Am I wrong, or did it just get fatter in here?

Ända sedan lekskolan har jag äcklats av min kropp. Jag skulle aldrig visa den för någon om det så gjorde mig totalt ekonomiskt oberoende för all framtid. Det spelar ingen roll vad jag gör av den - den är hemsk och kommer alltid vara. Brösten har pekat neråt ända sedan de först kom och det dröjer inte många år innan jag faktiskt kan slänga dem över axeln, knyta en rosett och ha som halsduk. Gäddhängen med överarmarnas röda knottror kan jag snurra flera varv och använda i stället för bolero. Jag har så mycket bristningar att man kan tro att jag fött fem, sju eller tolv ungar och så mycket celluliter att man kan missta min undre halva för en nittiokilosapelsin. Jag finner inte ord för hur orättvist jag tycker att det är, att jag skulle få alla vidrigheter samlade på ett stort köttstycke.

Jag avskyr att behöva synas, dömas och förstöra andras aptit. Jag skakar av att behöva gå till kafeterian för att köpa kaffe eftersom jag är livrädd för att någon skall tro att jag går för att köpa något jag inte borde. Varje gång jag passerar en grupp barn eller tonårskillar stänger jag av helt för att slippa höra ifall någon eventuellt skulle säga något om min kropp. Jag står inte ut med att se mig själv i spegeln fullt påpälsad och än mindre halvnaken. Synen är så ofattbart grotesk och jag är lika nära att kräkas över mig själv varje gång, får en gråtattack och går och skållar mig i duschen, som om det skulle hjälpa på något sätt (det sägs ju att kallvatten är det bästa för en - inte ens det kan jag göra rätt). Den enda glädjen jag har i livet är att få äta vilket knappast bidrar till en förbättrad uppsyn, och fast jag alldeles nyss har duschat måste jag gå tillbaka, för att sitta här och känna fläsk kladdas fast mot samma fläsk blir för jobbigt.

I morgon har jag håltimme 11-12:50. Om jag trotsar min rädsla för att visa mig offentligt och tar en långpromenad under tiden kan jag åtminstone känna att jag gjort något. Även om formen aldrig kommer förändras kan jag dölja den bättre med normala kläder om jag minskar i vikt, men det gör jag aldrig eftersom jag aldrig kan hålla mig borta från överätandet. Enda sättet att göra det är att titta på avskräckande exempel och gråta när man vet att det är dit man är på väg, eller ännu värre, att inse man redan är där men inte uppfattat det som så illa eftersom man alltid är mer eller mindre hemmablind.

Känner verkligen igen mig där med gäddhänget och det där, dock så har jag nu valt att ta tag i träningen igen (även om det kostar mig över 5000 kr) för jag orkar inte må som jag gör. Och jag måste säga att du ser inte så stor ut när man ser dina bilder.. Tycker iallafall att du har otroligt vackra ögon!

Jag tycker att du är en vacker människa, det är väl egentligen inte det yttre som räknas? Men media gör att man ska vara sjukligt smal. Vad jag förstår så har du en form av bulimi och jag förstår ditt tänk. Jag har själv 15 kilos övervikt men jag ser det inte negativt. Tycker att jag är vacker. Helt ärligt. Jag hoppas att du får hjälp att förstå att du är unik och vacker och även gå ner om du vill det. Ha det bra! Kramar

Angelique: Jag borde göra detsamma, men jag vågar inte träna bland människor, och jag vet inte heller vad jag behöver träna, vilka redskap jag skall använda. :( Självklart lägger jag inte ut bilder som speglar verkligheten som värst, jag tar heller aldrig några helkroppsbilder och situationsbilder existerar endast hos idioter som inte respekterat min önskan om att inte bli fotad, jag skulle aldrig medverka på sådana frivilligt. Så det förklarar nog en del.

Blenda: Vad bra att du trivs med dig själv. 15 kilos övervikt är ju ingenting, det är attraktivt med kurviga/köttiga kvinnor. Ren fetma däremot, och att inte kunna ta sig i butikernas största storlekar, är en helt annan femma. Dock måste jag förtydliga att vikten är bara en liten del av problemet. Min kroppsbyggnad är betydligt värre än antalet kilon eftersom det finns många överviktiga kvinnor som är snygga. Med de defekter jag räknade upp är man inte det.

jag håller med ovanstående, du är väldigt vacker. en kropp kan man göra något åt, i framtiden om så sig vill. men ett vackert ansikte är det inte alla som har.

Josefine: Skönhet innefattar ju även en kropp, en helhet, inte bara ett ansikte hängandes i luften. Ett ansikte kan man operera väldigt enkelt, att karva litet i näsa och haka är ingen match för en läkare, och man kan träna en kropp så att den blir slankare eller mer muskulös, men man kan inte förändra medfödd kroppsform, benstomme, benstruktur.

Det där inlägget kan lika gärna handla om mig. Vart enda ord, bristningar, celluliter, fläsk. You name it. Och jag vet precis hur det känns. Den där känslan att äcklas av sig själv och bara vilja gråta för att man känner sig så eländig. Och man orkar fan inte göra nåt åt det heller och när man väl gör det så funkar det inte. Snacka om att va fånge i sin egen kropp!

Anna: Det är för jävligt.

Jag har svårt att tänka mig att det är några enorma fel på din benstomme och kroppsform. Jag är också väldigt grov i benstommen, som en man nästan. Men man får typ...anpassa sin smak så den passar den egna kroppen lite bättre. Ett fint självförtroende är också vackert.

Det är samma här, kunde lika gärna handla om mig. Hur äcklad man är, vilket fett man har, bristningar och hur folk kollar på en när dom tror man skall äta nåt skit man absolut inte skall äta.

Jag känner igen mig alldeles för mycket i det du säger. Jag skulle så gärna vilja gå och simma för att göra något åt eländet men med bristningar över magen och lår som skaver mot varandra så visar jag mig inte för något i hela världen i bikini. Jag känner också igen mig i det du skriver om hur man skäms över sig själv och rädd att folk ska tro att man är på väg mot skolkafeterian med avsikten att köpa kaffebröd eller godis. Jag är rädd för att träffa nya människor och veta att deras första intryck av mig är att jag är en tjockis.

Känner igen mig i allt du skriver. Men samtidigt känner jag mig ganska uppgiven för jag vet inte hur jag kan stoppa mig själv. Men för mig så är du så snygg att det gör ont, och skulle definitivt inte ha någonting emot att se ut som du.

När jag ramlade in på din sida så fångade ditt vackra ansikte mig direkt och jag började smått läsa bloggen!

Kvinna - inte nog med att du är vacker ( det lilla jag sett av dig) - men du skriver och fångar upp läsaren direkt. Något som inte så jätte många gör med mig.

Denna fredag skickar jag över lite "snyggotankar" över till dig och jag ska också försöka tänka i de banorna.



Må gott tjejen!



/Teddan

Girlfriend, I really know what you´re talking about! Fast.., trots att jag har bantat bort över 30 kg så sitter cellulitarsletänktet ändå kvar i hjärnan. Tror egentligen inte att det skulle spela någon roll om jag vägde 110 eller 34 kg. I´ve got a fat mind.

Samtidigt - du är verkligen DROP DEAD GORGEOUS och skulle med all säkerhet även vara snygg som sumo.

Kolla btw in detta: http://www.lisbethstahre.com/

Tror verkligen på detta och ska signa upp mig på webbprogrammet så snart det går.

Ha en trevlig afton!

P.S. Ursäkta mig, men du får mig att dö av skratt:

"Skönhet innefattar ju även en kropp, en helhet, inte bara ett ansikte hängandes i luften".

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.