I ilskans tecken
till mor, Hortensia von Anka, var han sägs ha fått sitt temperament från.
Hela denna dag har varit dålig, från början till slut. Som om att min dator är segare än någonsin trots rensning från I Love Lucy-avsnitt på 20 GB samt diskrensning/defragmentering och ovädret som man tvingas stå ute i i tio minuter då man inte hade tillgång till busslista inte var nog, har vi en urdum övning på hälsopedagogiken med frågor så korkat ställda att man framstår som än mer korkad när man besvarar dem bara för att man inte ger något för objektiv diplomati a.k.a. konflikträdsla, vilket är mer än mitt redan aggressiva jag tål (ställer man tvetydiga frågor får man räkna med att folk svarar därefter - att man anser att människor inte har samma värde då ens handlingar styr huruvida man kan anses vara ond eller god, betyder knappast att man är en dålig individ - jag menar, hade jag varit så ologisk som jag får det att låta eftersom jag verkligen inte kan uttrycka mig i tal hade jag knappast varit politiskt aktiv och djurrättsaktivist vid tolv). Jag var arg nog när jag kom dit och jag var rosenrasande när jag gick, vilket bara späddes på då de varor jag behövde kostade 8 kronor mer på Coop än på Kvantum varför det givet inte blev någon handel (snåla, snåla, snåla - det är så man gör affärer, klart att pengar tar slut när man spenderar i onödan; se dig alltid om efter billigare alternativ). Till råga på det tvingas jag börja gräla med min mor det första jag gör när jag var förbi Örnäset för att hämta skinnjackan jag skall sälja (är A's byst för yppig finns den kvar till salu under Bloppis tillsammans med en EdT från Body Shop).
När jag slutligen kommer hem och öppnar det försenade paketet från Lindex har de skickat två svarta toppar i stället för en svart och en petrolfärgad. Jag försöker andas som rekommenderat, men känner hur benen och fläsket på det vibrerar av ilska. Här hade jag tänkt att haggan för en gångs skull skulle få vara litet färggrann och fin till reapris, och så blir det ingenting av det!
Jag tar ett djupt andetag som jag halvt om halvt kvävs på och låtsas som om det inte påverkar mig så mycket, och provar kappan jag köpte för 99 kronor (ordinarie pris 699). Den är tulpanformad och får en såklart att se större ut, men eftersom det är modellen och inte min kropp som skapar illusionen kan ingen se skillnaden, vilket ger plus i kanten. Dessutom är den fodrad med fickor. Åh så skönt det skall bli att slippa vara frusen någon annanstans än i den arma stackars kevlarsjälen!
Nu skall jag ta ännu ett andetag, tänka att jag kommer över detta (och allt annat) eftersom alla andra gör det och steka de där frysta filéerna och äta utan någonting till, sittandes med jackan inomhus och frysa inombords medan jag trycker litet på förhårdnaden intill höger lillfingernagel som jag nämnde i videobloggen från i oktober och fortfarande har kvar. Därefter skall jag rycka upp mig och lägga ut bilder över mina senaste shoppingfynd. I morgon är det vägning (hah, som om jag inte väger mig dagligen ändå) och jag säger då det, samtliga plagg skall banne mig sitta som ett smäck i vår - även klänningarna.
Uppdatering: Nej, jag kommer inte över detta. Jag blir argare för var minut som går. Snart sprängs jag och framför mig ser jag det gula fettet singla ner likt aptitretande snöflingor över hela Björkskatan som de små kan låta smälta på sina okyssta tungor.
Vet vad du menar...
Är själv ganska uppgiven idag eftersom jag fått veta att vårt boende ska byggas om, vilket kommer att leda till betydligt högre hyra vilket i sin tur mycket väl kan leda till att vi inte kan bo kvar.
Skitliv...
Jenny: Gud vad trist. :( Hur länge kommer det dröja innan en utflytt krävs? Det är aldrig roligt att behöva flytta, men står ni i någon bostadskö så att ni relativt snabbt kan hitta en annan lägenhet?
Det jag undrar ang ilskan på hälsopedagogiken är, vad gällde den?
Var det att du kände dig påhoppad i sammanhanget eller ngt annat?
Jag tycker typ bara det är kul med diskussion, ju fler som tycker olika desto bättre typ. Dock tycker jag övningen i sig var lite sisådär eftersom frågorna var så luddiga. Blev så mkt utsvävningar från själva frågan vi skulle diskutera.
Och ja ang sista frågan vi diskuterade så hade ju alla i klassrummet samma åsikt egentligen, bara att folk valde att utgå från principen eller som du och den där tjejen..mer hur man egentligen tänker.
Dvs att om man måste skjuta grannen eller sin bästa vän så tar det typ 1 sekund innan man skjuter grannen.
Det jag tänker med ilskan du ofta känner är att ja, ilska i sig är det inget fel på (försöker ju själv lär mig bli arg typ..haha) men att jämt och ständigt känna sig arg är oerhört stressande för kroppen och leder förmodligen till ett allmännt sämre mående.
Jag tror du skulle kunna få ilskan att bli kortvarigare (istället för att påverka dig typ en hel dag) genom att typ konkret gå igenom med dig själv varför du är arg, fundera på om det finns ngt du kan göra åt det och ja sen helt enkelt försöka lämna den. Liksom ge ilskan en viss tid. Typ den här timmen är jag arg. Sen byta tankespår.
Jag körde typ samma teknik på diverse ångestkänslor och liknande, det funkar faktiskt, fast ja kanske inte första gången man försöker.
Bättre än så kan jag inte typ. Haha.
Emma Amelie: Heh, det som upprör mig är att folk tycks ta en för korkad. Jag blir sjukt irriterad då folk skall försöka tillrättavisa en som om man vore mentalt handikappad och inte förstod något själv för att man tolkar saker och uttrycker sig på andra sätt än de. Att övningen var så taskigt upplagd bidrog ju inte till det bättre heller. Nu har jag ingenting emot att framstå som en negativ jävel, men att folk tror att man är det utan några som helst belägg för saker får mig att gå upp i taket. Jag menar, ingen vill vara långhåriga snubben i livskunskapen.
Jag tänker att hade jag ställt mig bland alla andra hade jag sluppit vara arg, eftersom folk tycktes tro att en var av en annan åsikt (vilket uppenbarligen inte alls var fallet), när det i själva verket kanske skulle ha varit övriga som skulle ha ställt sig i mitten, eftersom folk utifrån alla andra påståenden utgick ifrån sig själva. Vad gällde just människovärdet verkade dock alla plötsligt bli objektiva. Jo, jag brusar upp lätt, det är lätt en av mina sämre sidor. Precis som du säger måste man försöka gå igenom sina känslor och rannsaka sig själv, varför man egentligen känner som man gör. Klart som korvspad att ilska inte enbart är något negativt, det kan vara väldigt drivande varför alla behöver det i måttlig dos, men det får ju inte bli destruktivt heller. Hade gärna haft litet av din coola inställning, så kan du plocka litet burning rage från mig.
Det svåra i det hela är ju just att byta tankespår, haha. Det är lättare att haka upp sig och älta över vad man skulle ha sagt/gjort i stället, än att gå vidare.
Emma Amelie: Sedan måste jag nog banne mig tillägga att mycket berodde på pissvädret och hur, eh, upprörande det var. Pinsamt men sant. Det är nog ganska lätt hänt att om en sak fungerar dåligt, så förstoras verkligen allt annat, vilka bagateller det än rör sig om. Man går runt och blir småförbannad på småsaker tills man plötsligt är ursinnig. Hade dagen börjat litet muntrare hade det förmodligen inte varit någon stor grej.
Blir ju lätt lite dominoeffekt då livet motarbetar en redan från morgonen.
Dock tror jag du måste tänka på en sak;
var det verkligen så att folk uppfattade dig som negativ/korkad?
Från min synvinkel såg det inte ut så, utan snarare såg det bara ut för mig som en vanlig argument - motargument situation.
Det man ofta gör (eller iaf jag gör det) är att lägga i värderingar i saker folk säger.
Dvs något som är relativt neutralt kan i ens egna ögon framstå som ngt helt annat.
Om man lyckas reda ut situationer och se objektivt på dem kan det vara lättare att släppa taget om ilskan eller vad man nu känner.
Jag får jämt hålla på att typ skrapa bort värderingarna jag lägger i andra människors meningar för att kunna make any sense typ.
Börjar man köra hårt på det där med objektiviteten så upptäcker man snart hur jäkla ofta folk typ inte har någon form av värdering alls i det som säger. Människor är jävligt neutrala över lag. Kanske är typiskt svenskt eller ngt.
Emma Amelie: Ja, jag tänker också på det där, men att applicera insikten på en själv tycks ju vara omöjlig. Dock så är ju folk både neutrala i frågor och tämligen likgiltiga inför andra människor. Jag var förmodligen den enda som faktiskt var upprörd (vilket inte är till ens fördel i diskussioner om man vill vidbehålla fokus, haha), och jag minns knappast vilka som sade vad så här ett par timmar i efterhand - skulle då de som inte ens var engagerade göra det? Det är väl det att jag inte vill att folk skall få en uppfattning om en som inte stämmer. Jag har svårt att ta då folk skall argumentera mot en när man inte ens sagt emot dem från första början. Det känns som att de tar åsikter man inte yttrat ur munnen på en. Men ja, objektivitet är nog nyckeln. Struntar de i en, kan man strunta i dem, rycka på axlarna och gå vidare med sitt. Folk tenderar ju dessutom att häva ur sig en hel del utan att lägga några större värderingar i orden. Man gör ju likadant själv.
skulle bara säga att sista meningen var sjukt välformulerad om inte annat!!
Tove: Haha, det gör en ju genast litet gladare. :D
