Idag är det 97 år sedan Titanic seglade iväg från hamnen i Southampton och likväl min farmoders födelsedag. Då jag var förbi kort för att gratulera var det av en händelse jag kom att sätta mig vid den skrala skivsamlingen, till mestadels bestående av svenska lovsånger från sent 70-tal. Jag hittade en skiva med emigrantvisor insjungna av en sekelskiftesklädd Kjell Hansson (så obetydlig att han inte ens har en plats på Wikipedia), vilket var extra roligt dagen till ära. Historia har alltid intresserat mig, och det enda jag kan komma på är negativt med att ha norra Norrland som ett av få ursprung (förutom att vi i decennier fungerat som söderns slav med våra naturtillgångar, och det enda som fås tillbaka är hånet då vi framställs som sega renskötande skoteråkare i ölreklamer) är att det inte förekommit mycket emigration under 1800-talet. Den där halvan som reste var ju till största delen den halva som befann sig söderut och hade närhet till Atlanten. Jag vill också kunna åka till Minnesota och finna någon som visar sig se likadan ut som en själv! (Jag vet att vi har avlägsen släkt i Kanada då mormors farbror reste. Detta skedde dock runt 1920 och rörde sig således inte om någon dramatisk Karl-Oskar och Kristina-tripp. Min stora dröm är att få vara med i en film, eller varför inte hel serie, som speglar denna tid.)

Svensk historia är spännande, och något så många glömmer bort. Dagens ungdom tar sin välfärd för givet, men detta kommer att förändras (den rådande finanskrisen kommer att påverka landets ekonomi i högre grad än man som tryggt anställd privatperson eller studerande ungdom kan förstå, arbetslösheten fortsätter att stiga i rasande fart och beräknas ligga på 12% om mindre än tre år). Sverige har alltid tidigare varit fattigt - varför tror de annars att 50% utvandrade? Det var inte förrän efter andra världskriget då sossarna var med och byggde upp folkhemmet vi är vana vid, som Sverige blev en plats var man kunde äta sig mätt. Att folk inte låtsas om detta och tar rikedom för givet i tron om att välfärden är oförgänglig är ofattbart. Våra familjemedlemmar, som fortfarande lever, växte upp i ett fattigt land, trängde in sig fem personer i en etta. Vad är det som får människor att tro att vi inte är på väg dit, bara för att pigorna lallade på skillingtryck medan personliga assisenter lyssnar på T-Pain i sina iPods med IPRED flåsandes i nacken? (Bara för att det skall ljusna för Amerikatt, kommer det ej att göra detsamma här. Tvärtom, i och med att landet är beroende av den export som inte längre kommer att efterfrågas av jätten i väst.)

Jag passade på att spela in två av bitarna från plattan. (Jag älskar att min digitalkamera har bättre ljudupptagning än den har bildåtergivning.)
 
 

Visa från Värmland. Som författare anges "Lars i Forshult". Den behandlar de sociala orättvisorna i Sverige och uppmuntrar till utvandring, trots att "gamla stackare får stanna kvar", eftersom det på den tiden var "de förnäme store" som hade det bra i Sverige. Melodin användes till flera skillingtryck under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.



Tryckt i Karlshamn 1868. Karlshamn var en av de tidigaste utvandringshamnarna, men bara under fåtalet år. I en tidningsnotis från 1853 i Carlshamns Allehanda berättas att skeppet Amalia Maria avgått till New York med 196 utvandrare. Det blev Vilhelm Mobergs förebild till briggen Charlotta, som de från Ljuders socken seglade iväg med i Utvandrarna. Också här är man trött på att "tvingas bära sin mat, till fogde och länsman, till präst och soldat" och vi möter den hatkärlek till fosterlandet som beskrivs i så många visor.