Vuxenlivet dödar mig
Jag verkligen hatar livet och att vara så misslyckad; att inte ha några planer utan tvingas leva det i en enda stor mörk dimma, att inte ha något umgänge eller en fysisk skönhet att lätta på den med. Om jag haft det och inget mer hade jag klarat mig, men nu gör jag inte det. Jag är frånstötande, vilsen och ensam och den enda människa jag har bor 110 mil bort och kostar 2000 kronor att träffa. Vi ses två gånger per år och kan då ändå inte umgås p.g.a. arbete. Det enda nöjet jag har är att köpa sådant jag aldrig får tillfälle att använda och bidra till konsumtionssamhället, och ju mindre jag har att göra desto mer äter och gråter jag. Jag äter för att jag gråter och jag gråter för att jag äter. Mina tårar lär smaka av socker och härsket smält margarin.
Nu är det inte många dagar kvar till jag flyttar. Jag orkar inte bära fler möbler upp för en lång vriden trappa till ett hem jag innerst inne inte vill ha och sedan dekorera/möblera om det som om det skulle spela mig någon roll, men måste eftersom jag inte har någon annanstans att gå. Det rör sig bara tanke i mig nu vilken är "jag vill inte!": Ju hemtrevligare jag ordnar desto sämre mår jag eftersom det inte finns en jävel som kommer att uppleva vad jag lagt ner timmar och tusenlappar på att komma fram till och när jag står i valet och kvalet mellan att fotografera resultatet och lägga ut på internet och att slå allt inklusive mig själv sönder och samman lutar det alltid mot det sista.
Men du kommer att njuta av att du har en fin lägenhet att leva i.
Jag önskar dej allt gott.
jag vet inte hur många kurser du redan läser, eller hur snabbt du tänker läsa in allting överhuvudtaget. men jag skulle vilja ge dig det tråkiga rådet att låta det ta sin tid. (om du kan).
det är oftast lättare att hålla motivationen uppe när man inte har ett berg av uppgifter över sig. jag sket i en extrakurs som jag började på i höstas av den anledningen.
Linda: Nja, det är dessvärre just vad jag inte kommer att göra. :/ Tack så mycket. :)
Sofia: Jag har 1250 poäng att läsa upp, det var meningen att jag skulle läsa 550 denna termin och resterande nästa, och hade jag legat i hade jag klarat det. Nu är jag dock nere på 400 poäng denna termin, så jag kommer att behöva nästa hösttermin med. :(
Varför måste du läsa in så många poäng? Jag läser ju in gymnasiet, men det är typ sju kurser och alla på 50 poäng. Jag kanske går i särskola? :( Men de skolor som kräver gymnasiekompetens räknar väl bara in kärnämnen som krav? Alltså matte A, svenska A & B, engelska A, natur, samhälle och religion. Jag kanske är helt ute och vandrar, men du borde väl kunna söka in till de intressanta kurserna till hösten även om du inte har 1250 poäng att visa upp? :( Börjar tänka för egen del också, om det krävs så många poäng ligger jag ju själv lite risigt till så att säga, men jag kanske tillhör nån slags särskola av rang! :'(
Eyemou: Slutbetyget måste innehålla kurser om minst 2500 poäng. För att läsa vidare skall du i de flesta skolor ha ett slutbetyg att visa upp, då räcker det dessvärre inte med att endast ha läst kärnämnena.
himmel så du akn fånga känslor ibland, jag håller också på att försöka läsa upp komvux, himla lätt att missa inlämningar när man går på distans. Jag läser också heltid den här terminen men kommer förmodligen inte klara av det, så jag får fortsätta nästa termin också samt förlora ett studiebidrag. Om inget drastiskt (dvs. att jag tar tag i mitt liv) händer. Förövrigt tycker jag att du är helt galet snygg, så den fysiska skönhet biten lever du ju upp till :)
Sofia: Och jo, det har du alldeles rätt i. Att ta sig vatten över huvudet är det sämsta man kan göra. Hade ångesten inte legat över en med vetskapen om hur mycket man har att göra hade man enklare kunnat ta itu med de saker man har och inte halka efter så förskräckligt. Det går fortare i längden.
alexandra: Nämen tack! - Jag känner med dig, ve och fasa. Distans är ett helvete. Jag valde till en början endast direkten/distans för att kunna komma och gå som man vill, men så disciplinerad är jag inte. Det är direktenkurserna jag halkat efter i medan de två reguljära kurser jag läser går förhållandevis bra (d.v.s. inte lika dåligt som övriga), så nästa termin tänker jag undvika dem i högsta grad och försöka välja reguljära. För mig fungerar det bäst om jag får vara på skolan hela dagen, skall jag ha en lektion vid ett är det större chans att den där timmen spenderas hemma.
Jag hatar med livet.
Susie: :(
aouch.. det var ett inlägg som andades besvikelse. var inte så hård mot dej själv. C'mon, du kan fixa det!
(mitt tips är kaffe och kaka - funkar alltid i bistra tider.)
och ja - PETA är balla. och ja - animal planet borde ta sej i kragen och hålla sej från sexualiserade vinklar av djur.
mia
...och förresten var din fynd som du presenterar i föregående inlägg helt fabulous! du kommer åtminstone otrivas med style. (även om jag hoppas att du kommer känna dej hemma så småningom ändå)
mia
Jag känner verkligen igen mig. Det är inte många som vågar vara så pass ärliga som du. Jag tror att man mår bra av att ha lite självinsikt, kanske att man kan ta tag i de delar man är missnöjd? Själv försöker jag nå dit också... ;P
Maggie: Samma här, men det är en kamp som heter duga. :P
