt.



Rebecka: Tack för de vänliga orden. Jag tror inte att ni sitter och kommer upp med sådant, så visst betyder det något.



Sandra, Vifsla, Anna, Mia, Sarah: Tack så mycket!

Jag sitter här och undrar om jag ska kommentera eller inte, jag skriver något sedan raderar jag det. Jag känner igen hur du mår, för vad det är värt. Jag tycker iallafall om hur du skriver och jag tycker du är vacker. Ta det för vad det är från en relativt ny läsare.

Kram Lisa

Lisa: Tackar.

Åh Cecilia, om jag någonsin gifter mig, då hoppas jag det blir med dig. Men jag kan förstå om du väljer vår sakkunniga konstvetare eller Barbaras lillasyster framför en råttfärgad gosse.



En sak kan vi konstatera, min vän: jag kommer aldrig tycka att du är efterhängsen. Du får klänga och hänga och tjata om din Sjunde Himlens Moatjé; jag har hittill aldrig tyckt att du är jobbig på något sätt som besvärar mig. Jag hoppas jag inte ger det intrycket, i så fall är det glapp i min sändare (och kanske i din mottagare).



Du får till och med kräva min uppmärksamhet (även utanför skoltid) eftersom jag är extremt dålig att hålla kontakten med folk. Det ser jag t.o.m. fram emot!



Ja, satan, nu tar jag ord i mun: du -betyder- mycket för mig. Hoppas det är ömsesidigt.



Nåväl, vi ses as usual imorgon!



Ps. Vlogga säkert, som Sven skulle sagt!

Jag känner dig inte, så därav kan det bli svårt att skriva om dig, men av det jag har uppfattat och snappat upp från din blogg så kan jag bara konstatera att du är intelligent, vacker och helt fucking underbar tjej. Det finns tyvärr för få människor av din kaliber gällande intelligens i förhållande till många olika tankesätt och intressanta perspektiv. Jag vill inte skriva något "men shiiiit alltså imorn kanske blir bättre!!!1, du är bäzt" kommentar, men det känns som att jag är på gränsen, för av det jag har uppfattat av dig som person så är du fan bäst.

Måste säga att det känns skönt och ledsamt att läsa det du skrev. Skönt för att veta att jag är inte den enda som känner sig ensam och som hatar livet. Ledsen blir jag för ingen människa borde känna sig så...

Du verkar vara en grym tjej!!

Kjenner igjen det du skriver i dette innlegget... Og det er vondt. Det gjør skikkelig vondt å ha det sånn.

(Håper du forstår norsk ;-) )

Jeg kjenner deg ikke, men har vært innom bloggen din et par ganger. Og jeg synes du er så vakker!