08.11.18
Egentligen borde jag kanske vara tacksam eftersom det finns de som måste köa i år för att få träffa någon inom psykvården och jag blir uppringd så här på morgonsidan trots att jag ignorerat deras kontaktförsök tidigare och inte vill ha något med dem att göra, så det jag egentligen borde göra är att ta tillfället i akt i hopp om att en dag börja må bättre, och ta upp alla problem som tyngt mig de senaste åren och krydda bekännelserna med blöta ögon för en fortsatt kontakt och eventuell medicinering, men hur fläker man ut sig och skapar ut bästa möjliga resultat för sig själv på en timme? Ni som pysslar med one night stands och inte finner landstingets kondomkampanj osmaklig kanske kan besvara frågan, ty jag vet verkligen inte.
Så skall man sitta på bussen om timme. Det var ju tur att något drog upp mig idag i alla fall. Mindre tur är att allt arbete jag planerade för gårdagen/natten skjutits upp till ikväll. Jag måste helt enkelt säga att jag glömt papprena hemma (var jag i min tur glömt all text att skriva på dem - med andra ord blir det ingen lögn utan bara en förenklad version av en svår situation).
Det finns ett tydligt samband mellan att vilja ha hjälp och att inte få det samt att inte vilja ha hjälp och få den påtvingad. Alla mina vänner som haft kontakt med psykvården har upplevt det. Mycket märkligt.
=/:)
Din kontaktperson ringde upp dig för att stämma träff? Wow.
Jag fick ett brev med ett nummer till en röstbrevlåda, hahaha... Det är min kontakt det ;)
Gråpyre: Nja, de skickade två brev med namnet på en Lena jag inte har den blekaste om vem det är, ett i somras och ett i höstas, men eftersom jag ignorerat båda då jag inte haft någon kontakt med psykiatrin på två år och inte velat ha det heller ringde de mig. Det skall bli intressant att se vad sjutton de vill en. :S
Min heter också Lena-någonting, tror jag. Det är säkert samma person (för det kan väl absolut inte finnas mer än en Lena på psyk i Luleå? :P). Om jag inte passar mig så börjar hon säkert ringa hem till mig också.
Gråpyre: Haha, ja, det är nog bäst att du sköter dig så det inte slutar upp med ett hembesök. Det lär ju vara samma person det rör sig om, så många kontaktpersoner finns inte och inte så många lenor heller. Får man fråga om du vet vad man gör hos/med henne?
Det skulle mycket väl kunna vara samma person.
Jag har faktiskt ingen aning om vad hon gör. Hon har inte presenterat sig med yrkestitel för mig, men jag tror att hon är sköterska. "Kontaktperson" säger ju egentligen inte så mycket om vad hon "är" eller om hon exempelvis har rätt att ta del av journaler.
Jag har bara haft kontakt med henne för att få recept förnyade. Hon frågade då om jag kanske ville prata om hur jag mådde med henne, varpå jag morrade fram ett "NEJ!". Jag hade ju aldrig träffat henne och jag hade inte tänkt prata om min mentala (o)hälsa med en okänd människa över telefon. Efter det har hon inte frågat mer ;)
