Fyra timmars glapp mellan lektionerna, varav den första visade sig vara repetition från förra veckan varför jag gick efter 25 minuter. Så skönt det hade varit att få stanna i sängen till nu. Jag hade behövt det mer än vad jag behövde vara nära att trilla omkull på den stora när jag skulle kliva av bussen (hade jag burit högklackat hade jag gjort det med, tur att jag tänker praktiskt nu när jag gått och blivit äldre och fulare och därmed inte orkar lägga ner någon tid på utstyrsel utan tar det som ligger framme). Ute blåser det och allt som ens närmar sig att vara en frisyr kan man kyssa adjö. Så mycket för att styla håret och dölja utväxten med hårnålar i en kvart. Det är bara att pressa in huvudet i en peruk eller bli hiphopare på heltid och dölja allt i en ball keps. Båda alternativen skulle dock blåsa all världens väg de med, så det enda som återstår är väl en stram knut som framhäver det klotrunda ansiktet ännu mer.

Mitt största dilemma på det här stället är vid vilken hållplats jag skall kliva av. Jag har två att välja på, och jag tror inte det skiljer många meter mellan dem. Vid den sista måste jag dock passera en skolgård och vad kan ge mer ångest än det? Jag gick till CSN idag (äntligen!) och klarade inte av att passera små 92:or på väg från gymnasiet utan gjorde en Rickard Wolf och tog bakvägen.

Nu sitter jag hemma i väntan på engelskan var jag inte heller har något att göra eftersom det som finns är sådant jag måste ta igen, och det måste jag jobba med hemma. Dock måste jag få information gällande nationella provet och få höra litet till hur mycket jag ligger efter (det kan man aldrig få sagt till sig för många gånger). Sedan kan jag väl passa på att ändra adress innan jag åker hem och skriver den sista svenskuppgiften innan nationella provet i svenska b, som har det absolut värsta tänkbara temat: Intryck och avtryck. Intetsägande och fullständigt ointressant - jag avundas de som fick sagotema i våras. Det hade jag fått MVG på, nu är jag glad om jag lyckas få ett G- då lärarna är mer än krävande och det värsta jag vet att skriva om är miljökatastrofer, tradition och truliga ungdomar. Jag tänker bli underkänd på kvällens uppgift för att få göra om den efteråt. Huvudsaken är att jag skickar in den i natt så jag slipper skjuta upp nationella provet till nästa termin.

Det är två timmar kvar till bussen går och jag har tagit min drink (idag började jag om en sista gång - klarar jag det inte nu så ger jag upp, därför måste jag lyckas) så jag skall nu ta och suckande ögna igenom häftet med de vansinnigt tråkiga texterna.

---

16.50: Hur goda är inte kokta kikärter? Jag kan äta dem som dem är, i maträtter eller som hummus och det är ta mig tusan vad jag skall göra. Jag har alltid mått illa av och aldrig tyckt om chips och nu när det är slut med godis för ett tag är det mitt nya tilltugg när suget sätter in (vilket det gör ofta). En liten burk (vars innehåll jag slukar i en handvändning) ger ungefär 130 kcal och en Mums-mums bara 80 och i ärlighetens namn äter jag bra mycket hellre en och en halv Mums-mums, men så är det ju skillnad på kalorier och kalorier. Jag har svårt att tänka mig att man går upp i vikt av kikärtor så länge du inte lägger in dem i sockerlag, men frågar man valfri fanatiker låter det väl annorlunda. Nåväl, till veckan skall jag köpa upp ett lager eftersom det är väldigt bra att ha hemma. Konserver är min favoritmat eftersom färskvaror alltid får mögla innan jag ens kommer på tanken att använda dem, och då är det för sent. Jag vill ju inte att mitt för närvarande tomma kylskåp (med undantag för en halv flaska ketchup, tre bananer och lika många äpplen) skall sluta upp som mina föräldrars, som jag varje gång jag besöker dem får rensa ur. Där hittas alltid grön föda, i trist bemärkelse.