Det största sveket
Genom att säga upp lägenheten utan att över huvud taget ha nämnt något för mig gav du mig alla skäl i världen till att känna mig som en gäst i mitt eget hem, för uppenbarligen är det även så du ser mig då du fattar ett sådant beslut själv utan att involvera mig: Du anser inte att lägenheten är lika mycket min som din. Detta är utan överdrift det allvarligaste sveket som riktats mot mig, och jag förstår inte hur du har mage att påstå att detta skulle vara det mest "smärtfria". Smärtfritt för dig - absolut. Du väljer den feges utväg och gör det väldigt enkelt för dig själv. Att vi från första början varit överens om vad som gäller - att vi är två individer i det här - och att hela min livssituation försvåras fatalt med detta och att jag nu är officiellt hemlös/tillfälligt inneboende på mina föräldrars soffa med mitt liv i Konsum-kassar verkar spela mindre roll. Jag tror inte ens att du förstår allvaret i vad det är du har gjort, och om du gör det kan jag inte längre känna något annat än förakt gentemot dig: Du har bakom min rygg berövat mig mitt hem, Magnus.
Jag hade verkligen hoppats att kunna se tillbaka på min tid från estetiska och därefter med dig som något roligt, men självklart gavs inte heller den möjligheten. Jag vet inte hur länge jag kommer att gråta över att det slutat så här då det du har gjort, Magnus, är ofattbart egoistiskt och oförlåtligt. Att påstå att "inga samtal hade hjälpt" mot vår "tärda relation" är enbart ett sätt för dig att lindra din egen smärta och i stället för att stå upp för att du inte kan kommunicera vill du överföra skulden på mig, genom att mena att jag i all min grälsjuka skulle vara orsaken. Vi har varit osams, men över huvud taget aldrig talat i de banorna: Vi har över huvud taget aldrig talat om din och min personliga relation utan om diverse ytligheter. Du har aldrig någonsin nämnt den, och i stället för att någon gång fråga mig varför jag är kort, varför jag är sur eller ledsen, har du vänt i dörren och åkt någon annanstans. På det vet jag att svaret är att jag ändå inte säger vad felet är. Även det är att göra det väldigt lätt för sig. Du har förmodligen inte alls tänkt på att anledningen till att jag varit kort, sur och ledsen är av exakt den anledning du sade upp lägenheten: Du får mig att känna mig som en gäst i mitt eget hem.
Du skriver i ett sms(!) att vår relation är infekterad och att du inte vill bo kvar där. Du vill berättiga och förmildra din handling med att jag förmodligen "känner likadant" (det gör jag inte), och det gör du först efter att du utelämnat mig ur ett beslut som jag haft all rätt i världen att vara med och ta. Därefter hör du inte ens av dig för att tala vidare om saken, och för det måste man ha sjunkit lågt. Detta händer inte om man anser att en relation är värd att behålla. Tydligen anser du inte att den varit värd att kämpa för, och det smärtar oerhört att veta att du i stället för att prata väljer att fly. Genom att göra något sådant har du inte bara markerat att vår relation är infekterad p.g.a. dispyter du i förväg tagit för givet inte går att reda ut trots att jag ifall jag bara känt till det hade varit villig att göra vad som krävdes för att rädda den, då den var värdefull för mig; du har klart markerat att du inte vill ha någonting med mig att göra i framtiden heller.
It takes two to tango, but only one to break.
Mycket illa...
Fy så himla dåligt. Hoppas det löser sig för dig och du hittar något eget snabbt. Kram!
Men åh, så tråkigt! Och fult gjort av honom! :(
Du har all rätt att vara upprörd, arg, ledsen och alla matchande kategorier därtill.
Hoppas att allt löser sig för dig!
Kram!
Hoppas du hittar ett hem snart!
Låter ju helt sjukt..
Aj.
Jag tror verkligen inte Magnus gjorde det för att vara elak, Magnus är väl den minst elaka människan i hela världen, han försökte säkert lösa problemet och trodde att allting skulle bli bra, och så råkade det bli lite fel. Jag tror knappast han sa upp lägnheten för att vara elak, så att du skulle bli ledsen. Det känns som att hela grejen är ett dött lopp, nu var det han som gjorde såhär men jag får känslan av att det lika gärna hade kunnat vara du. Du verkar ju hata lägenheten (verkar ha hatat den från första början) och hata att du bor där, det har du ju formulerat på olika sätt här i bloggen till och med, att säga nu i efterhand att du ville bo kvar och kämpa vore ju ren och skär lögn.
Susanna (alt. valfri person med samma IP-adress):
Det är ju extremt lätt för dig eller vilken utomstående som helst att påstå att saker råkat bli "lite fel" - självklart väljer man att ta sina vänner om ryggen och det är inte längre din vän som står utan lägenhet. Om han gjorde det för att vara elak? Nej, och det har jag aldrig påstått. Om det för den sakens skull gör situationen enklare eller bättre? Nej, tvärtom. Hade det varit av elakhet hade det varit betydligt enklare att ta eftersom detta är ett svek från någon man tycker om. Av tanklöshet? Ja. Något annat kan hans beslut knappast kallas.
Lika lätt måste det vara att påstå att det lika gärna skulle kunna vara jag som skulle göra en sådan sak, för du känner inte mig och nej, jag skulle aldrig fatta ett sådant beslut eller utnyttja mitt kontrakt bakom någons rygg, och den frustration man i sina dagböcker/bloggar uttrycker bestående av 10% av ens själsliv är långt i från hela sanningen.
Om jag skulle kämpa för lägenheten? Nej, det skulle jag inte göra. Däremot skulle jag ge mycket för att förbättra vår numera av uppenbara skäl förstörda relation, och om den skulle räddas genom separation vore det ingen tvekan om vad som skulle göras, för Magnus betydde mycket för mig. Det är precis som jag skrivit relationon (inte boendet) jag talar om. Hade vi pratat om saker som hänt och kommit överens om att det faktiskt hade blivit bäst om vi flyttade isär men ändå behöll kontakten hade allt varit i sin ordning. Han gjorde nu inte det och det förändrar allt. Det finns inga ursäkter till att man gör en sådan sak.
Det är en sak att ta sina vänners parti, men att du för det har mage att kalla mig lögnare när det enda du vet om mig är vad du hört på omvägar eller läst i min blogg, känns enbart sorgligt och kränkande. Det gör mig faktiskt riktigt ledsen eftersom du oavsett vad Magnus än berättat inte känner hela historien.
att säga upp en lght där man inte bor själv, och som egentligen tillhör två personer, är väldigt fult! även om du (som skrev inlägget "tänkte bara att...") tycker att det var ett obetänksamt beslut som inte gjordes av ren elakhet, så säger det mycket mer än så! det är lätt att i efterhand säga eller tycka att det var fel att säga upp lägenheten, MEN att ens få för sig att säga upp lghten utan den andra personens medgivande talar verkligen för att man hela tiden sett bostadens som ens egen, och sett den andra personen enbart som "en inneboende"! i längden är det inte heartsick som kommer att lida av det här problemet, utan hennes fd combo! problemet ligger nog i att combon är extremt respektlös med framför allt konflikträdd! det kommer att spegla sig i alla hans framtida relationer och kommer att drabba betydligt fler personer än heartsick, bla hans framtida partners och andra mänskor som lever i hans närhet. jag tycker att du, heartsick, ska gå vidare i livet, för din fd combo är den som egentligen har problem. nu när du inte umgås med honom längre så är det andra mänskor som får stå ut med hans dåliga sidor.
