-30°C och busskontrollanter
Då jag alltid åkt på ungdomsbiljett för att spara in en tia och således aldrig skaffat något kort har jag suttit som på nålar vid varje resa med oro för att stöta på dessa, eftersom man tvingas böta om giltigt färdbevis saknas. Jag ser dem stå och utbyta ett par ord med chauffören och skyndar mig att trycka på stoppknappen, men det är en bra bit till nästa bostadsområde/hållplats och jag försöker komma på vad jag skall ta mig till, hur jag skall prata mig ur denna knipa. Jag vägrar betala för att jag "inte har med mig legitimation" (dock har de inte rätt att kräva passagerare på detta precis som butiksbiträden inte har rätt att gå igenom ens väska, men hur gör det situationen mindre obehaglig när man redan är misstänkt/påkommen?). Olyckligt nog sitter jag långt fram i bussen, som dagen till ära inte är fullsatt. De kommer närmare. Nervositeten stiger för var sekund och jag inser att det är kört då jag ser hur den ena vänder sig mot mig och öppnar munnen, i exakt samma sekund som bussen saktar in vid hållplatsen och dörrarna öppnas. Han ber om att få se min biljett varpå jag låtsas vakna upp ur mina egna tankar och frågar ursäktande vad han sade, samtidigt som jag börjar resa mig upp för att spara så mycket tid som möjligt. Han upprepar sig och jag säger rätt och slätt med tillgjord naturlighet (som i mitt huvud låter extremt hackigt och som det mest skyldiga någonsin) att "jag skall av här".
Man hade lika gärna kunnat be mig visa biljetten trots att min resa faktiskt är slut och jag inte längre är skyldig att uppvisa någonting, men eftersom bussen skall vidare och man normalt inte stiger av mitt i ett villaområde 07:55 i 30 graders kyla p.g.a. kontrollanter om man har en tid att passa, är jag fri att gå. Och av går jag. Genomfrusen med hjärtat i halsgropen, 3,5 kilometer hem och 3,5 kilometer till skolan. Jag känner en otrolig lättad över att jag slapp undan med en så liten marginal. Det handlade inte ens om en sekund, ty han hade redan hunnit tilltala mig då bussen stannat. Denna gång handlade det om en sjuhelvetes tur som gjorde att jag slapp böter, vilket jag ifall jag bara varit litet sämre på att hålla rådande panik inom mig, hade fått. Det råder inga tvivel om det, och jag är fortfarande inte helt återhämtad från situationen.
Med en krona kvar på mobilen slår jag en signal till min far, som lyckligtvis är i tjänst någonstans i krokarna varpå han kan hämta upp mig och skjutsa mig till lektionen (annars hade jag fått gå denna sträcka som vid sådan här kyla är otänkbart, lägga mig i en gul snöhög och frysa ihjäl, eller om man skall vara mindre dramatisk; vänta på nästa buss - samtliga hade dock inneburit mer frånvaro). Då jag inte har några pengar på mig, får jag låna en hundralapp till busskortet, som jag sedan vandrar in till stan för att köpa (och tyvärr står en människa från lokal-tv och filmar på stationen när jag kommer ut ur lokalen med mitt nya gröna kort, vilket givetvis innebär att jag med ett knallrött ansikte måste passera hennes förhatliga utrustning för att kunna kliva ombord och ta mig hem). "Living on the Edge" fungerar för f.d. hunkar som Eddie, men jag är en trygghetssökande tråkmåns som tycker om förkläden, stoppade pipor (tobak och gevär), nybakta brownies och busande hundvalpar framför brasan. Ja o, så fint det hade suttit nu!
Det är i detta ögonblick jag inser att jag måste köpa ett busskort, hah, guud vad stressad jag hade varit i det där läget. Och helt otroligt vilken tur du hade!
Jag får hjärtklappning bara av att läsa om det!
Ja gud människa, gör det! Gå dit idag om du hinner! Man visste att den här dan skulle komma, men när den väl gör det är man ändå inte beredd. Det var precis som i en film där man hör varje hjärtslag och allt går i slowmotion men ändå så otroligt fort. Det var verkligen på håret, jag trodde jag skulle börja gråta, haha. Denna scen måste vi lägga till i den spanska indierullen!
Fast jag är ju norrlänning egentligen men jag tycker det är iskallt i Norrköping nu, och vi har säkert bara någon minusgrad. Fast då är jag ju sörlänning i själen iofs.
Anonym: Du får nog vara litet mer specifik med "norrlänning"? Norrland är ju allt från Gälve till Kiruna. :P
hehe ja det är kul att se alla göteborgare gå runt med alla käder dom äger och har bara för att det är minus 4... ex-jämtlänning som jag är tar jag inte på mig varken långkalsonger eller mössa om det inte är neråt 27 grader eller liknande. (här i gbg kostar det 1200 att tjuvåka..)
sixesandsevens: Känsliga är vad folk är. Visst, kylan är annorlunda söderut jämfört med vad den är här, men att höra folk huttra över ett par minusgrader är ju bara för roligt. Haha, de får då ingen sympati från mitt håll ("kom tillbaka när ni upplevt riktig vinter och sex månader snö", liksom). Jag har inte haft på mig ett par långkalsonger sedan mellanstadiet, däremot gick jag ut i enbart sådana idag (leggings kallas det också numera). Jag är inte helt säker på vad det kostar här idag, men så mycket är det inte. Det lär ju vara ett större "problem" med tjuvåkningar i storstan dock.
Shit, jag får panik av bara tanken! Men du som skådespelerska klarade verkligen av detta galant. Själv hade jag förmodligen börjat att gråta av ren panik och förödmjukelse. Hah!
Märta: Haha, tro mig, det var på håret att jag också skulle dra till storlipen. Jag skakade i benen fram till läggdags, så det råder jag dig i egenskap av gammal och vis (uppenbarligen inte): Skaffa busskort i april om du åker/skall åka mycket buss i Luleå i sommar! :'(
Själv åkte jag fast när jag fortsätte åka på ungdomskort efter jag fyllt tjugo. De hade aldrig innan krävt mig på leg eller ifrågasatt det men två dagar efter min födelsedag sade det pang, 800 kr i böter, riktigt jävla surt! :(
Nancy: Så jävla typiskt, speciellt när det bara rör sig om ett par ynka dagar. :/ Jag har ju ändå åkt "olagligt" nästan varje dag i snart ett år (hade gymnasiekort innan, då spelade det ju ingen roll), så man förstod väl att det skulle hända förr eller senare.
Jag blir alltid nervös när kontrollanter och vakter är in närheten även fast jag vet att jag åker lagligt eller inte har gjort något fel, samma sak när det komemr poliser och sånt. Jag måste ha varit tjuv och tjuvåkare i ett tidigare liv
Lucky you! Jag gjorde likadant förut och minns fortfarande hjärtklappningen på buss/tunnelbaneresan och lättnaden när man steg av. Mår mycket bättre sedan jag började göra rätt (läs betala rätt) för mig. Med det inte sagt att jag slutat klaga över priset.
Egentligen ville jag bara kommentera och tacka för en otroligt bra, fin och välskriven blogg! Hittade hit idag och har ännu inte lyckats slita mig... och det är en komplimang. Blir så glad av allt fint på din blogg! För att inte tala om inspirerad. Cheers!
Mia: Det är skönt att veta att man inte kan åka fast när man "åker rätt". Sitter man dock långt bak i bussen och intill ett fönster, så har man ju fortfarande chans att se när kontrollanter stiger på. Är det inte allt för långt mellan hållplatserna lär man fortfarande hinna av. Dock kan det vara svårt att se vilka som kommer och går. I tunnelbanorna kan de väl dock lika gärna stiga på mitt i vagnen eller på var sin sida? Då kan man nog påstå att det kokta fläsket har hunnit bli stekt. :/
Nämen, tack själv! Vad roligt att höra. :D
Jo, de kan stiga på lite vartsom. Dessutom kan de vara civilklädda och alltså inte ge sig tillkänna förrän vagnen/bussen är i rullning. Man kan ju så klart sitta och kika efter dem, men usch vilken jobbig resa det blir då! Det är nästan lite av en vetenskap det här med kontrollanter...
jag åker också alltid på ungdom när jag inte använder skolbusskortet! men ja, det är ju mest på nattbussarna och jag tvivlar på att det kommer några kontrollanter då:P
I fy fitti rackarn så jäkla kallt, du kan ju tänka dig att jag hade dött av att ta ett andetag i den kylan som fryser en hel dag av 8 minus. Dock är ju kylan helt annorlunda där uppe, här är det rått och fuktigt jämt. Fattar inte ens att jag bor här. Men ändå, lever du?
Nostalchic: Jodå, jag lever. :D Det är ju som sagt helt annorlunda klimat beroende på var i landet man befinner sig och jag tror det är enklare att vänja sig vid kylan här (när man vant sig att andas i den, haha), men oavsett var så är det ju en del. Inte konstigt att man får köldskador på händerna, men det tas igen med råge med flest antal soltimmar i sommar. Det är väl uttänkt, det där. ;)
Åh herregud vad jag skrattade för mig själv när jag läste det här inlägget! Det är något som utan tvekan skulle kunna hända mig också. haha. Tur att jag aldrig åker buss nuförtiden. ;)
