Ballar av svål
I morgon skall jag utmana en av mina största rädslor. Jag skall bli fotograferad för en av lokaltidningarnas alla helgbilagor - jag skall alltså frivilligt ställa mig framför en kamera och posera. Det är ingen stor sak utan precis som allt annat något man 1) bläddrar förbi utan att notera 2) stannar upp vid för att håna 3) stannar upp vid som hastigast, säger "haha, där är ju C" och fortsätter bläddra. Att min hud inte kunde vara sämre än vad den är just nu gör mig däremot nervös, eftersom concealer ej hjälper mot flagor och rugor från bortklösta kvisslor. Jag vet inte ens hur man poserar inför andra eftersom jag skäms så över mig själv. Allra helst vill jag strunta i att dyka upp.
"Varför gör du det då, om du nu hatar att vara med på bild?" finns det alltid någon jubelidiot, som tror sig förstå människans psyke, som frågar. Svaret är ju redan givet: Jag hatar det, och det är därför jag gör det. Att utsätta sig för sina fobier är det effektivaste sättet att övervinna dem. Att låta ens nojor begränsa en är fegt, och jag är en sugga med ballar av svål. Faktum är att jag fick denna förfrågan redan i december, men då avböjde jag direkt. Erbjudandet kvarstod, men jag fortsatte avböja såväl i januari som i februari och mars. Till slut kände jag dock att jag lika gärna kunde göra det eftersom det är nyttigt för mig: Att vara en person med skådespelardrömmar och samtidigt inte klara av att se sig själv utan att få ångestattacker fungerar inte. Det är lika bra att härdas.
Reportaget kommer tydligen att handla om size zero-idealet om jag förstått det rätt (det har jag säkert inte), och tanken med min medverkan är att jag i egenskap av fet men likväl flådig (jo, tjena!) skall visa tre outfits. Då jag blev kontaktad efter att journalisten verkade gilla min något anakronistiska stil kör jag på det temat, även om vardagen idag främst består av mjukisbyxor och håret i en knut vecka in och vecka ut. Och varför skulle den göra annat när de enda ställena jag skall vara på är i skolan och gymmet.
Sedan är det plugg, plugg, bakning inför en födelsedag, städning, träning, mer plugg. Det blir ett stressfyllt veckoslut, minst sagt.
Å! Då tycker jag att du ska lägga upp resultatet här sen.
det låter ju jättekul med fotografering!
tänk också att du nu tagit dig så långt både självförtroende och viktmässigt så att du äntligen ställer upp nu också! bra jobbat!
skrev på helgon men du har visst inte varit online på ett tag, ska du med på boxningen imorgon?
Åh, vad spännande! Du kommer att vara skitsnygg på bilderna, det lovar jag dig! Jag ska söka igenom alla lokala bilagor de närmsta veckorna :D
vad roligt! skriv gärna när tidningen kommer ut :)
Jag förstår vad du menar med att göra det man är rädd för.
Jag är ju nålrädd, hade 20 piercingar i slutet, nu bara 9 kvar.
Väldigt bra blogg för övrigt, lust att prenumenera på varandra ? =)
MvH Eriiza
Yay, vad roligt! Ska hålla utkik efterbilderna, de kommer bli jättesnygga!
Låter väldigt intressant, hoppas du länkar till tidning eller lägger upp bilder sedan, grymt nyfiken!
Kan man hoppas på att kanske se resultatet här i bloggen kanske? För oss som bor så långt ner i Sverige. Eller får vi slåss om numren på Tradera? ;)
Resultatet blir säkert mycket bra! Även jag skulle vilja se bilderna när de kommer. Du är jättemodig som vågar göra det. Jag hatar också att vara med på bild men jag har kommit på att det faktiskt finns självutlösare på min kamera så jag tränar lite ibland i min ensamhet. Det är ju förstås mycket effektivare om någon annan tar bilderna och det är under lite mer ordnade former med publicering och allt.
Åååå HEJA! Vilken tidning? Jag vill jättegärna se. Mina föräldrar har NK och jag känner ingen med NSD, så jag hoppas att det är NK.
Jag betvivlar att bilderna kommer att vara tillräckligt smickrande för att jag skall lägga ut artikeln här, så jag säger varken a eller b innan jag sett den själv.
Alv: HAHA! Pefekt idé. Utropspriset blir 500 kronor/nummer. Mina tiotusentals läsare kommer att slåss om dem till blo'n spritter om det "ombloggade" magasinet. Skämt åsido: De frågade faktiskt om jag bloggade och ifall jag ville ha reklam för denna. Svaret blev ett bestämt "NEJ!". Känns bra att man har litet värdighet kvar i en tid då bloggare hyllas som flickidoler på 90-talet. Såklart att det är kul med fler läsare, men vill man ens att de skall hitta hit genom en bilaga i en lokaltidning, som läses av såväl hyresvärder som arbetsgivare och avlägsen släkt? :P
Men du kanske kan maila dem till de som ber snällt? viftar på svansen Du kan få fula barnbilder på mig i utbyte! Absolut något att förgylla skrattmusklerna med! =)
Jag tänkte bara säga att jag såg bilderna och tyckte att de var riktigt fina (och classy)!
