Ny årstid, ny månad, ny vecka. 1 september 08 kunde inte vara ett bättre tillfälle att börja på ny kula (nej, inte glasskula). Dessvärre inte för min morfar, numera änkling, som igår slog hål på knä och huvud och blev liggande i hallen i fyra timmar och idag "firar" 70 år utan sin fru sedan 51 år tillbaka, men för mig själv och mitt eget leverne.

Jag och sambon åt de sista kakorna som fanns i lägenheten till "Jakten på nätpedofilerna" innan tolvslaget. Det finns inga fler onyttigheter i skafferiet varför det nu heller inte finns några ursäkter. Det är alltså ingen bantning på gång men en litet sundare vardag för oss alla för att orka mer, vilket involverar det vanliga; regelbundna måltider (jo, tjena - redan idag uteblir lunch p.g.a. lektioner, men det får kompenseras med en middag), motion emellanåt och godis på fredagar eller lördagar beroende på vilken dag det visas bäst TV (när de säljer Chocolate Eclairs på Hertsötorget kommer dessa att prioriteras framför att minska ett par hekto under helger). Det bästa med motion är att det sistnämnda då är OK. Man går inte ner i vikt, men inte heller upp. Det förstnämnda är dock ett måste för mig då jag gjorde det otänkbara och gick upp i min nya boning (inte så konstigt, när det inte tillagas några måltider). Nu är det slut med det - och eftersom jag både måndagar och tisdagar måste vagga fyra kilometer med brännande skavsår på hälarna har jag två dagars motion avklarad. Nu är även ett bra tillfälle att ge studierna en chans, för jag vägrar ge upp. Hur mycket jag än hatar det, hur många tårar jag än fäller för det och hur livstrött, självmordsbenägen och ohövlig det än gör mig skall jag klara det. Det kommer ta längre än önskat, men jag tänker inte plåga mig själv med svarta tankar till ingen nytta. Egentligen borde jag inte plåga mig alls då jag anser att det finns de som förtjänar det bra mycket bättre, men jag vet inget annat. Ett sätt vore att gå och borsta tänderna och förbereda mig inför dagens skola i stället för att sitta här - ett annat vore att inte vara så hård mot mig själv och låta mig ta det lugnt en timme då jag utöver det redan är färdig och det inte är förrän dess jag skall åka. Jag slits alltid mellan olika dilemman vars svar borde vara väldigt självklara, men ingenting är en självklarhet här annat än i teorin. Det är kaos i praktiken.

Dagen: Naturkunskap 10.00-11.50, tre timmars "rast" varav en kommer avsättas till att traska då jag varken hittar fram eller tillbaka (eller ens kan gå utan smärta trots att jag använder turistskorna), ytterligare en åt att gå genom centrum trots att jag gör det varje vecka och absolut inte har något ärende att uträtta (jag borde köpa en bh, men det är så oerhört tidskrävande att jag behöver en hel dag, och får därmed nöja mig med cigaretter att röka i väntan på något), en tredje åt att läsa psykologi och noveller. 15.00-16.00 är det dags för engelska, som jag lyckligtvis hann färdig i sista sekund enbart tack vare M men inte kan något av och jag hoppas att jag slipper säga något högt då jag inte talat engelska sedan 2002. 16.00 ser jag till att få samåka med min far som slutar, köper något att dricka, åker hem och tillreder grönsaksbiffar och omelett med champinjoner. Mycket äckligt, bara litet nyttigt. Efter det; gå igenom referatet, försöka påbörja den andra uppgiften i naturkunskap men givetvis inte avsluta, titta på Simpsons då tecknad komedi är det enda nöjet i mitt liv. Jajemän, ännu en dag man inte vill gå miste om!