Ett samtal om vikten av att stå på sig (innan någon annan gör det)
Vi har alltid något att säga, och hann både tala om hur våra röster låter lika eftertänksamma (vilket är ett stort plus då vi låter intresserade fast vi inte kunde bry oss mindre) och att man ibland inte hör någon skillnad och hur tråkigt det var att våra föräldrar blivit så härdade att de inte längre reagerar då vi spelar dem spratt. Vi talade om hur tragiskt det är med fjortonåringar på bussen som tror att de är tillräckligt gamla för att påbörja könsbyten (det könsorgan de önskar byta ut har inte ens vuxit klart - hur vet en fjortonårig "mtf" att han inte bara är bög?) och hur allmänheten gullar med bögpar, samt att de som finner dem "såå söta" även bode finna det gulligt då två svettiga björnar töjer ut varandras ringmuskler så att de kommer få svårare att hålla tätt på äldre dar. Nej, det spelar ingen roll hur varsamt det än görs. Ett anus som penetreras flitigt går opåverkat i fantasin men inte enligt biologins lagar (det är precis som med alkohol - du kanske önskar att du kunde dricka dygnet runt utan att spy eller drabbas av baksmälla, men det händer inte). Vi skrockade och sa att alla som hörde oss skulle ta oss för homofober (trots att S är homosexuell själv) för man får inte vara kritisk idag. Var och en skall sköta sitt. Med den inställningen får man inte ha åsikter om något annat än det som rör en själv, men inget - hur liberal man än anser sig vara - rör bara en själv. Bara att någon tror det utgör ett problem för andra.
Vi hann även gråta på var sin sida av landet av saknaden efter mormor då ingen av oss hunnit sörja henne än. Vi hade en dålig relation, men det var med henne vi växte upp. Det var till mormor och morfar, som bodde ett hus bort, vi gick till varje dag som barn (det var dit vi sprang när det blev för stökigt hemma). Det var hennes egensydda klänningar vi klädde oss i och hon har alltid haft en stor roll i våra liv, vare sig det varit positiva eller negativa upplevelser. Tyvärr var det mest negativa efter det att vi fyllt tio, men minnena finns kvar, både i huvudet och på de VHS-kassetter av oss som små, som hon höll av så kärt att hon låste in dem i ett bankfack ifall huset skulle börja brinna, och så att vi har kvar efter hon gått bort. Nu har hon gjort det och det är dags att kopiera över dem på DVD.
Mormor är ett lik. När jag ser filmklippet från begravningen och tårarna rinner kan jag få in det ett tag, men sedan återgår det till att kännas som en dröm. Det kändes fel att filma under en begravning, men det hade känts lika fel att låta det falla i glömska eftersom även mormor hade ett behov av att få föreviga saker. Steinvall skall ha tack för en vacker begravning.
Jag gråter när jag skriver detta och kommer ihåg när Sandra flyttade hösten 2006 och mormor sade "tänk när vi får stå här och säga hejdå till dig". Jag var då väldigt tom inombords över att bli lämnad och uttalandet gjorde mig upprörd eftersom "alla vet att jag aldrig kommer komma någon jävla stans". Nej, hon kommer aldrig att få se mig komma någonstans nu. Hon kommer aldrig få se mig lyckas och det gör mig så ledsen eftersom hon verkligen trodde att jag skulle bli skådespelare eller komiker. När någon som trott på en dör dör också den lilla tro man själv hade. Hon hade så många vänner med lyckade barnbarn, men kunde själv aldrig säga något med stolthet om sina, och nu är det för sent. Det känns viktigare än någonsin att hålla fast vid det gamla, och att sälja den där boken hon och morfar gav mig i julklapp för tre år sedan, är otänkbart idag. I stället får den ligga kvar i garderoben och samla damm. Jag fick ta över deras bröllopsbestick från 1960, och det är det enda jag bryr mig om att diska med en gång. Den dagen de säljer huset och en ny familj flyttar in och gör det till sitt, trots att vi kan det utan och innan, vet vi inte vad vi gör, och den dagen närmar sig då morfar blir allt svagare, trots att han bara är nyss fyllda 70.
Sisters are doing it for themselves (och med det menar jag att vi är någorlunda kapabla till att äta själva - här lärde vi oss till exempel att äta mangosorbet med sked förra julen).
Senare pratade vi om dålig stil och falska vänskaper. Varken jag eller min syster har haft många vänner genom åren. Det är intressant (ofta är det så att det ena syskonet blir litet mer populärt än det andra, eller att båda är tämligen normala), och jag tror absolut på ett samband med att ingen av oss någonsin har kunnat köpas eller låtit oss utnyttjas. Vi var båda "töntar" i grundskolan, men hellre än att hamna i töntfacket och sälla oss till folk vi ogillade bara för att slippa vara ensamma, stod vi ensamma. Vi har alltid stått på oss, värnat om rättvisa och respekt och vägrat torka upp andras skit, vilket då resulterade i att vi inte bara var utstötta utan även blev utstötta av de redan utstötta. Vi är båda övertygade om att vår höga moral kommer från våra hundratals timmar framför Silver Fang, för hemifrån kommer den ju verkligen inte.
I gymnasiet var till exempel båda äldst i klasserna vilket resulterade i att man blev ombedd att köpa ut antalet gånger. Fast det går emot mina principer var att köpa ett paket cig extra åt någon man pratade ofta med och gillade när man ändå skulle ha ett själv givetvis inga problem, men att köpa ut åt folk som inte har med en att göra? Som kommit fram till en eller sms:at och frågat om man kan göra dem "en liten tjänst", utan att aldrig annars höra av sig? Två ord: "Fan heller!" Med små tjänster följer små gentjänster. Det trodde jag tillhörde det normala folkvettet. Varför skulle man bli någons lilla langare ifall man efteråt inte ens blir erbjuden att följa med på den där festen som man sett till att de har kunnat delta i? Om personerna i fråga inte anser att man är tillräckligt intressant för att höras av någon annan gång än då det är dags för dem att supa till är det inte ens personlighet de är intresserade av och är de inte intresserade av mig och mitt liv, behöver de inte heller min hjälp.
Det kan vara väldigt tungt att inte ha någon, men jag tror att man får något tillbaka i slutändan. Om inte annat behåller man sin stolthet och kan med rak rygg säga att man aldrig slickade någons arsle för att få vara en del i gemenskapen. Det är aldrig ditt fel att andra är idioter med dålig smak, som väljer umgänge med dåliga människor framför dig. "Vad är stolthet?" kanske du frågar och anser att förlorad självaktning är underskattat. "Vad är ett liv på knä med tungan i ett skitigt arsle?" är mitt svar.
Intressant att du skriver om detta och ironiskt, jag diskuterade detta fenomen med min pojkvän för någon dag sedan, hur det ofta är så att det ena syskonet blir populärare än det andra eller att det blir som du skriver - att båda blir tämligen "normala". I mitt fall är det min bror som är den populärare, jag har aldrig ens haft en hundradel av så många vänner som han har. Han lever en helt annan sorts liv än jag, fester och fyllor varje helg, resor med vänner. För mig är den världen fullständigt avlägsen. Jag avundas din relation till ditt syskon, jag och min bror kunde umgås som vänner en gång i tiden, fram tills dess att han fyllde 15 (han fyller 21 i januari) ungefär och började träffa en massa vänner. Jag var också en tönt i skolan, eller vad man nu ska kalla det. Men jag är också tillfreds med vetskapen om att jag aldrig ändrade på mig själv för någon annans skull, om det är vad som krävs för att få vänner så är jag hellre utan.
Väldigt tänkvärt och bra skrivet :)
fy va snugg stil du har i profilbilden
usch vad tråkigt :/ beklagar sorgen!
Mangosorbeten såg ju god ut!
vilket vackert inlägg, syster. jag hade inte kunnat skriva det bättre själv, men jag skriver under på varenda ord.
Helt galet vad jag känner igen mig själv i det du skriver. Inte helt bokstavligt alla gånger, men det finns ändå något där - som lika gärna hade kunnat uppstå av mina egna fingrar knackandes på tangenterna.
hur kommer det sig att min näsa alltid blir svart på alla bilder? håller den på att ruttna bort?
halkade in på din blogg idag. du skriver fantastiskt och du ser fantastisk ut. ville bara säga det.
Idag kände jag mig kränkt, har jag anledning till det eller överreagera jag? Är det okej att säga så som de sa? Läs mitt inlägg.. fan, blir sur! :p
Hannah: Är det okej att spamma folk bara för att få fler besökare? Fan, blir sur.
ooowwowowohhh, mangosorbet, jag känner hur jag liksom dreglar :)
Sv: HAHA så jävla sant. Tycker playboy kan skippa kattungar nästa gång.
förresten, det där med att ens anhöriga dör ifrån en.. Tror inte man vänjer sig riktigt nånsin. Min farfar dog för snart 3 år sedan och ibland tänker jag att jag ska ringa honom.. helt sjukt
Jag brukar inte läsa bloggar om jag inte känner folk. Men nu sitter jag här och läser din ändå :P
och måste bara säga att jag kände igen mig som fan i det här med falska vänskaper. Inte allt, men det mesta. Och jag var äldst i min klass, och tycker det är rätt komiskt hur många som faktiskt frågar om man kan köpa ut efter att aldrig annars ha pratat med en. När jag fyllde 20 fick jag ett sms i stil med "grattis. Du skulle inte kunna köpa ut till mig?"
beklagar sorgen! så himla fin begravning! min farfar gick bort för ett tag sedan och det känns tomt utan nära och kära! hoppas du får en fin kväll!
jag förstår precis hur du känner, farfar gick bort i somras och det känns fortfarande helt overkligt och jag kan fortfarande inte förstå att han är borta.
hejsan!!!ville bara sejja att jag älskar din blogg och att jag känner igen mej jätte mycket i det du skriver...
och at vara ensam och så är typ den hemskaste känslan i världen.jag känner mej alltid ensam o det är så jäkla svårt att skapa kontakter med andra människor=(
kramar från esmeralda
En mormor. Jag hade en vacker sådan. Som ryktes bort från mig. Hon var fyllda 90 men ändå kändes det som han där uppe tagit henne för tidigt ifrån mig. Jag minns henne med glädje, våra fina samtal hjälper mig fortfarande att kunna andas, att kunna leva. Hon var en kvinna av stål och jag kommer aldrig sluta älska henne och ge henne den där speciella platsen i mitt hjärta.
Fin blogg!
Josephine: Tack. Det är svårt att komma över någon som funnits i ens liv så länge och sedan så plötsligt försvinner ur det.
