Hör och häpna! Jag upptäckte just ett plus med att bo i lägenhet. Varje gång ett brev tjockare än fem centimeter levereras till dig vankas det besök (visserligen har det erfarats en gång tidigare då kvartersvärden skickade blombud för att välkomna en, men eftersom ingen syntes till i kikhålet greppade jag köttyxan för säkerhets skull - något skall den väl användas till). Sådant sker inte i villa: Enda gångerna brevbäraren knackar på med sina trendiga shorts där är då de skall ha din barnsliga underskrift, så det var glad i hågen jag tog emot min ljuvliga Escadaparfym i testflaska. 100 ml till priset av 50 ml. Stressad och upptagen med att stänga dörren efter mig hörde jag honom yttra ett lågt var så god till mitt oengagerade tack under den blå mössan, innan den mörkbruna träbiten med trasig ringklocka skiljde oss åt. Jag hade kunnat vara Kate som flöt omkring på (och sänkte) den i en iskall Atlant kallad Hertsön, med honom som en drunknande Leo.

(Tyvärr gick det inget vidare med hemstudierna. Egentligen var det väl det jag visste: Kanske  ville jag bara slippa vänta i flera timmar på lektionen jag skall ta mig till nu och borde ha läst inför? Dåligt, mycket dåligt. Jag ångrar det skarpt, men det finns inget att göra åt saken nu, annat än att glädjas åt att man åtminstone luktar godare än på länge i ångesten.)