El Orfanato som jag tittade på i natt var ofantligt tråkig, ingen film i min smak. Jag somnade ifrån andra delen och såg färdigt den i förmiddags bara för att kunna uttala mig och nu när jag kan det kan vi lämna det bakom oss. Idag har jag inte gjort mycket, utan har suttit och väntat i fem timmar på hyresvärden som skulle lämna nycklarna till tvättstugan och få betalt för soffan och fåtöljerna som mina föräldrar bestämde sig för att köpa (skönt nog, eftersom de försvann härifrån fort) och inte kunnat göra något annat, ty när jag väntar, då väntar jag och hela min dag går åt till det. Ännu en sak som gör det skönt att bo själv och inte tillsammans med någon: Det finns ingen att vänta på förgäves.

Tidigare var jag förbi en kort vända på kyrkans öppna hus. Det var en stressig, högljudd atmosfär (folk är uppenbarligen mer kyrkliga här än på Örnäset, och jag har givetvis mina teorier; här finns nästan bara insatslägenheter och det är över huvud taget ett fräschare område - bland svenskar står medelklassen för att ta upp flest kyrkbänkar medan arbetarna är ateister) och jag ville därifrån fort, men snappade åtminstone upp ett par saker som inte gjorde besöket onödigt:


Gräddko, rökelse (likadana som jag hade när jag var yngre, skall elda med dem för att känna mig litet mer hemma), ljussläckare. 5 kr/st.


Rättvisemärkta tvålar med gurka och honung, te med persika/grädde, havssalt med örter.


Litet manikyrset med nagelfil, nagelklippare och sax. 5 kr.


Eleganta örhängen. 10 kr/st.