"Korven är slut! Korven är slut!"
"Va? Är korven slut? Redan?!"
Ja, det är vad folk går på marknad för. För att knapra korv med trånga skinn som knastrar ordentligt när man biter tag i det. Mest av allt älskar jag dock när någon ställer ett par burkar ljummen läsk bland böcker och skor och säljer som proviant trots att det finns kyld att tillgå. Precis som väntat kostade inträdet och parkeringen inte många kronor mindre än de funna objekten. Jag hade glömt att folk köar för att komma in i lokalen varför även jag blev stående 20 minuter. Jag hade gärna sett att kompensera det med att lugnt leta bland gamla tidningar och antikt porslin till överpris, men i stället hastade jag mig med en klump i hjärtat genom hundratals bord och ännu fler barnvagnar (varför tar man med stora otympliga vagnar samt barn under sju på en redan överbefolkad marknad när man vet vilket kaos det blir?) på en halvtimme vilket visade sig vara väldigt onödigt. Det var dock ingen överraskning utan stärkte bara avskyn mer, men det är över nu. Jag kommer att men behöver aldrig mer ägna en tanke åt de senaste månaderna. Jag tänker utnyttja den bästa av försvarsmekanismer och förtränga att de alls ägt rum. Detta blir min första flytt till mitt första egna hem och här är de tre saker jag försåg mig med som kommer att pryda det:


Träantiloper (mitt favoritdjur) från 1950-talet, 50 kronor styck.

 
Prålig telefon i antik stil med Mona-Lisa på fingerskivan av någon anledning, 200 kronor.

 
Bedårande änglaspel med tillhörande ljus (+ åtta extraljus), 20 kronor.

Detaljer: