Dagen bjöd på tre lättnader: Jag fick MVG i nutida konst (med andra ord har samtliga som närvarat fått detsamma; grattis ungdomar!), slapp lämna in den skriftliga rapporten i religion eftersom jag ändå redan fått ett VG och fick av filmkunskapsläraren höra att om jag gör en bra sista analys kommer att få högt betyg i det med. Det lönar visst sig att vara närvarande och bara vara - jag som aldrig gjorde den där dramaturgiska analysen på The Shining och inte för en dag trodde att jag skulle få högre än G. Om jag skulle ta och se om "Singin in the Rain" i morgon eftermiddag då, så att jag vet vad jag skall ta upp. Det jag är allra mest förvånad över är dock ändå att jag fick VG i kursen musik för dans och teater; här var jag 110% övertygad om att bli underkänd när jag aldrig gjorde någon skriftlig inlämning. Antingen måste jag besitta en övernaturlig charm som fullvuxna faller för, eller så har jag råkat läsa de ämnen var lärarna varit extremt generösa. Jag väljer att intala mig det första, även om det ligger något i det andra med. Jag tycker bättre om skolans lärare än elever och kommer överlag att sakna dem mest, och det säger väl en del.

När jag kom hem ringde jag till komvux och bokade tid med en av studievägledarna på onsdag. Det kändes inte fullt så hemskt som jag befarat, men klumpig och förvirrad lät jag som jag alltid gör i telefon (jag kan tänka mig att jag framställer mig själv som urtypen för en dum blondin på andra sidan luren). Gick senare över till lokalen och mötet inför förberedelserna av PMN 2008, men det känns inte alls lika bra som i fjol. Faktum är att jag är extremt oengagerad detta år med tanke på att jag förmodligen inte ens kommer att närvara. Jag har ingen som helst lust att bränna någon skiva (ingen tycker ju ändå om min musik), sprida ordet eller gå runt staden och affischera, men en kvinna måste göra vad en kvinna måste göra - annars blir det ingenting gjort.